DEN SVENSKA flyktingpolitiken fortsätter att urholkas intill obefintlighet. De senaste 15 åren har flyktingpolitiken brutaliserats till att knappt existera. Då ger sig Göteborgs ”starke man” Göran Johansson, socialdemokrat och ordförande i kommunstyrelsen, in i debatten och med hjälp av borgerliga media går han till attack mot dem som har det svårast, nämligen flyktingar.Göran Johansson dundrar ut en rad felaktiga och rasistiska påståenden som Rättvisepartiet Socialisterna direkt besvarade med en manifestation utanför kommunstyrelsens möte den 28 november. Deltog på manifestationen gjorde även vänsterpartiet, Ingen människa är illegal och Iranska flyktingars riksorganisation.
DEN 27 NOVEMBER föreslog Johansson i GT att alla flyktingar som smugglats in i Sverige ska utvisas:
”Om det är uppenbart att man är hitsmugglad då får man åka tillbaka där man kommer ifrån”, säger han, och: ”Om vi måste utvisa nästa alla som kommer hit får man be dem komma tillbaka den vanliga vägen”, säger han i nästa andetag.
Problemet är att det inte finns någon legal väg in i Europa. EU:s rasistiska flyktingpolitik och Fort Europa är det som tvingar flyktingar i händerna på människosmugglare.
Antalet människor som tvingas fly har fördubblats de senaste årtiondena, och ansvaret ligger hos de imperialistiska makternas krig och profithunger. Här har även Sveriges storföretag och vapenindustri ett ansvar.
SAMTIDIGT HAR socialdemokraterna och moderaterna genomfört en politik tillsammans med sina kolleger i övriga Europa som i praktiken stängt gränserna. Schengenavtalet har inneburit en gemensam yttre gräns, med videokameror, beväpnade gränspoliser, stängsel och taggtråd. Johansson ger sken av att det skulle finnas en legal väg in, men så är inte fallet.
Problemet är inte smugglarna utan den politik som leder till att tusentals människor dör runt om EU:s gränser i försöken att ta sig hit och i sina länder på grund av att de inte har möjligheten att fly.
Göran Johansson försöker sedan linda in sina påståenden i att det är rättvisefrågor det handlar om:
”Varför ska den som har råd att betala 100 000 till en smugglare få komma men inte den som inte har råd”, säger han.
Med Johanssons förslag skulle det inte innebära att de som måste fly och söka asyl, men som inte har råd med att göra det, skulle ta sig till Europa. Istället skulle ingen göra det. Vari ligger rättvisan i det?
Om det vore en rättvis rättvis asylpolitik som Johansson vore ute efter, skulle han väl resa krav på att göra det lättare att ta sig från krig och förtryck och att de som tagit sig hit får den asyl de har rätt till enligt de konventioner som Sverige har skrivit under.
Göran Johansson stannar emellertid inte där, utan fortsätter att beskriva dem som flyr som ett problem. ”EU måste dela på bördan”, menar han.
Flyktingar är dock ingen börda, de är människor i behov av hjälp, som flyr för sina liv. Att Sverige tar emot fler flyktingar än andra EU- länder säger mer om de andra länderna än vad det gör om Sverige.
Majoriteten av flyktingarna lyckas dock inte ta sig till den rikare delen av världen. 90 procent lever som internflyktingar i det egna landet eller i närliggande fattiga länder.
AV 40 MILJONER MÄNNISKOR på flykt är det bara 30 000 som har tagit sig till de nordiska länderna, och av dessa är det långt ifrån alla som får stanna. År 1982 fick cirka 85 procent uppehållstillstånd. År 2006 fick nio av tio avslag.
Göran Johanssons uttalanden belyser socialdemokratins förborgerligande. De flyktingar som flydde från fascistiska diktaturer i Latinamerika på 1970-talet hade aldrig fått asyl i Sverige med det system vi har idag. Och med samma metod som sverigedemokraterna använder sig av, försöker Johansson få stöd genom att skylla problem som finns på flyktingar. Han drar sig till exempel inte för att använda bostadsbristen, genom att skylla den på invandrare och flyktingar. På grund av bostadsbristen, menar Johansson att ”under första året i Sverige ska migrationsverket besluta var flyktingar ska bo”, och hänvisar till att så många flyktingfamiljer bor trångt hos släkt och vänner.
