– Kvällen innan vi attackerades var fantastisk. Alla båtar samlades på ett stilla hav. Vi kände oss som en armada.Offensiv har intervjuat Dror Feiler, ordförande för Judar för israelisk-palestinsk fred, som var en av svenskarna ombord på Ship to Gazas fartyg Sofia.
Dror Feiler är också musiker, konstnär, aktivist och kandiderar som kommunist på Vänsterpartiets valsedel till riksdagen i höst.
– Vår båt hade beslutat att göra passivt motstånd, d v s att försöka fördröja en bordning så att folk med satellittelefoner på bryggan skulle kunna ringa.
– När soldaterna kom ombord retirerade vi för att försvara bryggan, vi stod i armkrok. Jag hann ringa vårt mediacenter i Sverige och även Rapport. Sen tog de båten. De visste precis vilka vi var – Henning Mankell, Mehmet Kaplan och jag. De tog in oss en och en i ett rum och begärde att få våra pass och videokameror. Jag krävde då att få ett kvitto, eftersom det var värdesaker. De svarade: ”Du har inga rättigheter, håll käften, gå härifrån”. När jag vägrade gå utan kvitto knuffade de mig och två soldater brottade ner mig på golvet. De trampade mig på huvudet och det kom blod ur mitt öra. De bakband mig med buntband och la mig med ansiktet neråt. När jag sa att banden satt hårt, drog de åt dem ytterligare. Efter ett tag klippte de banden och jag återförenades med andra.
– De försökte få mig att säga att jag var israelisk medborgare och därmed skyldig till förräderi. När de insåg att det var fel ville de att jag skulle skriva på papper att jag tagit mig in olagligt i Israel. Jag vägrade skriva på något – de hade kidnappat mig in i Israel.
– I Beershebafängelset sattes jag i isoleringcell utan kontakt med andra svenskar. Jag meddelade att jag skulle hungerstrejka tills jag fick en advokat och sluta dricka efter 72 timmar. Jag kallade på vakterna varje timma och förde fram mina krav.
– Vi togs sen till flygplatsen. I Istanbul hittade jag min ryggsäck men inte mina saker – mobil- och satellittelefoner, två videoka- meror, min saxofon och min ipod. De hade tagit mina kläder och två böcker – ironiskt nog In defence of lost causes [till försvar för en förlorad sak], av Slavoj Zizek och en bok om historiska teser. Den bok de inte tog, intressant för er, var en biografi om den ryske revolutionären Leo Trotskij!
Vad tycker du om reaktionerna i Israel och i Sverige?
– Israel försöker skyla över sitt propagandafiasko. De försöker använda sina ”jokrar” – att anklaga oss för ”terrorism” och ”antisemitism”. En artikel i Svenska Dagbladet om antisemitism använde ett foto på våra båtar som illustration! De säger att vi gjorde våldsamt motstånd, men vi är inte pacifister, vi är fredsaktivister.
– Vi har fått starkt stöd. I Israel fanns fredaktivister utanför fängelset för att försvara oss. I Sverige har inte ens falska vänner till Israel som Gunnar Hökmark (M) och Fredrik Malm (FP) kunnat helt försvara Israel. Jag säger falska vänner eftersom jag ser mig själv som en sann vän till Israel.
– Vi har fått en fantastisk reaktion internationellt. Jag tror inte att blockaden är kvar om ett halvår. När till och med vindflöjeln Tony Blair säger att blockaden ska upphöra är det ett bevis för mig på vilket tryck de är under.
– Israels propaganda riktas i första hand mot IHH, den turkiska arrangören av Frihetsflottan. Det finns säkert folk där som vi inte vill ha att göra med politiskt, men deras ordförande betonar att man försvarar ”judar, kristna, muslimer, palestinier, kurder” och så vidare. Han har sagt att om Israel skulle stå under blockad skulle han organisera en frihetsflotta. Men varför ska vi tvingas försvara oss, men inte Israel?
– En annan propaganda mot oss kom idag från den franske filsofen Bernard-Henri Levi, som påstår att bara byggmaterial är förbjudet att föra in i Gaza. Men jag sa till den israeliska radion att vi hade olagliga saker på båten – salvia, kardemumma, ingefära, koriander, godis, choklad, bisviker, ättika o s v – även fis- kepön och nät, samt en äggkläckningmaskin.
Vad ska Ship to Gaza göra nu?
– Vi kommer att stämma den israeliska staten för kidnappning och röveri, för att få egendom tillbaka. Jag ska idag till Turkiet för att prata om vad som hänt och eventuella framtidsplaner. Jag vet inte ännu vad vi gör, men för att sätta press på Israel måste vi åka igen. Vi kan inte förlita oss på val och på att rösta, vi måste organisera oss själva. Individer kommer ingenstans, men kollektivt går det.
Vad säger du om att Egypten har öppnat gränsen vid Rafah?
– Det är bara en liten säkerhetsventil. Gränsen är bara öppnad för ett litet begränsat antal människor varje dag, inte för varor. Utan Egyptens stöd till blockaden vore den inte effektiv.
Vad har du för intryck av vänstern i Israel?
– Min mamma som är 87 år, hon kom som 15-åring till Israel från Polen 1938, är medlem i kommunistpartiet. Hon demonstrerade i lör- dags och sa att hon kände nästan ingen som var där, ”och det är bra”. Många demonstranter är ungdomar i Israel som reagerar.
– Israelisk tv sa till mig igår att jag är ”israelhatare” – men det är jag inte alls. Jag försvarar mina gamla vänner bland soldater, i kibbutzen, de som ännu bor där. Jag har ingen åsikt om en eller två stater som lösning – jag anser att alla ska ha samma rättigheter, medborgerligt och individuellt.
Per-Åke Westerlund
