Brotten mot mänskligheten

Bland det första Alliansregeringen under Reinfeldt gjorde 2006 var att ge Forum för Levande Historia i uppdrag att ta fram en skrift om ”kommunismens brott mot mänskligheten”.
Levande historias ”kommunist­material” är fyllt av faktafel och dålig källkritik, och har också utsatts för en proteststorm från hundratals akademiska historiker.
Levande historias skrift är tydligt inpirerad av Kommunismens svarta bok, som kom ut 1997. I början av boken finns en lista som sägs visa det totala antalet dödsoffer för kommunismen, vilket ­anges till 94 360 000.
Det är en bok med en politisk snarare än en vetenskaplig agenda. Exempelvis skyller den fem miljoner dödsoffer för svälten i Sovjetryssland 1921 på ”kommunismen”. I verkligheten var det resul­tatet av sju års förödelse som kapitalismen påtvingade ryssarna – det imperialistiska första världskriget, därefter den väpnade invasionen mot 1917 års revolution, och slutligen en imperialistisk handelsblockad av det svältande Sovjetryssland.

Den mest skrämmande effekten av boken är att den relativiserar nazismens brott.
Exempelvis ställs kommunismens påstådda ”närmare 100 miljoner” dödsoffer i vad man kallar ”skarp kontrast till ungefär 25 miljoner offer för nazismen”. ­Därmed överdrivs antalet dödsoffer för allt som kallar sig kommunistiskt, medan antalet dödsoffer för ­nazismen förminskas.
Nazityskland bär ansvaret för minst 35 miljoner dödsoffer i Europa (varav sex miljoner judar).

Observera att nedanstående siffror inte omfattar dödsfall på grund av sjukdomar hos barn över fem år som enkelt hade kunnat förhindras. De visar inte det ­elände som är resultatet av slavlöner, barnarbete, brist på utbildning, brist på grundläggande hälsovård eller arbetslöshet. Omkring en tredjedel av världens vuxna är utan arbete, enligt FN-organet ILO.
Inte heller omfattar siffrorna antalet barn med hjärna och kropp som aldrig kommer att utvecklas riktigt eftersom de inte får tillräck­ligt med näring under sina tio förs-ta år i livet.

Siffrorna inkluderar inte det omätbara slöseriet med mänsklig  intelligens och energi i ett system som hindrar att så många människor får en rimlig utbildning och en god bostad. Inte heller det o­mätbara lidandet hos hundratals miljoner människor som aldrig kommer att få ett fast jobb eller en hygglig inkomst.
Siffrorna omfattar inte de barn och vuxna av båda könen som det kapitalistiska systemet tvingar att sälja sina kroppar till turister från OECD-länderna, så att de kan tjäna tillräckligt med pengar för att de och deras familjer ska kunna överleva.
Siffrorna omfattar inte heller alla de som dött på grund av hälsofarliga arbetsplatser, eller alla de flyktingar som dött på grund av krig skapade av kapitalismen.

Källor: Encyclopedia Britannica, FN rapporter, Svält och kolonialism av Mike Davis, How the other half dies av Susan George