Aldrig har en regering på så kort tid skakats av så många skandaler och avhopp som Fredrik Reinfeldts.”Detta är en regering i gungning”, tvingades Dagens Nyheter erkänna i sin huvudledare den 2 november.
Kretsen kring Reinfeldt krymper när den ena trosfränden efter den andra avslöjas som fuskare.
Bara timmarna efter Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare Ulrica Schenströms avgång, avslöjades det att hennes efterträdare på statssekreterarposten, Nicola Clase, har köpt svarta tjänster för 68 000 kronor.
Reinfeldts försök till försvar av Schenströms natt på krogen då hon var ansvarig för jouren för Sveriges krisberedskap blev ett rejält politiskt magplask. Inför tv-kamerorna förnekade han att hon varit berusad och sa att ”media hittat på denna historia”.
Dagen efter släppte TV4 kvittot från festnatten och mattan drogs bort under Schenströms fötter och Reinfeldt stod svagare än någonsin.
”Det säger något om hur pressad Fredrik Reinfeldt är, att han försöker ta poäng på att han sparkar en av sina förtrogna”, skrev Svenska Dagbladets politiske kommentator Göran Eriksson dagen efter Schenströms avgång (Svenska Dagbladet den 2 november).
Under regeringens första år har tre ministrar avgått och ingen kan hålla reda på alla skandaler som stavas Carl Bildt.
I valrörelsen försökte högeralliansen i allmänhet och Fredrik Reinfeldt i synnerhet betona vad de kallade politikens moraliska aspekter – mot fusk, fiffel och maktmissbruk.
Men det budskapet visade sig vara det motsatta. Regeringen och moderaterna blev omedelbart efter valet synonymt med dubbelmoral.
Medan regeringen skar ned ersättningen till arbetslösa och sjuka samt stämplade dem som fuskare, avslöjades den ena ministern efter den andra som både lögnare och fuskare.
”Människosynen hos den som inte bryr sig om att barnflickan blir utan pension och sjukpenninggrundande inkomst rimmar illa med tal om att värna välfärden och göra rätt för sig. Bristen på respekt för demokratin hos den som struntar i hur riksdagen beslutat att Sveriges Television ska finansieras är svår att kombinera med en roll som demokratins främsta utövare och företrädare. Så här långt är kontrasten mellan regeringens politiska budskap och dess företrädares beteende skarp. Regeringen rymmer personer som tagit varje tillfälle att manövrera i systemen, inte göra rätt för sig, eller rent av åka snålskjuts på andra. Samtliga i blåsväder hittills är moderater” (Dagens Nyheter den 24 oktober under rubriken ”Moralens väktare”).
Högerpolitikens innehåll jämte regeringens dubbelmoral gjorde snabbt att regeringen slog rekord i opinionsras.
Det senaste avslöjandet och att kretsen kring Reinfeldt krymper snabbt har dessutom allvarligt underminerat statsministerns trovärdighet och ställning. Nu riktas för första gången öppen kritik mot Reinfeldt från såväl andra partier inom högeralliansen som från moderater. ”Oron sprider sig inom moderaterna. Tongivande medlemmar har fått nog av avhopp och skandaler” (Svenska Dagbladet den 4 november).
Bara drygt en vecka efter den oerhört omskrivna moderatstämman, som skulle bekräfta bilden av ”de mjuka och lyssnade moderaterna”, skakas partiet av kris och Reinfeldt sitter svagare än någonsin. Regeringen är stadd i sönderfall och det är en fördel i kampen mot högerpolitiken.
Nu är det verkligen hög tid att starta en kampanj för att fälla regeringen. Men fackledarnas rädsla för kamp och mobilisering av medlemmarna gör att regeringen kan stappla vidare mot nya frontalangrepp på arbetarna och då främst lågavlönade.
Bara LO- och TCO-ledningens oförlåtliga passivitet förhindrar att regeringen faller samman.
