Av Julia Engström //
Vi står tillsammans med gyttja upp till midjan,
en brunblå röra som kletar.
Ju mer vi försöker ta oss loss,
desto hårdare sitter vi fast.
Vi dansar en farlig dans, någon annan håller i trådarna.
Vissa får vara med, andra stängs ute.
Rösterna är vassa och hårda,
sticker hål på all värme.
Vi drömmer om ett ljus i tunneln,
vi får en falukorv och en igentejpad mun.
Vi står tillsammans med gyttja upp till midjan,
kommer vi någonsin loss?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.