
Våldet, rasismen och motståndet” av stapeln på Café Rosa Parks på Godvädersgatan ett stenkast från senaste skottlossningen.
20 personer hade samlats för att delta i diskussionen. Mötesordförande Delavar Feizi från RS Biskopsgården öppnade mötet:
– Situationen i Biskopsgården är politikernas ansvar, men det är vi vanliga medborgare som måste agera. Många är trötta på situationen i Bi-skopsgården och är rädda för att gå ut. Hur kan vi gå vidare för att ändra på situationen?
Caroline Holmgren, ordförande RS Biskopsgården, inledde:
– I september höll stadsdelsnämnden Västra Hisingen en paneldiskussion i Sjumilahallen som inte var något annat än ett spel för gallerierna.
– De sittande politikerna gav varken svar på de frågor som ställdes eller några konkreta lösningar. De har lovat oss att återkomma, men frågorna hänger fortfarande obesvarade i luften. Vi är, precis som i andra för-orter som står vid randen till ett uppror, i ett desperat behov av en förändrande kraft och ett politiskt program som visar vägen ut.
Denny Jovanovic, RS Kortedala-Bergsjön, var mötets andra inledare. Han påminde om hur Biskopsgårdens Folkhögskola räddades efter kamp och ockupation av eleverna.
– En viktig del av Biskopsgårdens kamphistoria var när eleverna på folkhögskolan beslutade om ockupation mot risken för en nedläggning. Bakgrunden var en lång kampanj och det var elevernas beslutsamma agerande som räddade skolan. Detta borde lyftas fram fler gånger, folkhögskolan finns kvar än idag!
En kvinna som deltog på mötet bidrog med en reflektion:
– Media svartmålar Biskopsgården. Är man härifrån och råkar ut för något får man skylla sig själv för att man ”är känd av polisen”. Har man hamnat i ett kriminellt liv finns det ingen som hjälper en om man vill ut, man är körd!
En annan kvinna fyllde i:
– Vi är trötta på att sitta på möten och lyssna på politikernas löften. De kommer hit när det är val och delar ut blommor, men det händer inget!
Grim Friberg, RS, pekade på att makten till förändring ligger hos folket och tog Schillerskaelevernas strejk i våras som ett exempel på hur man kan organisera sig för en förändring.
Flera av deltagarna på mötet skrev upp sig på kontaktlistor och vill bli aktiva i kampen mot de nedskärningar som ligger till grund för våld och kriminalitet.
RS föreslår ett utåtriktat arbete som enar de olika förorterna i en gemensam kamp för att organisera de krafter som vill ta strid för bättre levnadsvillkor, för arbete och bostad åt alla, och för trygghet och välfärd för alla.
– Det är inte fler poliser som behövs, det finns dåliga erfarenheter av dem. Det som behövs för området är arbete, speciellt för våra ungdomar och att det satsas på utbildning. Vi måste också informera grannar om deras rättigheter och skyldigheter. Vi behöver mötesplatser för vuxna och unga där vi kan byta erfarenheter med varandra. Det görs fel satsningar, titta bara på sjumilahallen. Det sades att den skulle vara till för allmänheten, men om du inte har en förening så kan du inte boka och även då så är det svårt då det nästan alltid är fullbokat, sa Masher Omer, en av deltagarna på mötet.
– Vi måste ändra synen på folk från förorten. Vi är osynliga och det skrivs bara om det händer något dåligt, sa Amna Alhag, också en av mötesdeltagarna.
RS Biskopsgården