Egypten: ”Mubarak måste stå till svars för allt”

2011-02-05 11:04:29




Denna ögonvittnesrapport från en av CWI:s reportrar skickades precis innan antalet militanta demonstranter ökade mycket och fyllde ut Tahrir-torget efter fredagsbönen.

Idag på morgonen (4 februari), innan moskéerna tömts, är stämningen på Tahrir-torget relativt lugn. Det förekommer inga stora sammanstötningar mellan de som är emot eller de som stödjer Mubarak som det vi såg under tidigare dagar.
Jag befinner mig på Tahrir-torget och stämningen börjar bli mer självsäker. Man märker inte av armén så mycket, bara några få soldater. Råskinn som stödjer Mubarak har upprättat vägspärrar på gatorna utanför torget. De är beväpnade med knivar och påkar och trakasserar och angriper anti-Mubarakdemonstranter och vem som helst de bestämmer sig för att vara ”utländsk” eller och journalist. Många av dessa råskin förefaller vara fulla eller höga på droger. De tillhör de allra fattigaste och har utan tvivel betalats av regimen. Vissa skulle kunna vinnas över till revoltens sida genom en djärv revolutionär appell mot eliten.


Många människor på torget tror nu att tidvattensvågen vänder till deras favör. De förväntar sig stora demonstrationer idag efter fredagsbönen.
I går morse (3 februari) tycktes Kairo inleda lugnt. Barrikader hade byggts i centrala staden som anti-Mubarakfrivilliga försvarade så det var relativt säkert på Tahrir-torget. På en sida av sidogatorna stod en grupp Mubarakanhängare mot en grupp motståndare. Små skärmytslingar skedde då och då men på intet sätt så intensivt som kvällen innan. Trots det kom alla demonstranter tillbaka och ungefär mitt på förmiddagen stod hela torget och det omgivande området under deras kontroll. Mubaraks gäng stod inte att finnas till. På gatorna som leder fram till torget fanns stridsvagnar och några soldater. Under sammanstötningarna kvällen före upprätthöll de ”neutralitet”.


Efter de senaste dagarnas blodiga sammanstötningar var demonstranterna än mer beslutsamma att göra sina protester hörda än tidigare. Dagens (4 februari) demonstration ser ut att bli enorm. Det finns fortfarande en välvillig inställning från demonstranterna gentemot de som kommer för att stödja dem, speciellt gentemot utlänningar. Folk är oförskräckta – de lyckades när allt kommer omkring att hålla torget under deras kontroll och stärkte sin position. Det förekom även sammanstötningar under natten i Alexandria, men inte lika allvarliga. Det tycks som om anhängare till regimen hade räknat med att bryta upp oppositionens centrum genom att ta torget – symbolen för protesten – Frihetstorget. Så de som lyckades försvara kampens hjärta känner sig styrkta.
Över hela staden kan man höra diskussioner om regimen och dess avgång. Oppositionspressen är full av rubriker mot Mubarak. Den officiella pressen säger det motsatta men vem bryr sig om att läsa dem nu?

Människor fortsätter komma till torget och de tänker fortsätta med protesterna ”ända till slutet”. Efter gårdagens sammandrabbningar radikaliserades stämningarna. Till och med de som i går ville få ett snabbt slut på det hela har fått nytt mod till kamp. Om människor endas ville att Mubarak skulle avgå i går vill de nu att han grips så att han och hans anhängare kan ställas inför rätta. ”De borde ställas till svars för allt kaos och offren! Är den allmänna åsikten.
Det stod klart att det fanns vanliga människor bland Mubaraks ”anhängare” men det var inte de som organiserade attackerna. Vissa deltog på grund av att de ville återvända till ett ”normalt liv”, till ”stabilitet” och ”ordning”. En del av dessa människorna ville inte ha så våldsamma attacker mot anti-Mubarakdemonstranterna. Ansvar för angreppen ligger hos regimen, hos råskinnen som regimen släppt lösa.


Jag mötte aktivister från gruppen ”Revolutionära Vänstern” och ytterligare en grupp ”Socialistisk Förnyelse”. De senare utgjorde en de av en front av ungdomsorganisationer som ställt upp bokbord på torget med högtalare. Såvitt jag kunde se från de diskussioner jag hade med dem endast väntade denna grupp på att Mubarak ska avgå och att hans regim ska kollapsa innan de lägger fram sitt program för landets utveckling. Det tycks som att, precis som i Tunis, krav som ”återlämna pengarna som stulits från folket!” och att kopplingen av lönen till inflationen uppstått från massorna snarare än genom ett medvetet ingripande från någon vänsterkraft.
Enighet
Helt förståeligt är betoningen på ”enighet” högt värderat. Men om Mubarak avgår kommer skillnaderna bland de protesterande massorna inte undvikas. Jag tror att många förstår detta men lägger undan de skillnader som finns fram tills striden har vunnits.


För vissa av de proborgerliga deltagarna kommer ”skillnaderna” koncentreras kring vilka möjliga maktpositioner och vilket inflytande och potentiella parlamentsplatser kommer att besättas av vem efter striden. Men för socialister är det en strid om arbetarnas och ungdomens sinne. Och att fördröja denna debatt är farlig. Redan talar ”bröderna” (det Muslimska Brödraskapet) ut. Te är goda talare; de har utbildats till talare. Även om det tycks som om de inte talar om politik utan om vad som är ”bra” och ”dåligt” om ungdomarna inte ser något alternativ kan det lätt sluta med att de följer prästerna som erbjuder ett bättre liv ”i en annan värld” Genom att delta sida vid sida med demonstranterna i de nattliga striderna har de fått rykte om sig att vara modiga och som resultat redan ökat sitt inflytande.
Allt detta visar på det överhängande behovet av att bygga ett massparti för arbetarklassen och de fattiga, beväpnat med en socialistisk politik, som kan ge ett klart alternativ och möta massornas krav på verkligt demokratiska rättigheter och en grundläggande social förändring.


