foto: E. Olsson
– Vi ställer vettiga krav med den här strejken, säger målarna.
På bygget vid Liljeholmens centrum, intill Trekanten, stannar en företagare i bygghjälm för att snacka när jag frågar runt efter strejkande målare. Det var mycket givande för nu förstår jag varför strejken verkligen behövs. Han stod där framför mig och orerade ogenerat i flera minuter om hur slöa de svenska arbetarna är, ”de håller inte måttet” och så vidare och det är därför som företagen ”tvingas” ta in så många utländska arbetare.
På JM:s bygge vid Gröndalsterassen hittar jag en grupp målare i strejk, ute på strejkvakt. De vill vara anonyma, men svarar gärna på ovanstående provokation:
– Det handlar om att det är svårare för de utländska arbetarna att ställa krav. De vågar inte stå på sig, hinner knappt med fika. Om de fikar sitter de på någon balk utomhus, går inte ens in. Vi ställer vettiga krav med den här strejken.
– Det är oftast de utländska arbetarna som drabbas av de ökande arbetsplatsolyckorna. Vi har sett mycket. När det skulle rivas en kran en gång fick en kille klättra utanför kroken utan skydd. Olyckorna uppstår när det är stressigt. En annan gång gick en målare ut på en byggställning på elfte våningen, men den var inte förankrad i fasaden. Hela ställningen höll på att rasa, men han lyckades klamra sig fast i stupröret.
– Strejken handlar framförallt om ackordet som företagen vill ha bort. Detta handlar i sin tur om makten på arbetsplatsen. Det här är lagackord som gör att arbetslaget blir sammansvetsat. Lönesystemet är fristående och vi kan hela tiden se vad saker och ting kostar och hur det går. Det är en framförhandlad ackordslista. Arbetsgivarna vill egentligen ha kvar själva ackorden för oss arbetare, men inte prislistan. De vill kunna bestämma priset på vårt arbete själva. ■
