
I Sverige under 2000-talet har ständigt fler kunnat konsumera mer. Grunden har varit ökade huspriser och ökad skuldsättning.
Antalet bostadsmiljonärer fördubblades från 1999 till 2007, från 800 000 personer till över 1,6 miljoner. Men samtidigt är landets bostadsägare idag mycket mer skuldsatta än under 1990-talskrisen. Spanien och Irland är två exempel på hur dagens EU-kris har förvandlat bostadsmiljonärer till fattiga. De kan inte sälja sina bostäder – både för att det inte finns köpare och för att de måste ha någonstans att bo.
Men vilka är rika? I en ny bok, Fattiga och rika av Peter Söderman (Ekerlids Förlag 2013) beskrivs på ett övertygande sätt att gränsen för rikedom går vid fem miljoner kronor i finansiella tillgångar.
Fem miljoner kronor räcker till att använda 12 500 kronor i månaden i 40 år även om räntan är låg.
Fem miljoner kronor gör också ägaren tillräckligt rik för att få lyxtidskriften Connoisseur och vara nära att hamna på listor över dollarmiljonärer (det skulle kräva drygt 6,5 miljoner kronor).
Klyftor i löner och inkomster över hela världen mäts med Ginikoefficienten, där 1,0 är maximalt ojämnt fördelat och 0 är maximalt jämlikt.
Författaren Peter Söderman visar hur Sverige har en av de minsta löneklyftorna i världen, trots att de ökat kraftigt på sistone. Gini för lönerna i Sverige är fortfarande under 0,3.
Men Gini för finansiella förmögenheter är bland de högsta i världen, 0,8. Ännu värre är Gini för börsnoterade aktier – 0,98. En procent av befolkningen äger 80 procent av alla aktier.
Peter Söderman bedömer att antalet riktigt rika i Sverige är mellan 25 000 och 60 000 personer. Det är omkring en halv procent av befolkningen. Osäkerheten beror på att t ex aktier som inte säljs på aktiebörsen inte ingår i Statistiska centralbyråns (SCB) siffror. Hos SCB redovisas följande siffror:
– 2,0 miljoner personer har inga finansiella tillgångar alls.
– drygt 4 miljoner har upp till 99 999 kronor.
– 26 865 personer har över fem miljoner. Av dem har 34 stycken över 500 miljoner kronor.
Fördelningen är extrem – se tabellerna ur boken här intill.
I boken redovisas också vilka de rika är. Peter Söderman skriver i förordet om fördomar om de rika: ”En av dem är tron att man måste vara intelligent, i meningen ett högt IQ-värde, och ha en avancerad utbildning för att lyckas bli rik i Sverige. Inget kunde vara mer fel, visar det sig.”
De rika blir det för att de äger och driver företag, visar Söderman. Men medan han tror att dessa personer ”skapar jobb” är sanningen den att kapitalisterna – det rätta namnet på dessa personer – får sin förmögenhet ur andras arbete.
Boken bekräftar därmed hörnstenen i Marx ekonomiska teorier – arbetaren producerar ett värde som är större än den ersättning hen får för sitt arbete. Ur detta mervärde uppstår de rikas förmögenheter.
Per Åke Westerlund