– Arbetarklassen har ingen plikt att betala bankirernas och spekulanternas förluster, säger Joe Higgins från irländska Socialist Party (CWI).
Helgens hetaste debatt rörde kampen mot den djupt orättvisa hushållsskatten som den irländska regeringen försöker att tvinga arbetarfamiljer att betala. De astronomiska summorna som användes för att rädda bankerna har grävt djupa hål i statskassan. Hushållsskatten är ett direkt försök att tvinga arbetarklassen att betala för bankernas excesser, samtidigt som regeringen vägrar att höja den unikt låga bolagsskatten. Det finns en stolt tradition av att bekämpa liknande avgifter som syftar till att lasta över de rikas förluster på de fattigas axlar. Socialist Party (CWI på Irland) var under 1996 i ledningen för kampanjen som besegrade den dåvarande högerregeringens införande av vattenavgifter.
Idag står man i ledningen för kampanjen mot regerande Labours (Socialdemokraterna) och Fine Gaels (traditionellt borgerligt parti) hushållsskatt.
Kampanjen har mobiliserat tiotusentals till möten och massdemonstrationer. Den har också nått delsegrar då en stor andel av irländarna vägrade att registrera sig för att betala.
Regeringen har försökt att med administrativa manövrer dra av avgiften direkt från lönen eller de bidrag som en stor del av arbetarklassen är beroende av. Detta har tyvärr skrämt och demoraliserat stora delar av vänstern, som trots att kampen långt ifrån är avgjord redan har retirerat.
Oppositionspartier som Sinn Féin och vänsterrörelser som People Before Profit (där ”trotskistiska” SWP spelar en ledande roll) försöker ursäkta sin passivitet med att man inte tror på kampanjens möjligheter till seger. Sinn Féins representant hade av förklarliga skäl ingen lust att debattera kampanjen under punkten Alternativ till åtstramningar och People Before Profit:s representant talade i abstrakta termer om vikten av enighet i kamp, men när det väl kommer till handling försöker man att förtala dem som faktiskt kämpar istället för att själva delta.
Kampen mot hushållsskatten är den viktigaste kampen inom den närmaste framtiden, som har en potential att slå ett hårt slag mot såväl den irländska regeringen som mot Trojkan och åtstramningspolitiken i stort.
Därför är det beklagligt att vänstern väljer att stå utanför den. Kampanjen, som involverar såväl socialister som oberoende aktivister i bostadsområden, kommer självfallet att fortsätta med full kraft med eller utan desillusionerade vänsterorganisationer.
I april planerar kampanjen en massdemonstration och på första maj planeras civila olydnadsaktioner med vägblockader över hela landet. Precis som under kampen mot Poll Tax i Storbritannien och mot vattenavgifterna på Irland är det fullt möjligt att även göra den nya hushållsskatten ”uncollectible” (kan inte tas in).
Det största hindret för arbetarklassen idag är inte att man inte är beredd att kämpa, utan att arbetarorganisationernas ledningar vägrar att leda kampen. Därför krävs att fackföreningsrörelsen återerövras för att verka i medlemmarnas intressen. En ny vänster måste byggas, men det räcker inte med att basera den på de exi-sterande vänsterorganisationerna. Den måste uppstå ur arbetarkamp och på så sätt organisera nya skikt ur arbetarklassen.
Socialist Partys parlamentsledamot Joe Higgins konstaterade att vi inte behöver övertyga folket i Europa om att åtstramningarna inte fungerar för dem, men vi behöver övertyga dem om att det finns ett alternativ. Även om medvetenheten släpar efter är stalinismens avskräckande effekt inte längre ett hinder för spridningen av socialistiska idéer.
Motkonferensens slutsats är att det inte existerar någon medelväg, kapitalismen kan inte längre erbjuda välstånd för arbetarklassen och det existerar inte någon verklig inomkapitalistisk lösning på krisen.
– Socialistiska krav uppstår ur krisens natur, konstaterade Socialist Partys europaparlamentariker Paul Murphy.
Socialism är inte längre en abstrakt utopi, utan är en oundviklig nödvändighet i krisens Europa. Socialistiska krav står på motståndarnas dagordning i flera av Europas krisande länder och innebär den enda rimliga vägen ur kapitalismens kris. Ett sådant krav inbegriper en vägran att betala skulderna.
– Arbetarklassen har ingen plikt att betala bankirernas och spekulanternas förluster, motiverade Joe Higgins kravet.
För att undvika ekonomisk kollaps krävs ett förstatligande av ekonomins ryggrad och de finansiella institutionerna under demokratisk kontroll, samt övertagande av de superrikas förmögenheter. Det är bara genom dessa åtgärder som samhällets resurser kan mobiliseras för att gynna majoriteten av jordens människor.
– Vi måste förbereda oss på klasstrider och vi är överens om att det inte räcker med motstånd i ett land, sammanfattade arrangören Paul Murphy helgen. Striden mot kapitalismen måste med nödvändighet föras på alla nivåer och arenor, såväl på europeisk nivå som i bostadsområden, såväl på arbetsplatserna och på gatorna som i de parlamentariska församlingarna.
Ammar Khorshed
