Erdoğans diktatoriska omröstning följs av protester

2017-04-19 18:01:20




Söndagen den 16 april hölls den mest kontroversiella och ifrågasatta folkomröstningen i Turkiets historia. De konstitutionella tillägg som skulle ge president Erdoğan diktatoriska maktbefogenheter, inklusive makten att upplösa parlamentet, lades fram för en folkomröstning. Officiellt vann Ja-sidan med knapp marginal, 51 procent av rösterna.
Efter den odemokratiska omröstningen följde protester mot Erdoğans nya steg mot envälde.

Folkomröstningskampanjen ägde rum under undantagstillstånd och repression mot all form av opposition.
Efter det misslyckade kuppförsöket i juli 2016 har hundratusentals anställda, inklusive högt rankade soldater, domare, åklagare, polisbefäl och akademiker sparkats (och förblir sparkade) från sina poster. Dessutom sitter hundratals journalister, politiska och fackliga aktivister och även en del parlamentsledamöter fängslade. Statliga påtryckningar och förföljelser kännetecknade slutspurten på folkomröstningen.

Erdoğan och hans knähundar gjorde sitt bästa för att undertrycka Nej-kampanjen. Kampanjaktivister för Nej-sidan attackerades fysiskt och fängslades av polisen.
Medan Nej-kampanjen undertrycktes genomfördes Ja-kampanjen i praktiken av staten själv. Alla slags statliga resurser (anslagstavlor, media, statsbudgeten, polismakten m m) användes i detta syfte.

Samtidigt som parlamentsledamöterna för HDP (Folkets demokratiska parti), ett prokurdiskt vänsterparti som var den enda politiska organisation som organiserade en Nej-kampanj i norra Kurdistan, burades in, livesändes AKP:s (Rättvisa och utveckling – det styrande partiet) officiella företrädares tal på bästa sändningstid.
Alla dessa åtgärder var ändå in-te tillräckliga för Ja-lägret. På den dag då folkomröstningen ägde rum tillkännagav Högsta valdomstolen (YSK) att de skulle godkänna röstsedlar utan myndighetsstämplar.
I samband med folkomröstningen uppges 1,5 miljoner icke myndighetsstämplade röstsedlar ha räknats in och det kan, om detta stämmer, med säkerhet sägas att i så fall var folkomröstningen riggad.
I så fall är det inget konstigt med att Erdoğan i sitt tal strax efter folkomröstningen tackade Högsta domstolen för dess beslut.

Ja-sidan vann, trots dess heltigenom antidemokratiska kampanjande och det uppenbara valfusket, folkomröstningen med endast 51 procent av rösterna.
Detta ser kanske ut som en seger, men är ett praktexempel på en Pyrrhusseger (en seger som i sig bär på fröet till nederlag). Men halva landet har till att börja med trots atmosfären av en de facto-diktatur röstat emot Erdoğans vilja. Detta är ett klart och tydligt uttryck för ilskan mot honom och hans regim, inklusive från en del traditionellt konservativa AKP-väljare.
Det sammanlagda antalet röster på Ja-lägrets två partier, AKP och det högerextrema MHP (Nationella aktionspartiet), utgjorde knappt 60 procent av det totala antalet röster i samband med det senaste allmänna valet. Andelen röster i folkomröstningen på Ja-lägret uppgick till endast 51 procent, trots att folkomröstningen var riggad.
I Turkiets tre största städer, Istanbul, Ankara och Izmir, röstade en majoritet nej, vilket blir än mer betydelsefullt med tanke på att AKP i både Istanbul och Ankara vann i det förra valet.
HDP var den enda politiska organisation som kunde organisera en effektiv Nej-kampanj bland kurdiska väljare och utmana det styrande partiet.
Detta var skälet till att Erdoğan gjorde HDP till måltavla. I början av valkampanjen greps och fängslades HDP:s parlamentsledamöter, inklusive deras vice parlamentsledamöter. Många HDP-medlemmar i norra Kurdistan togs i fängsligt förvar och lokala HDP-borgmästare avlägsnades från sina poster på grundval av falska terroristanklagelser.
Den turkiska de facto-diktaturen har genom denna folkomröstning blivit en formell sådan. Dessa resultat bekräftar dock att Erdogan under segerns yta håller på att förlora sitt sociala stöd och att en underjordisk ilska har trängt djupare in i samhället.

Vi kan redan nu se reaktioner på gatorna. På ställen som Istanbul och norra Cypern och på andra platser utbröt spontana demonstrationer under själva folkomröstningskvällen, ett uppmuntrande tecken på att det finns många som är beredda att göra aktivt mostånd mot att samhället sjunker ner i diktatur.
Detta är frön till vad som måste bli ett massmotstånd mot regimens påtvingande av de nya konstitutionella förändringarna. Ett sådant motstånd måste organiseras för att få en omedelbar effekt och behöver också nå ut till Ja-väljarna bland de fattiga, unga och arbetarna.
Det måste förklaras att dessa förändringar inte på något sätt kommer att förbättra deras ställning eller ens säkra de begränsade landvinningarna med den tidigare ekonomiska tillväxten, som tillhandahöll den huvudsakliga grundvalen för uppbyggnaden av AKP:s sociala reserver. Den ekonomiska situationen håller tvärtom på att snabbt förvärras och förstärkandet av auktoritära åtgärder syftar till att hjälpa regimen att krossa det ökande missnöjet och de potentiella explosionerna av klassvrede.
Den ”socialdemokratiska” oppositionen från CHP-representanterna utgör inget genuint alternativ för massan av befolkningen.

En enad arbetarrörelse är det enda motgiftet mot dessa två prokapitalistiska poler, samt också det bästa och mest verksamma motgiftet mot Erdogans polariseringsgift.
Det vi behöver är ett alternativt parti, för vilket HDP kan bli en väldigt viktig kanal, som mobiliserar till klasskamp mot både fallet ner i diktatoriskt styre och till förmån för riktiga jobb och en anständig levnadsstandard, offentlig service, social rättvisa, för kurdernas och andra minoriteters rättigheter, samt för arbetarenighet och socialism. Vi kan under diktaturens skymning inte lita till något annat än vår egen styrka! ■



Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!