I maj i år skrev forskaren Richard Dawkins om sina erfarenheter av att prata med Anthrophics Claude AI. Han gav den smeknamnet ”Claudia” och efter tre dagar drog han slutsatsen att ”Claudia” faktiskt var medveten. Med hans egna ord: ”Du kanske inte vet att du är medveten, men det är du för fan!” Efteråt blev Dawkins allmänt hånad för att ha låtit sig förföras av en maskin. Men på vissa sätt är förvirringen förståelig. Inte bara blir dessa modeller alltmer sofistikerade, utan företagen som försöker sälja sina chattbotar har också försökt ge dessa modeller en sorts mystik. Men när man skalar bort allt detta, vad händer egentligen med AI? Och vad säger vi socialister?
Av Tom Costello, Socialist Alternative (ISA i England, Wales och Skottland) // Artikel i Offensiv
”Artificiell intelligens (AI)” är mer ett marknadsföringsbegrepp än en korrekt beskrivning av någon specifik teknik. Idag används beteckningen ”AI” oftast för att beskriva maskininlärning – mer specifikt den form av generativ AI som används i stora språkmodeller (LLM).
Det handlar om program som matas med enorma mängder data och ges inmatningsuppmaningar. LLM-modellerna justerar sedan sina parametrar för att bättre kunna förutsäga vad som skulle vara ett lämpligt ”mänskligt” svar.
AI ”lär sig” inte och när det gäller generativ AI skapas ingenting som är genuint nytt. Istället producerar algoritmen en röra baserad på de bilder och den data den redan har tillgång till.
AI är inte heller autonomt. Bakom det ligger en enorm insats av mänskligt arbete – både det ackumulerade arbetet från miljarder människor vars verk har laddats upp på internet, och arbetet från miljoner vars insatser direkt eller indirekt är nödvändiga för att utveckla denna teknik.
Vågen av AI-relaterade jobbförluster har redan drabbat dem som arbetar närmast branschen. Sedan oktober 2025 har exempelvis Amazon sagt upp långt över 30 000 arbetare och övergått till att låta AI sköta alla anställningsintervjuer för att underlätta nedskärningarna av personalstyrkan.
Men hur långt kan detta egentligen gå? Vissa verklighetsfrämmande och pompösa vd:ar har gått så långt att de föreställer sig en ekonomi där det inte finns något behov av människor alls.
Men för att säga det rakt ut: detta är rent nonsens. Till att börja med kräver många jobb i sig mänsklig interaktion och relationer för att kunna utföras effektivt – eller överhuvudtaget (vård, skola med mera). Även om man bortser från det faktum att AI inte skulle kunna existera utan arbetarklassens arbete, finns det fortfarande skarpa gränser för vad den faktiskt kan åstadkomma när företag har försökt integrera den i produktionen.
Det som trots allt skiljer människor från även den mest sofistikerade AI:n är vår förmåga att tänka, anpassa oss och reagera på föränderliga situationer.
Men detta betyder inte att vi inte bör vara oroliga. I takt med att tekniken förbättras kan den bli mer effektiv när det gäller att utföra vissa uppgifter som för närvarande sköts av människor. Även när AI i sig inte tar våra jobb kommer den under kapitalismen att användas för att försämra arbetarnas villkor.
Jakten på allt större AI-modeller har lett till en boom i byggandet av datacenter. I praktiken är det gigantiska lagerlokaler fulla av servrar, som används för att lagra data samt träna och köra AI-modeller i en takt som kan hålla jämna steg med efterfrågan. Och de expanderar snabbt över hela världen.
På grund av den enorma datorkraft som krävs för att LLM:er ska kunna leverera resultat har dessa datacenter blivit synonymt med förorenat vatten och mark, buller och stigande energipriser.
Som man kan förvänta sig har dessa projekt mött massivt motstånd. Aktiva kampanjer mot datacenter har vuxit fram världen över.
Bakom dagens börsoptimism – om AI – lurar djupare problem och de inblandade bolagen är i en kamp mot klockan för att få avkastning på de enorma belopp som satsats. En klassisk investeringsbubbla har uppstått. En ”bubbla” uppstår när de pengar som investerare och spekulanter pumpar in vida överstiger branschens verkliga värde. I nuläget verkar det vara tydligt att de satsningar som görs på AI vida överstiger storleken på de vinster som faktiskt kan realiseras.
De djupa motsättningarna syns redan i den enorma omfattningen av AI-investeringar på aktiemarknaden, som stod för omkring 40 procent av all ny BNP-tillväxt i USA förra året. Utan AI som livbåt skulle USA:s ekonomi stå stilla.
Allt detta pekar på omfattningen, faran och den nästan garanteradea risken för en AI-krasch. En krasch kommer att få allvarliga följdverkningar för arbetstillfällen, pensioner och försörjning, men tekniken kommer att finnas kvar och storföretagen kommer att fortsätta använda den.
Det kapitalistiska systemet har inte råd att låta AI-jättarna gå under helt. De är inte bara avgörande för den härskande klassens vinster, utan i takt med att världen går mot större krig och konflikter spelar denna teknik en central roll i kapprustningen.
Den amerikanska och den kinesiska imperialismen tävlar nu om kontrollen över framstegen inom maskininlärning i en ny ”AI-kapprustning”. Frågan om vem som har försprånget är en existentiell fråga för båda makterna.
Båda stormakterna söker också efter nya och allt mer dödliga sätt att använda AI på slagfältet. På båda sidor i kriget i Ukraina har AI-stödda drönare tillverkade i USA och Kina använts för att tränga djupt in på fiendens territorium. Microsoft, Google och Amazon har gett omfattande AI-stöd till den israeliska staten i dess folkmord på det palestinska folket.
AI är inte i sig ”dåligt”. Frågan är vem som använder det, hur tekniken utvecklas och tränas, och i vilket syfte.
Det finns många exempel på hur AI skulle kunna användas för att drastiskt förbättra livet. Det har visat sig att problem inom cancerforskning och läkemedelsutveckling – som kan ta människor år att lösa – har hanterats av icke-generativa former av AI på bara några minuter.
AI har också en enorm produktiv potential som skulle kunna användas för att förbättra människors liv, förkorta arbetstiden och mycket mer. Denna teknik skulle också kunna vara oumbärlig i en planerad socialistisk ekonomi – till exempel för att snabbt och effektivt beräkna vad som behövs och hur mycket som måste produceras för att tillgodose dessa behov.
Men under kapitalismen är effekten i grunden den motsatta.
Därför är det avgörande för arbetarrörelsen och lokalsamhällena att utvidga och intensifiera befintliga kampanjer mot storföretagens användning av AI. Kampanjerna mot datacenter behöver solidaritet, stöd, massmobiliseringar samt samordning och samverkan. Fackföreningar i berörda branscher måste bygga upp masskampanjer mot utarmning av arbetets innehåll och jobbförluster.
Men framför allt: om arbetarklassen inte har full demokratisk kontroll över och äganderätt till AI kommer vi inte att kunna styra hur den används.
Att kämpa för socialism innebär att kämpa för offentligt ägande och arbetarkontroll över AI-företagen, för att garantera att tekniken används i mänsklighetens och planetens intresse.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.