foto: Dogan Ucar / Flickr CC
En nyligen genomförd lag häver immuniteten för parlamentsledamöter. 400 åtalspunkter riktas nu mot HDP:s ledamöter.
Erdoğans turkiska regim försöker förgöra HDP, ett vänsterparti som han vill åtala och kasta ut ur parlamentet. Den 20 maj röstades det för att häva immuniteten för 138 parlamentsledamöter som det beräknas finnas runt 600 åtalspunkter mot, varav 400 är riktade mot HDP:s ledamöter.
HDP, som har varit det största hotet mot inte minst Erdoğans regionala stormaktsambitioner och planer på att centralisera makten i presidentens händer skapade hopp om ett annat Turkiet när de förra året åtnjöt en enorm valframgång där de vann 13 procent av rösterna och ökade starkt i nya medlemmar.
Detta dög inte för Erdoğan och hans regim, dels för att detta innebar en för liten andel av rösterna för att uppnå kvalificerad majoritet för att ändra grundlagen, dels för att HDP:s valframgång skapade ökade möjligheter för en stärkt vänsterenhet, opposition och ökat stöd för kurdiska och andra minoriteters demokratiska rättigheter.
Samtidigt som nyval kallades trappade Erdoğan upp förföljelser av kurder och attackerade kurdiska regioner militärt. HDP lyckades trots detta och en klappjakt på kritiska journalister klara tioprocents-spärren, vilket visar på potentialen för ett massarbetarparti som kan ena arbetarklassen och vinna stöd för socialistiska idéer mot krig, rasism, sexism och annat förtryck.
Den stora anklagelsen riktad mot HDP:s ledamöter är deras påstådda kopplingar till PKK, samtidigt som även ett stort antal ledamöter som inte är från HDP också riskerar åtal för att till exempel ha förolämpat presidenten. Läget för vänstern i Turkiet försvåras av Erdoğans avtal med EU i frågan om flyktingar, som har gett honom mer legitimitet, om än tillfälligt.
Ett misstag som HDP har gjort är att det mer har appellerat till internationella maktorgan än till arbetarklassen i Turkiet och internationellt. I HDP, som är en paraplyorganisation likt Enhedslisden i Danmark, finns bland annat olika socialistiska organisationer, feministiska grupper och fackföreningar. Där skulle ilskan som pyr underifrån och som fick utlopp i rörelsen som startade i Geziparken 2013 kunna kanaliseras och förena kurdiska arbetare tillsammans med turkiska arbetare i en gemensam masskamp mot Erdoğans politk som är såväl arbetarfientlig och sexistisk som rasistisk.
En marxistisk organisation bör alltid arbeta för att samla erfarenheter och lärdomar från tidigare kamprörerelser. En viktig sådan är att kombinera verklig rörelse med demokratisk organisering. Utan ett arbetarparti som för fram massornas krav och driver kampen framåt riskerar rörelsen att dö ut, trots att förutsättningarna finns.
HDP är i behov av internationellt stöd. Fackföreringsrörelser och socialister måste samla till protester för att pressa tillbaka Erdoğans regim och det internationella stöd de får bland annat av EU.
