Trojkans strupgrepp på Cypern har skapat en ny vändning i eurokrisen.Den 14-15 mars höll EU-ländernas ledare ett toppmöte som till skillnad från tidigare möten de senaste åren inte skulle diskutera akuta krisåtgärder. Utan denna gång stod åtgärder som kan stärka EU:s konkurrenskraft och öka tillväxten i Europa på dagordningen.
Men resultatet av det så kallade framtidssyftande mötet blev endast till ett uttalande om att åtstramningspolitiken ligger fast. Dessutom kom toppmötet helt i bakgrunden av den akuta krisen i Cypern. Reaktionen mot Trojkans räd mot spararna i Cypern och den efterföljande börsfrossan i Europa är dock inte det enda nya mörka molnet på EU-himlen.
Bara någon dag efter EU:s toppmöte varnade kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors för att Spanien, Italien, Portugal och Frankrike inte kommer att lyckas genomföra det stålbad som EU krävt eftersom åtstramningspolitiken blir allt mer impopulär – de som drabbas blir allt mindre villiga att acceptera åtstramningar. ”Sociala explosioner” är därför oundvikliga, enligt Standard & Poors.
EU-ledarna blev för övrigt påminda om det växande missnöjet av den 15 000-starka demonstration som Europafacket anordnade i Bryssel när EU-toppmötet öppnades den 14 mars.
På nytt har EU:s pampar blåst faran över för tidigt. I själva verket är den kapitalistiska krisen i Europa på väg in i en ny allvarlig fas.
”Vi är nu på väg in i den tredje vågen av kris. Först var det USA, sedan finansmarknaderna i EMU och nu handlar det om den reala ekonomin, om massarbetslöshet. I Grekland är ungdomsarbetslösheten på väg mot 50-60 procent. Vilket samhälle kan tolerera det?”, menade den tyske ekonomen Hans-Werner Sinn när han besökte Sverige här-omveckan.
I Spanien – med en ekonomi som är fem gånger större än den grekiska – har läget bara blivit värre under de senaste månaderna. I vissa områden av landet lever en tredjedel av befolkningen i fattigdom och i februari översteg den registrerade arbetslösheten för första gången fem miljoner människor.
Fortsatt åtstramningspolitik kommer oundvikligen innebära att den rekordhöga arbetslösheten i EU stiger än mer. Bara under det senaste året har arbetslösa i EU blivit två miljoner fler. Samhällsbyggnaden i de EU-länder som drabbats hårdast av krisen håller på att rasa samman.
”Europa räddar banker och förlorar en generation”, som nyhetsbyrån Reuters skrev med anledning av att ungdomsarbetslösheten i Grekland och Spanien nått nivåer som till och med överstiger 1930-talets ekonomiska depression.
Tillväxten i Europa som helhet blev minus sista kvartalet i fjol och de flesta indikationer pekar mot fortsatt stagnation i år.
I Cypern har EU i sin iver att rädda bankerna konfiskerat småspararnas pengar och bara kört över insättningsgarantin. Och kan det genomföras i Cypernså är risken stor att småsparare i andra länder också får sina medel konfiskerade.
Det är inte pengatvättare och ryska oligarker – många av dem har redan flyttat sina pengar från Cypern till bankkonton i Lettland – som i första hand drabbas av EU:s straffskatt på besparingar, utan cypriotiska små-sparare, som i avsaknad av välfärd och statlig pension inte har något val än att spara pengar på banken.
Cypern blev det femte landet i eurozonen som tvingades be om nödlån. Den krisuppgörelse som Trojkan nu pådyvlat landet riskerar leda till 20 år av kris enligt inhemska bedömare.
Även om EU till sist lyckas dämpa de globala effekterna av krisen i Cypern, vilket är långt ifrån säkert, tenderar krishärdarna bli allt fler och allt mer svårbemästrade.
Oavsett utgången på Cypern har eurokrisen nu gått in i en ny fas.
Det är en svält till döds som Trojkan, med stöd av EU:s alla pampar, ordinerar.
