| Film |
| Titel: Sweeney Todd. Regi: Tim Burton. I rollerna: Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Alan Rickman m fl. |
Senast ut är skräckmästare Tim Burton, och vem är då bättre lämpad än Johnny Depp att spela den psykopatiske antihjälten?
Filmen om galningen och barberaren Sweeney Todd är lika makaber som den är vacker och fängslande. Blodet flyter i detta mästerverk om Benjamin Barker som skiljs från sin fru och sin dotter av den svartsjuka och kallsinniga domare Turpin (Alan Rickman), som dömer honom för ett brott han inte begått. När Benjamin återvänder till London efter 15 år går han under alter egot Sweeney Todd. Han har mordisk hämnd i sinnet, då dommaren tagit både hans fru, barn och ungdom ifrån honom. Tillsammans med Mrs Lovett (Helena Bonham Carter) som bakar köttpajer i restaurangen under hans frisersalong, hämnas de på Londons uppblåsta aristokrati genom att skära halsen av så gott som varje kund som sätter sig i Todds stol. Liken blir pajfyllning i den snart populäraste restaurangen i London.
Detta är en klassisk historia som har framförts flera gånger på vita duken, och är baserad på en brittisk teaterpjäs från 1847. Karaktären var då löst baserad på en vandringssägen om en barberare som skar halsen av sina kunder och grannen till bagare som fick bevisen att ”försvinna”. I slutet av 1700-talet rapporterades det i tidningarna att en barberare hade mördat en person, och det sägs att han dömdes till hängning, även om några sådana domstolsbeslut inte går att finna i historieböckerna.
Att samhället skapar monstret är tydligt i filmen. I sången ”No place like London” sjunger Johnny Depp till bredden full av bitterhet att:
”På jorden finns en grop så djup som en bäcksvart avgrund / och jordens avskum bor däri / Och gropen går vid namnet London / och på gropens kant sitter de priviligerade få / hånandes avskummet däri / och förvandlar skönhet till snusk och girighet”.Musiken är komponerad och skriven av Stephen Sondheim för historiens återupplivande i form av en Broadwaymusikal 1979, och Tim Burton har varit noga med att inte stöta sig med de inbitna Sweeney Todd-fansen från den framgångsrika musikalen.
Trots troheten till klassikern är den här filmen en mörkare tolkning med en tydlig prägel av kontraster, skuggor och mörker som stavas Burton. Lättsamheten i vissa av Sondheims verk står ibland i total kontrast till framförandet, där scenografi och skådespeleri står för en ondare, brådare, allvarlig ton av sagan. Kritik har framförts av dem som prisat musikalen, då varken Depp eller Bonham Carter valdes ut på basis av sin musikaliska begåvning, utan snarare för att den ena är Tim Burtons bästa vän och den andra hans älskare. Men det som fattas i musikalisk talang tas igen av den enorma känsla och trovärdighet som de ger historien.
Frågan torde alltså inte vara hur mycket bättre sångerna skulle kunna framföras av någon annan, utan hur någon alls skulle kunna komma i närheten av den animerande effekt som deras rolltolkning ger filmen.
Den som ser filmen kommer inte bara att förbluffas, äcklas, skrämmas upp och bli ett med detta mästerverk. Man sjunger inombords hela vägen hem.Om mord, hämnd, rakblad och paj.
Bilbo Göransson
