”Än finns faran att eurosamarbetet spricker och världsekonomin kastas in i depression”. Så sammanfattade Dagens Nyheter läget på sin förstasida dagen efter EU:s senaste ”räddningspaket”, 100 miljarder euro (885 miljarder kronor) till Spaniens banker.Det säger mycket om läget när kapitalismens och EU:s försvarare inte är mer upplyfta trots att aktiebörserna åter gick upp och premiärminister Mariano Rajoy har sagt att avtalet var en seger för Spanien.
DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski att varnar för att den extrema åtstramningspolitiken kan framkalla en ny depression. Han konstaterar ”att 30-talskollapsen inte alls är obegriplig eller omöjlig att upprepa. Den dystra sanningen är ju att eurokrisen bär på många av de frön som en gång framkallade den stora depressionen”.
Därmed ansluter sig Wolodarski till dem som kritiserar den tyska (och svenska) regeringens krav på extrema budgetnedskärningar i de värst drabbade krisländerna.
”Euroländernas krispolitik formar sig till ett historiskt misstag” eftersom den fördjupar krisen, skriver Wolodarski.
Någon verklig alternativ väg erbjuder dock inte de som kritiserar åtstramningarna, men samtidigt är en del av det verkliga problemet – kapitalismen som system. USA:s president Obama hör till dem som har begärt att Tyskland accepterar stimulansåtgärder. Men på hemmaplan har hans politik långt ifrån löst krisen.
De spanska bankerna har nu en fallskärmsfond på 100 miljarder euro (885 miljarder kronor). Det är fortfarande inte klart från vilken av EU:s akutfonder pengarna ska komma, EFSF eller ESM, eller exakt vilka villkor som ska gälla.
Så sent som i februari sa Spaniens regering att bankerna inte behövde mer kapital. Därefter fick högerregeringen beröm för sina budgetnedskärningar och försämringar av anställningstryggheten.
Nu gör den spanska regeringen allt för att tona ner bankpaketet, att det inte är något märkvärdigt. De påstår också att EU inte kommer att ställa samma krav som på Grekland.
Men enbart storleken 100 miljarder euro – dubbelt mer än vad den Internationella valutafonden (IMF) trodde – pekar på att detta är bara början.
Landets ekonomi krymper och arbetslösheten fortsätter att öka. Enbart att betala räntorna på detta lån från EU kommer att kosta motsvarande 15-20 miljarder kronor per år och betalas med nya nedskärningar.
Det sociala och politiska trycket för kamp mot regeringen fortsätter att öka.
– Bankerna har fått ett räddningspaket, men när ska regeringen rädda oss arbetslösa?, utropade en av Spaniens 5,6 miljoner arbetslösa (24,5 procent) i en intervju.
Även uppgången på ”marknaden” blev kortvarig. Redan efter någon dag föll börserna igen och den spanska statens räntor steg på nytt till över 6 procent.
Olika bankekonomer tror att Spanien kommer att behöva betydligt större lån, på upp till eller över 400 miljarder euro (3 500 miljarder kronor).
EU-krisen kommer inte att ta semester. Det grekiska valet den 17 juni, fortsatt akut kris i Spanien och allt närmare samma läge i Italien, ökad sannolikhet att Cypern behöver nödlån, hårdnande motsättningar mellan EU-regeringarna är några av de faktorer som visar att krisen närmar sig ett stadium där både euron och hela EU kan spricka.
Kapitalisterna må frukta ett nytt 1930-tal, men det är deras eget system och politik som skapar kriserna.
Per-Åke Westerlund
