Egypten efter Mubaraks fall

2011-06-23 11:00:58




I Egypten har Mubraks fall följts av strejker och att arbetarna organiserar sig fackligt och politiskt. Samtidigt skapar svikna förhoppningar otålighet, frustration och besvikelse, rapporterar här en CWI-medlem som nyss kommit hem från Kairo.

I ett café runt hörnet diskuterade fyra andra män situationen efter revolutionen. ”Man kan se att många fler läser tidningar nume­ra”, sa en av dem. ”Folk vill veta vad som händer och diskuterar jämt politik.”
”Revolutionen är inte över”, sa en annan. ”Några har bytts ut, men den gamla regimen sitter fortfarande kvar.”
Sådana diskussioner kan man höra gång på gång runtom i Egypten efter de första månaderna efter den monumentala ”25 januari-resningen”. Samtidigt finns det också en växande känsla av besvikelse över att li­vet inte har blivit bättre, i synner­het inte för arbetarna och de fattiga.

Arbetare börjar organisera politiska partier, men det finns än­nu inget massparti som har medlemmar på alla större arbetsplatser, i bostadsområdena och på universiteten. Ett sådant parti skulle kunna förklara den rådande situationen och peka på en väg framåt, ena ”de besvikna” med ”de beslutsamma” runt ett handlingsprogram.
Den 27 maj ägde det rum sto­ra demonstrationer i Kairo, Alexandria och i andra städer. Hundratusentals visade sin växande otålighet över den långsamma förändringstakten och känsla av oro över att revolutionens landvinningar skulle kunna gå förlorade allteftersom den härskande klassen omgrupperar sig runt den nya regeringen.
De väpnade styrkornas högs­ta råd har gjort vänliga inviter till Muslimska brödraskapet, som för närvarande är den mest välorganiserade politiska organisationen.
Muslimska brödraskapet stödjer i utbyte De väpnade styrkornas högsta råds försök att trycka tillbaka arbetarna och de sociala rörelserna. Gemensamt argumenterar de mot arbetarnas strejker som påstås skada en ekonomi, som behöver återuppbyggas efter revolutionens omvälvningar.
De väpnade styrkornas högs­ta råds varningar börjar dock klinga allt mer ohörda och antalet strejker och protester växer återigen.
Tusentals arbetare organiserar sig i nya oberoende fackföre­ningar som snabbt upprättas. Luftfartsministern beskrev en hotande strejk inom ­flygindustrin som ”opatriotisk… Detta går emot nationens intressen och hotar flygtrafiksystemet.” Inte desto mindre protesterade Egypt Airs piloter, kabinpersonal och lufttrafikkontrollanter utanför Kairos flygplats mot korruption, tillsättandet av pensionerade flygvapenofficerare på ledningsposter och för en mer jämlik lönesättning.
Andra protesterande och strejkande arbetargrupper under den gångna veckan inkluderar anställda på företag och institutioner som Egypt Aluminium, Nasr Car Company, Statsministeriet för antikviteter och till och med skådespelare. Fem Petrojetanställda arresterades den 7 juni av militärpolisen efter en sittstrejksprotest framför Petroli­umministeriet och åtalades för olaglig folksamling. De har ställts inför en militärdomstol istället för en civil domstol.

Den 8 juni tillkännagav regeringen att det från och med nu råder strejkförbud. Strejkrätten gäller tydligen bara så länge arbetarna inte använder sig av den!
Samtidigt har hundratals hemlösa genomfört en sittstrejksprotest utanför huvudkontoret för statstelevisionen i flera dagar. En av dem drunknade när han föll ner i Nilen då han höll på att tvätta sin tröja, efter att de protesterande av myndigheterna förbjöds att använda de närliggande tvättstugorna.
Dessa hemlösa utgörs mestadels av familjer till byggnadsarbetare och minibussförare som inte fick ut sina löner under revolutionen och som därefter av hyresvärdarna och inhyrda råskinn vräktes från sina lägenheter i El-Nahda och El-Salam. De har sedan i februari levt un­der usla förhållanden i tält.
”Den tyranniska, korrupta regeringen stack och har nu ersatts av ytterligare en”, sa en hemlös far. Det verkar som om vissa statligt ägda lägenheter har anvisats till sådana som re­dan har bostad genom mutor, så att de överblivna lägenheterna kunde hyras ut.
Regeringen har tillkännagivit en höjning av minimilönen från 400 till 700 egyptiska pund (från 400 till 800 kronor) i månaden, liksom en 15-procentig lönehöjning för de offentliganställda. Dessa förbättringar är en produkt av revolutionär kamp, men fortfarande helt otillräckliga. Den 11 juni blockerade hundratals personer trafiken i en protestyttring för kravet på en anständig minimilön på 1 200 egyptiska pund (1 300 kronor) i månaden.
Medan arbetarna och de fattiga är i desperat behov av höjd levnadsstandard för att livet ska bli tolerabelt, driver många ledande aktivister inom ungdoms- och de politiska rörelserna en kampanj runt parollen ”Konstitutionen först”. De kräver en ny konstitution innan ett val genomförs, av fruktan för att Muslimska brödraskapet har ett försprång före alla andra partier och skulle, om det vinner det kommande valet, kunna fixa så att den nya konstitutionen blir till dess fördel.

De väpnade styrkornas högsta råd och Muslimska brödraskapet är ganska nöjda med att se att kampanjen går ner sig i konstitutionell kvicksand, snarare än att det blir fråga om en arbetar- och ungdomsrörelse runt frågan om vilka som kontrollerar rikedomarna och innehar den verkliga makten i samhället. Det är dock troligt att parlamentsval kommer att genomföras i september och det är viktigt att en oberoende arbetarklassröst kan göra sig hörd.
Tagammu, tidigare ett arbetarparti som åtminstone i ord var hängivet genomförandet av en socialistisk samhällsförändring, har till största delen diskrediterats av sitt misslyckande med att mobilisera mot Mubarakregimen. Det egyptiska kommunistpartiet håller på att återuppbyggas, men har en medlemskår som mestadels består av äldre medlemmar. De nya partierna inkluderar Demokratiska arbetarpartiet och Socialistiska folkliga alliansen, som båda har socialister och oberoende fackliga aktivister indragna i sina led.
Det nyligen bildade Eyptiska socialistpartiet består huvudsakligen av akademiker och medelklassyrkesutövare.

En verklig ”enhetsfront” av genuina vänsterpartiet i valet skulle utmana de mer välfinansierade, storföretagsvänliga partierna och Muslimska brödraskapet med ett program som inkluderar en anständig minimilön på 1 200 egyptiska pund i månaden, massivt bostadsbyggande, en rejäl ökning av anslagen till hälso- och sjukvården för att tillhandahålla kostnadsfri sjuk- och hälsovård för alla, likaväl som demokratiska krav.
En maning till upprättandet av en regering av och för arbetarna och de fattiga skulle avslöja alla de andra partierna, som försvarar storföretagsamhetens rätt att fortsätta med att exploatera befolkningsmajoriteten.
Inom en enhetsfront bestående av vänsterpartier skulle marxister också argumentera för ett klart och tydligt socialistiskt program för att ta revolutionen framåt.

CWI – www.socialistworld.net