Skånepolisens register över romer är statlig rasism och en stor politisk skandal. Två polisregister har kartlagt hela familjer, utan hänsyn till ålder eller misstankar om kriminella handlingar.
Men förtryck och rasism mot romer har en lång historia.
Det första registret innehåller över 4 000 namn, varav över 1 000 är barn. Det andra registret innehåller närmare 1 000 namn. 52 två-åringar ingår, liksom avlidna personer och de registrerade är boende över hela Sverige.
En före detta spaningschef i Lund berättade för Aftonbladet den 24 september att registret inte alls upprättades 2011, som polisledningen nu påstår, utan att arbetet inleddes redan 2005. Och innan dess kartlades romer så tidigt som på 1980-talet. Genom foton och dokument samlades det in filer märka med ”Z” eller ”zigenare”. Även Stockholms stad registrerade romer så sent som 1996.
För många romer kom inte uppgifterna om registrering som en överraskning.
Sverige och hela EU har under de senaste åren genomfört en rad brutala tvångsutvisningar av romer. Jakten på gömda flyktingar sträcker sig in på förskolor och sjukhusens akutmottagningar. Romska flyktingar utvisas till bland annat Serbien, trots omfattande bevisning om den förföljelse de utsätts för där. Ensamkommande romska flyktingbarn utvisas i större utsträckning än andra flyktinggrupper.
Under REVA-projektet med kontroller i kollektivtrafiken bedrev polisen ”rasprofilering” för att hitta flyktingar att utvisa. I samma anda vill migrationsminister Tobias Billström (M) ge polisen rätt att direkt utvisa romer som tigger i Stockholms tunnelbana.
För ett år sedan rapporterade Ekot att en tredjedel av alla bensinstationer vägrar att hyra ut bil till romer utan att det ledde till något.
Förtryck och rasism mot romer har en lång historia. Ända sedan romer anlände till Sverige på 1500-talet har deras historia kantats av trakasserier och diskriminering. På 1500-talet riskerade alla manliga romer hängning om de ertappades inom Sveriges gränser. På 1600-talet fastställde riksdagen att alla romska kvinnor och barn skulle fördrivas ur landet och vem som helst hade rätt att avrätta männen.
I början av 1900-talet stod Sverige i fronten för den rasbiologiska idén om att olika ”raser” besitter specifika egenskaper.
Redan 1914 infördes invandringsförbud för romer till Sverige. Det upprätthölls ända till 1950-talet, vilket betydde att romer inte kunde fly till Sverige under nazisternas förföljelser och Förintelsen under andra världskriget.
Den socialdemokratiska regeringen under Per Albin Hansson fattade 1934 beslut om lagen om tvångssterilisering, som kom att finnas kvar fram till 1976. En av indikationerna för tvångssterilisering var den ”rashygieniska” och det var med denna motivering som romer tvingades att underställa sig sterilisering.
De flesta som steriliserades var kvinnor från socialt utsatta grupper, och många gånger till synes godtyckligt. Mellan 1934 och 1976 steriliserades sammanlagt cirka 63 000 människor.
Fram till 1950 bistod svenska kyrkan staten i registreringen av romer. Kyrkan vägrade att döpa, viga eller begrava romer. Romerna förvägrades att stanna på samma plats en längre tid, utan jagades iväg av polis. Därför kunde de inte ingå i folkbokföringen, och enligt svensk lag hade de därmed inte heller rätt till fast bostad eller skolgång.
Först 1959, efter kamp och krav från romerna, stiftades en lag som gav romer samma rättigheter till bostad, vård och skola som andra svenska medborgare. Det skulle dröja ända till år 2000 innan romerna erkändes som nationell minoritet i Sverige.
Dessa lagliga framgångar ger ökade möjligheter för romer att leva anständiga liv i Sverige, men fortfarande krävs det kamp för att stoppa förtrycket och diskrimineringen.
År 2010 konstaterade Delegationen för romska frågor i en utredning att av de 50 000 romer som lever i Sverige idag är 80 procent arbetslösa, och att flertalet av dem lever i ett mer eller mindre permanent utanförskap.
Rasismen har ökat i en rad europeiska länder i takt med att brutal kapitalism med massarbetslöshet och social oro brett ut sig samtidigt som arbetarrörelsen är extremt svag.
Hetsen och våldet mot romer, antiziganismen, finns inom mainstreampartier i bland annat Tjeckien, Ungern (läs artikel på s 11), Rumänien, Bosnien och Kosovo. Romerna lever extremt segregerade och utsatta, utslängda från samhället.
I Italien 2008 och Frankrike 2010 genomförde polis och stat massutvisningar av romer, efter att först ha rivit deras bostäder.
Så sent som i veckan (den 25 september 2013) sa Frankrikes inrikesminister Manuel Valls att romer från Bulgarien och Rumänien ”ska ut ur landet”.
Avslöjandena om polisens rasistiska register måste användas att påbörja en välbehövlig organisering och kamp för romers rättigheter.
Vad som behövs nu är politisk kamp mot all rasism. De protester som redan har organiserats över så gott som hela Sverige får inte kidnappas av etablissemangspolitiker för att avväpna en rörelse som har en stor potential att bli något större.
Kampen måste sikta till att vinna en seger så att alla polisens rasistiska register avslöjas och skrotas, med full insyn för representanter från romska föreningar och ersättning till de som registrerats.
Kampen behöver samtidigt också kräva ett stopp på all diskriminering, på arbets- och bostadsmarknaden och inom sjukvården och skolan. De som är ansvariga måste ställas till svars.
Stefan Berg