ATT BOSTADSBRISTEN är ett problem i Göteborg är sant, men detta beror på dålig planering från Göteborgs politiker och Johansson själv. Alternativet är inte att minska antalet flyktingar som kommer till Göteborg, som Johansson också har föreslagit, utan att bygga tusentals nya lägenheter.
Han fortsätter sedan i bostadsbristens spår när han vill ge en bild av flyktingar som kriminella:
”Visst kan det uppfattas som ett ingrepp i friheten, det kanske det är. Man kan inte blunda för konsekvenserna för de unga som kan hamna i kriminalitet.”
Detta är ett sätt att försöka misstänkliggöra såväl flyktingar som andra som bor i förorterna, men problemet är inte antalet flyktingar eller att ett visst antal icke svenskfödda bor i en förort. Problemet är klassklyftorna och den nyfattigdom och de nedskärningar som drabbar våra förorter.
Göran Johansson försvarade sig sedan med att ”Det är väl bättre om jag säger det än om sverigedemokraterna gör det … vi måste få bort känslan som gör att folk blir sverigedemokrater”.
Då blir frågan: På vilket sätt bekämpas sd av att en av de mest kända politiska profilerna i Göteborg tar över rasisternas argument? Faran med sd är kanske inte just de själva, utan att etablerade politiker och partier tar över deras argument i tron att de ska ge dem stöd.
Göran Johansson felbedömde emellertid stämningarna i samhället. En majoritet av befolkningen håller inte med honom. Detta ledde till att andra socialdemokrater tvingades gå ut och kritisera förslagen för att inte hela partiet skulle få stå till svars.
EN EFFEKT AV ATT asylrätten inte längre respekteras är att flyktingar i rädsla för sitt liv tvingas gömma sig i Sverige. De går under jord och blir således laglösa utan tillgång till skola, vård och de mest grundläggande mänskliga rättigheter.
De utnyttjas som lågavlönad arbetskraft och tvingas leva i en ständig rädsla för att bli upptäckta och utvisade. Att åka spårvagn eller handla kan vara en skräckupplevelse.
Göran Johansson och det politiska etablissemanget lever emellertid långt ifrån den verkligheten.
Vad som behövs är en ny massrörelse större än Flyktingamnesti 2005, med ett klart program för hur kampen ska föras och med ett beslutsamt krav på att inte vika sig förrän asylrätten har återinförts. Rättvisepartiet Socialisterna kommer att göra allt vi kan för att skynda på den utvecklingen.
Kristofer Lundberg
FAKTA: ASYL
GRUNDEN FÖR ASYLRÄTTEN är att människor kan ta sig till länder där de kan få sina flyktskäl prövade. Asyl kan inte sökas på ambassader.
Många av EU-länderna är emellertid anslutna till Schengenavtalet, som kräver visum av människor från över 130 länder. Bland dessa länder finns i stort sett världens alla oroshärdar. För den som flyr undan förföljelse eller krig är det mycket svårt att få visum, eller ens ett pass eller någon annan ID-handling.
Både myndigheter och beslutsfattare är därför mycket väl medvetna om att det i princip är omöjligt att fly till Europa undan krig och konflikt på laglig väg.
Det är därför inte heller så konstigt att antalet asylsökningar i EU minskat med över 50 procent under de senaste fem åren. Bara sedan 2005 har ansökningarna minskat med 15 procent.
www.temaasyl.se
EN ID-HANDLING kan bli en garanti för att utvisningen ska kunna verkställas.
Att inte kunna knytas till något land kan därför vara en sista möjlighet att hålla sig kvar i landet där man söker asyl när alla andra vägar har stängts. Sanna Vestin konstaterar att: ”Den officiella förklaringen är att Sverige inte kan ge uppehållstillstånd åt personer som vi inte vet vilka de är. Men de asylsökande hör något annat. De hör: Visa dina papper så att vi kan utvisa dig.”
www.sanna-ord.se
”MEDVETEN OKUNSKAP” sa Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet, i Sveriges radio den 8 december angående Göran Johanssons utspel om att skicka tillbaka alla insmugglade flyktingar.
I programmet påpekade också Ilse van Liempt, holländsk forskare, att hon i sina studier har kunnat visa att flyktingsmugglare väldigt sällan är ”tungt kriminella nätverk och organisationer”, vilket media och politiker, i likhet med Johansson, ofta hävdar.
