De militära striderna i Kongo handlar om kontroll över gruvområden och stora ekonomiska vinster. Kriget bedrivs långt över huvudet på befolkningen. Över 60 000 människor har tvingats på flykt den senaste veckan.Tisdag den 20 november intogs miljonstaden Goma i Nord-Kivu av rebellerna M23, en väpnad rörelse som formellt bildades i maj 2011.
Sedan tidigare är omkring en miljon människor i Kivu i östra Kongo på flykt. Nya kolonner med 10 000-tals flyktingar från Goma och andra städer har nu tvingats söka sig till provisoriska läger och skolbyggnader där både mat och mediciner saknas.
Över sex miljoner människor har dött som ett resultat av krigen i Kongo sedan 1998, de flesta av undernäring och sjukdomar. Grunden för krigen är Kongos enorma naturrikedomar, som guld, koppar och en rad unika mineraler. Det är en fortsättning på den plundring som har pågått i 130 år.
Såväl USA och EU som de styrande i Kina har stöttat Joseph Kabilas regim i en förhoppning om att uppnå tillräcklig stabilitet för att fortsätta exploateringen av Kongos råvaror. Trots valfusk, hård repression och militära strider har den korrupte presidenten fått ekonomiskt stöd och FN har bidragit med 20 000 soldater.
M23 bildades 2011, men har sitt ursprung i den väpnade rörelsen CNDP, som var nära att inta Goma 2008. M23 styrs av Bosco Ntaganda, som i januari 2009 tog över ledningen i CNDP från Laurent Nkunda.
Rörelsen har tagit sitt namn från ”fredsuppgörelsen” den 23 mars 2009 mellan Kongos regering och CNDP. Avtalet gick ut på att CNDP:s militära styrkor och parallella lokala myndigheter skulle integreras med den statliga armén, FARDC, och statens myndigheter.
Bosco Ntaganda, som idag är efterlyst av krigsförbrytartribunalen i Haag, var efter uppgörelsen i över två år högt uppsatt officer i Kongos armé. Men ett samarbete mellan de tidigare ledarna i CNDP och president Joseph Kabilas regim i Kinshasa var omöjligt, vilket de båda sidorna också visste.
Den statliga armén, FARDC, splittrades av strider mellan gamla officerare och de nya från CNDP. Bakom detta låg ”den ekonomiska rivaliteten… om kontrollen av gruvorna” särskilt i Walikaleterritoriet i Nord-Kivu, konstaterar International Crisis Group i en rapport. Bosco Ntaganda är själv en rik affärsman. I februari 2011 upptäcktes en last med guld på hans privata jetplan i Goma.
Regeringstrupperna, som alltså under en tid leddes av Bosco, lyckades inte heller besegra andra väpnade styrkor, som mai-mai-grupper och hutumilisen FDLR, som bland annat kontrollerar flera gruvområden. Istället för fred bildades nya väpnade grupper, vissa enbart för att försvara sin by mot väpnade angrepp från både armén och miliserna.
Striderna mot FDLR har en speciell betydelse för grannlandet Rwandas regering.
FDLR består av hutuer från Rwanda som deltog i utplåningen av en miljon tutsier 1994. Så sent som i augusti lämnade rwandiska trupper Rutshuru i Kongo, varifrån de i över ett års tid attackerat officerare i FDLR. FN kritiserar Rwanda för att landet finansierar och stödjer M23:s strider mot både FDLR och Kongos armé.
Enligt nyhetsbyråer har M23 inte mer än ett par tusen soldater, men lyckades ändå relativt enkelt driva bort regeringsarmén från Goma. FN-trupperna i staden understödde armén med helikoptrar, men ingrep inte mot M23 på marken. Liksom vid tidigare tillfällen riktar lokalbefolkningen och flyktingarna hård kritik och ilska mot FN.
M23:s uttalade mål är att gå vidare och inta fler städer i östra Kongo för att sedan rikta ett slag mot huvudstaden Kinshasa, 150 mil västerut. De skulle i så fall upprepa Laurent Kabilas militära segerväg 1996-97, då han störtade Mobutus styre. 1998 inleddes det stora kriget när Kabilas regim utmanades av framför allt Rwanda- och Ugandastödda trupper.
M23 har ställts inför ett ultimatum från regimen i Kinshasa och av en rad afrikanska regeringar som backas upp av USA och EU. På helgens afrikanska toppmöte deltog dock inte Rwandas president.
Toppmötet, som enbart varade i en timme, gjorde också upp helt orealistiska planer på en ny gemensam truppstyrka med armén och M23, där Tanzania skulle bidra med neutrala styrkor med sydafrikansk finansiering.
Frågan är om regeringstrupperna skulle klara av ett anfall ifall M23 inte lämnar Goma. ”Sanningen är att [regerings-]truppernas moral är mycket låg. De har tappat tron på sina befäl”, sa en FN-källa till nyhetsbyrån Reuters. I staden Minova, som kontrolleras av armén, har ”regeringssoldater gått på plundringsräder andra natten i rad”, uppgav samma källa.
Krigsherrar som president Kabila och M23:s Bosco Ntaganda använder befolkningen som kanonmat och slavarbetare. De samarbetar med multinationella bolag som t ex svenska Mineral Invest och Lundin Mining, som båda driver gruvor i Kongo. Soldater på alla sidor begår fruktansvärda övergrepp – våldtäkter och massakrer – mot civilbefolkningen.
Socialister och antikrigsaktivister i Kongo har som uppgift att bygga upp en helt ny politisk rörelse i Kongo. Rikedomarna måste ägas och styras av arbetare och fattiga, inte av krigsherrar och internationella storföretag. En ny socialistisk rörelse måste samla alla förtryckta och utsugna, oavsett etnicitet, till kamp och till försvar mot milisernas övergrepp.
Per-Åke Westerlund
Fakta ▼
- Kongo har 70 miljoner invånare.
- 6 miljoner har dött under krigen sedan 1998. 200 000 kvinnor har våldtagits.
- 2,4 miljoner människor är på flykt inom landet och 450 000 i grannländerna.
- 4,5 miljoner saknar mat för dagen.
- Den förväntade livslängden är 54 år.
- Inkomsten per person är mindre än 7 kronor per dag.
- 27 000 fall av kolera har rapporterats under 2012.
