Sju ungdomar. Ett litet samhälle. En skola. En natt. Ett möte. Magi är omkring dem. Och de är häxor. Jag tror att den här filmen hade kunnat bli så mycket bättre. Det finns bra förutsättningar här. Jag börjar med det jag tyckte om.
Cirkeln visar trovärdigt hur ungas känslor och vardag förminskas. Ofta är reaktionen mindre när det är en tonåring som har tunga tankar eller bråk med en närstående. Ofta är bemötandet i stil med ”det är många som mådde dåligt i tonåren, det är så att vara tonåring” eller ”det är så mycket humörsvängningar med alla hormoner som kutar omkring”.
De här sättet att ge respons på en annan människas liv hjälper inte. Tänk efter nu. Skulle faktumet att många har det svårt eller att man har mycket hormoner göra situationen mindre frätande och förgörande för personen?
Filmen visar också hur mobbning är psykisk misshandel med ofta bestående men och hur polis och skola i många fall kan bete sig otroligt otillräckligt. Ännu värre är det när personens mentala hälsa nedvärderas på grund av dennes ålder, vilket också ger en bild av hur fast man kan vara innan man har fyllt 18 år. Lägg därtill tvånget att behöva gå i skolan, instängd i fällan att oftast inte kunna ha ett eget hem och fast i facken som de lite äldre sätter en i.
Fördelningen av huvudrollerna är skickligt gjord. Det varierar mellan ett flertal karaktärer under filmens gång. Magin i filmen framställs väldigt vackert och stilfullt, så även sättet de pratar om den.
I övrigt var Cirkeln en aning larvig och förutsägbar. Det kändes dessutom som att man bara fick första kapitlet ur en bra bok, vilket kändes otillfredsställande och intetsägande.
Tre lager tårta. Botten är bra. Förutsättningarna för filmen tycks bra. Begåvade skådespelare, kanske en bra budget och vad jag tror är en bra grundstory. Sen kommer det sur grädde på tårtan. Pampig musik som känns som om den har hamnat lite fel ibland.
Avslutningen är som att strö vetemjöl på med tre sockerkorn. Antiklimax! Självklart kan du lägga upp en film för att det senare kan bli en uppföljare. Men du har inte rätt att i 2,5 timme ha konstant stämningsfull musik som inte passar och bygga upp till en slutscen som inte håller. Annat än om du möjligtvis blundar och bara lyssnar på den väldiga musiken.
Det blev ingen riktig present. Relationerna var nästan nästan där, men inte där. Slutscenen var på väg att bli något när den trist nog var över. Låt oss hoppas att de går ihop igen och gör uppföljaren till en film som både kan stå på sina egna ben och ge ett slut med mer raketer. ■
