Farhågor finns att CETA-avtalet mellan Kanada och EU, vars förkortning står för Comprehensive Economic and Trade Agreement, tillåts slinka igenom med en snarlik konstruktion som TTIP och därför öppnar en ny bakdörr även för TTIP.
Sent omsider har även i Sverige kritiken börjat växa sig starkare mot det nyliberala frihandelsavtal TTIP som länge har förhandlats bakom lyckta dörrar mellan USA och EU och som det ute i Europa nu finns en väldig proteströrelse emot.
I spåren av den enorma rörelse mot TTIP i Tyskland som har samlat hundratusentals på gatorna gror ett allt starkare motstånd i flera länder även mot det mindre kända CETA, ett likartat frihandelsavtal mellan Kanada och EU, som ligger före i processen och som enligt motståndarna riskerar att öppna en bakdörr för TTIP.
Främst TTIP men även CETA blev även viktiga slagträn i den brittiska Brexit-debatten, där lämna-sidan efter halsbrytande U-svängar från konservativa politiker som Boris Johnson enats om att utpeka avtalen som ännu ett sätt för EU att beröva britterna sin demokratiska rätt att själva avgöra till exempel NHS, det vill säga den offentliga sjukvårdens, framtid.
En hel del talar dock för att Brexit kan bli det avgörande bakslaget i försöken att driva igenom det TTIP som nu ligger på bordet, då spelplanen faktiskt har ändrats och prioritet kommer att ges till nya frihandelsavtal mellan både Storbrittannien och EU och Storbrittannien och USA.
Motståndet mot TTIP är redan kompakt även från de flesta av Europas fackföreningar, miljö- och sociala rörelser – bortsett från de svenska fackföreningarna – liksom i Kanada motståndet mot CETA.
I Tyskland har domarförbundet sågat även TTIP:s ”lillebror” CETA och dess justerade tvistlösningsmekanism ICS, samtidigt som två parallella initiativ från juristprofessorer med stöd av flera sociala rörelser har dragit CETA inför den tyska författningsdomstolen för brott mot konstitutionen.
Bara några dagar efter en holländsk folkomröstning som förkastade EU:s associationsavtal med Ukraina sa det holländska parlamentet även nej till att regering skulle få ge ett provisoriskt ja till CETA. I Nederländerna pågår även en namninsamling i syfte att tvinga fram en rådgivande folkomröstning om TTIP. I Belgien har det vallonska delstatsparlamentet som första parlament med makt att påverka frågan uttalat krav på regeringen att stoppa avtalet.
Även i Frankrike vacklar nu regeringens stöd till TTIP, vars ”socialistiska” regering står under stark press såväl i sakfrågan som från den massiva rörelsen mot den nya arbetsmarknadslagen och med hänsyn till nästa års presidentval även från högerpopulisterna runt Marine Le Pen.
I ett av sina första framträdanden efter Brexit för Storbritannien, som varit EU:s mest entusiastiska tillskyndare av nyliberala frihandelsavtal, förklarade den franske premiärministern Manuel Valls på ett partimöte att det “ärligt talat inte blir något transatlantiskt avtal. Det här avtalet är inte på spåret”. Det skulle “inte bara utgöra en grogrund för populism, utan helt enkelt också vara skadligt för vår ekonomi”. Även Frankrikes president Francois Hollande har uttalat sig för att regeringen, ”som avtalet står”, skulle förkasta TTIP.
Frågan är vad detta betyder för CETA, som ligger långt före TTIP i tidsschemat, och där EU:s ministerråd måste redovisa sina invändningar redan denna månad eller senast i september?
Farhågor finns att CETA-avtalet mellan Kanada och EU, vars förkortning står för Comprehensive Economic and Trade Agreement, tillåts slinka igenom med en snarlik konstruktion som TTIP och därför öppnar en ny bakdörr även för TTIP.
Tyska Frankfurter Allgemeine Zeitung har avslöjat ett brev till EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström från Italiens minister för ekonomisk utveckling Carlo Calenda som säger att Italiens regering överväger att stödja ett försök från EU-kommissionen att behandla CETA som en ”EU-exklusiv” och inte en ”blandad” fråga, vilket skulle förvägra medlemsstaternas parlament att ta ställning. Till skillnad från historiska handelsavtal, som sänkt tullar på importerade varor, betyder CETA precis som TTIP att de länder som omfattas avstår suveränitet och demokratisk styrning till multinationella företag.
Avtalet kommer i enlighet med den stora granskning som mest systematiskt har utförts av sociala organisationer i Kanada att innebära sänkta regelstandarder på allt från arbete till livsmedel och miljökrav. Krav på en ”negativ listning” införs för de få undantag från marknadsutsättning av offentlig service som kan göras.
Avtalet innebär också att företag kan stämma regeringar, landsting och kommuner för politiska regler som minskar deras vinster. CETA innebär också ett tryck på att öppna offentliga tjänster för fri konkurrens, samtidigt som det hindrar länder och kommuner att återta tjänster och industrier i offentlig drift.
Cecilia Malmström har redan medgett att inget handelsavtal någonsin har inspirerat ett så brett folkligt motstånd som TTIP, men “jag har inte mitt mandat från Europas folk”. Det är ett träffande erkännande som gäller hela det kapitalistiska EU som ända från starten och särskilt alltsedan lanseringen sin Lisabon Agenda 2000, stått för en extremt odemokratisk och nyliberal agenda i alla handelsavtal med andra länder, där storföretagens och bankernas vinster systematiskt har gynnats på bekostnad av arbetsrätten, sociala villkor och miljöfrågorna.
Med både motståndet mot TTIP och Brexit har alla dessa nyliberala regelverk ifrågasatts på ett sätt, som nu kan öppna ett nytt kapitel av folkligt och demokratiskt motstånd där Europas arbetare, socialister och fackföreningar nu måste återta initiativet från högerpopulistiska nationalister och rasister.
