foto: Natalia Medina
Mulu Abebe, politisk flykting från Etiopien, vittnar om våldet i landet.
I det blod och de våldshandlingar som förmörkat starten på 2018 finns Etiopien. Den 20 januari skedde en hemsk massaker i Woldia i Amhararegionen.
Under den religiösa festen Timket, för ortodoxa baptister, tar miljoner till gatorna. Centralmaktens polisstyrka var utkommenderad för att se till att det inte övergick till en politisk protestyttring.
Ungdomar i Woldia började ropa politiska slagord mot regeringen och den obeväpnade folkmassan blev beskjuten. Under tre timmar följde sammandrabbningen och sju civila dödades.
Mulu Abebe söker politisk asyl i Sverige. Hennes mamma är från folkgruppen Amhara och hennes pappa från Oromia, två folkgrupper som drabbats hårdast av det statliga förtrycket och de etniska konflikterna mellan olika folkgrupper.
Offensiv skrev i höstas om hur EPRDF-regimen spär på de olika etniska konflikterna (Etiopien har 85 etniska folkgrupper) för att avleda missnöjet från sitt eget korrupta, diktatoriska styre, torka och misär.
– Det finns ingen demokrati i Etiopien. På landet finns inte internet och inte telefoni. I alla mindre städer är det demonstrationer hela tiden. Varje dag beskjuter polisen oskyldiga demonstranter. Om de inte skjuter slår de med batonger, använder tårgas och polishelikopter, berättar Mulu Abebe.
Polisen har slagit gravida kvinnor så att de har förlorat barnet.
– Det var inte bara den 20 januari, utan varje dag dödas 7-10 människor. Det var blodigt 2017, men våldet har trappats upp ännu mer nu i januari 2018, berättar en mycket skakad Mulu.
Den senaste veckan har även visat upp en ny taktik från regimen. Det sitter tiotusentals politiska fångar i fängelserna sedan motståndet mot diktaturen eskalerade 2015.
Efter att ett undantagstillstånd släpptes 2017 har protesterna bara ökat oavsett hur mycket våld som staten svarar med. Nu börjar EPRDF-regimen frukta att dess 26-åriga styre är hotat. I mitten av januari meddelade därför riksåklagaren att åtal mot 528 personer som misstänks för antiregeringsprotester ska läggas ner. Tidningen Financial Times spekulerar i att regimen på detta sätt försöker knyta upp vissa oppositionsledare till sig.
Rättvisepartiet Socialisterna fördömer allt våld mot demonstranter och står för internationell arbetarsolidaritet mot förtrycket.
Vi förespråkar en enad kamp mellan fattiga och arbetare, oavsett etnisk folkgrupp för gemensamma intressen – mot korruptionen, det diktatoriska styret, militärmakt och för lika fördelning av landets resurser baserat på ett gemensamt ägande av jorden, industrijordbruk, andra större företag och verksamheter. ■
