Presidentvalet som avgör vem som efterträder Chávez kommer att äga rum inom några få veckor.Även om det finns en väldigt liten risk för att högern triumferar, är detta högst osannolikt och det mest sannolika är att kontrollen förblir i händerna på ”chavismen”. Chávezs död innebär inte slutet på den revolutionära processen.
Det skulle vara ett misstag av den chavistiska rörelsen att tro att den kan styra på samma sätt som Chávez gjorde. Det finns inom den chavistiska rörelsen ingen som idag, eller på meddellång sikt, har samma auktoritet som Chávez eller någon som är kapabel att upprätthålla folkligt stöd och stöd från den kritiska vänstern.
Dagens revolutionära vänster är fragmenterad och skingrad men det tas åtminstone små och betydelsefulla reorganiseringssteg, som vi har sett under de senaste sex månaderna.
Ett exempel på detta var det bolivariska riksmötet för revolutionära organisationer som ägde rum under de senaste månaderna.
Det finns vänsterskikt som arbetar för konstruktionen av en politisk vänsterledning till vänster om den ledning som Chávez har lämnat efter sig. Detta är tillsammans med ekonomisk osäkerhet och högeroffensiven utmaningar som partiledningen för det styrande PSUV måste konfrontera. (PSUV, Partido Socialista Unido de Venezuela,Venezuelas förenade socialistparti, bildades av Chávez 2007).
Högern har varit väldigt noga med att inte ta initiativ till något som helst radikalt agerande som kan tänkas provocera fram en social explosion.
Framtiden för Venezuela är inte säkrad. Men uppfattningen att Chávezs död också innebär chavismens död är felaktig, eftersom det utgår från att chavismen bara kan gå högerut. Grupper inom regeringen kommer emellertid att försöka gå i den riktningen i ett försök att tillmötesgå och lugna kapitalismen och imperialismen.
Det är nu en mer brådskande uppgift än någonsin att kämpa för arbetarklassens, böndernas och de fattigas medvetna, oberoende självorganisering.
Vi måste avslöja chavismens byråkratiska, reformistiska motsättningar, besegra högern och kräva samt kämpa för ett revolutionärt, demokratiskt, socialistiskt program.
Vi får inte falla in i regeringens ”demokratiska” borgerliga logik av att försvara ”fäderneslandets suveränitet”. Detta innebär förkastandet av idén om att revolutionen är ”nationell” och klargör att den är en internationell fråga. Vi måste försöka ena arbetarklassen, inte splittra den.
Vi uppmanar till och kämpar för bildandet av en federation av revolutionära, demokratiskt socialistiska nationer på den amerikanska dubbelkontinenten och bortom den. Endast detta kommer att kunna garantera den revolutionära triumfen i Venezuela och världen.
Vi säger: All makt till kommun- och arbetarråden! Den enda vägen för att fördjupa den revolutionära process som startades av Chávez, och för att besegra kapitalismen, byråkraterna, korruptionen och högern, är att gräsrötterna griper makten, genom revolutionär social organisering.
CWI i Venezuela kämpar för:
- Förstatligande av bankerna, monopolen och oligopolen! Förstatligande av produktionsmedlen, under det arbetande folkets demokratiska kontroll och styre.
- Revolutionär omvandling av de väpnade styrkorna genom bildandet av soldatkommittéer och bygget av lokala revolutionära försvarskommittéer.
- Omfattande utvidgning av de sociala missionerna – utarbeta en landsomfattande plan för att förbättra tillgången till kostnadsfri och högkvalitativ offentlig service under de anställdas och brukarnas demokratiska kontroll och styre.
- Statsmonopol på utrikeshandeln och valutakontroll.
- En planerad ekonomi initierad från arbetsplatserna och lokala kommittéer, i vilka samhällets nödvändigheter debatteras och formuleras för att säkra en social och ekologisk hållbar tillväxt.
Johan Rivas
Socialismo Revolucionario
(CWI i Venezuela)