Vad gäller armén säger en del aktivister att soldaterna troligen kommer att ta demonstranternas sida och att de inte vill skuta mot fredliga demonstranter. Mubarak, en före detta arméofficerare, hur skör hans ställning är. Men illusionen om att armén är neutral och att frånvaron av direkta vädjanden till de vanliga soldaterna gör det enklare för armétopparna att låtsas vara oberoende skiljedomare och, efter Mubaraks fall, finns kvar i centrum av makten bakom tronen.
Demonstranternas organisering är imponerande. Inte nog med att de har sjukvårdscentra ordnade utan även försvarsanordningar. Oppositionella radiostationer sänds ut över torget. Någon har hängt en enorm TV-skärm ut genom ett fönster. Nu har den ”Fria Republiken” sin egen tidning som kallas ”Frihetstorget”. Jag hörde en appell ur en högtalare som frågade efter en rörmokare som kunde ta hand om ett problem i en av de portabla toaletterna!

Naturligtvis är förhållandena hårda. Människor måste sova på trottoarer och under broar täckta endast av kartongpapp eller gamla filtar. Några har lyckats sätta upp tält på gräsmattan. Men ingen klagar.
Under morgonen gick jag runt de kringliggande gatorna för att försöka hitta något till frukost, allt jag hittade var en bulle och lite yoghurt. På torget finns det mat även om den är ganska enkel. Ven om jag inte frågade någon om det fanns något gav en av demonstranterna ett bröd med ost på till  mig. Det finns annan mat – yoghurt, leversmörgåsar – och vatten.
Det finns inget som överraskar här. En tidning som stöder regeringen hävdade att representanter från Hamas befann sig på torget, att ett fängelse hade stormats av Hizbollah och att hela revolten mot Mubaraks styre finansierades av USA! På torget läste människor dessa tidningar för att höja deras stämningar (få deras blod att ”pumpa med ilska” – på egyptisk slang). Dessa idéer får naturligtvis ett öra hos dem som inte kan tro att massorna kan genomföra sådana protester.

I allmänhet är medias roll och kommunikationer inom rörelsen enorm, Den officiella median angriper alltid med anklagelser om att upproret orsakar inflation, skapar matbrist och så vidare. Vissa människor faller till föga av denna propaganda och kräver att de demonstranterna avbryter protesterna. Men folket på torget lämnar inte in. De vet från egen erfarenhet. De köper inte löftena som görs av regimen och de är beredda att besegra alla svårigheter.
Idag, fredag, stålsätter sig upproret för ”Avgångsdagen”. Människor är så självsäkra att efter de stora gatustriderna denna vecka, när de lyckades försvara ”Frihetstorget”, kommer hela landet resa sig idag slå ett avgörande slag för befrielsen av landet.

Om dessa stämningar ska realiseras måste emellertid massdemonstrationerna gå på offensiven. En fast och beslutsam appell måste göras till de vanliga soldaterna för att de ska förena sig med upproret. Soldaternas klagomål över låga löner, dåliga förhållanden och behandling från sina överordnade officerare kan tas upp och lösas av en ny regim.
Förespråka soldaternas rätt till att organisera en fri oberoende fackförening, bildandet av soldatkommittéer och val av officerare kan hjälpa till att vinna över de vanliga soldaterna och delar av polisen till massornas sida. Detta i kombination med en beslutsam offensiv genom att inta presidentpalatset och andra regeringens viktigaste byggnader kan driva bort Mubarak från makten och förbereda vägen bildandet av en regering för arbetarna och de som utnyttjats av kapitalismen och den nuvarande regimen.


CWI står för

Bildandet av demokratiskt valda kommittéer för masskamp och försvar mot Mubaraks råskin och statligt förtryck och för att organisera distributionen och tillgång på mat och nödvändiga varor
För massiva arbetaraktioner, inklusive en generalstrejk, för att omedelbart störta Mubarak och hela den ruttna, brutala regimen
För kommittéer för vanliga poliser och soldater. Ta massornas sida och rensa ut officerarna och hierarkin
Nej till sekterism! För enighet bland alla arbetare över religionens gränser
Fulla demokratiska rättigheter omedelbart, inklusive mötesrätt, strejkrätt och att bilda demokratiska oberoende fackföreningar
Inget förtroende i någon ny regering för ”nationell enighet” baserad på den härskande klassens och imperialismens intressen
För omedelbara och fria val till en revolutionär demokratisk konstituerande församling. För en regering för arbetarna, småbönderna och landsbygdens fattiga
För en minimilön man kan leva på, garanterade arbeten, ett massivt program för bygge av bostäder, utbildning och hälsovård
Förstatligande av Egyptens storföretag, bankerna och storjordbruken och deras demokratiska planering för att möta massornas behov och inte en elits
För bildandet av ett parti för arbetare och de utnyttjade av kapitalismen med ett socialistiskt program
Fullt stöd för massoppositionsrörelser för att störta diktatorer i hela regionen
Ett socialistiskt Egypten och en socialistisk federation i regionen, på en jämlik och frivillig bas

CWI-reporter, 4 februari

Översättning: Per-Olov Eklund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!