Färdigflabbat – en pjäs som tar ställning

2011-05-04 13:44:54




Scen
Jan Schaman – Färdigflabbat!
Regi
Henrik Dahl
I rollerna
Rickard Turpin
Jan Schaman – Färdigflabbat!
är en 2 timmar lång enmansföreställning och är en blandning mellan en teaterpjäs, frågeställning och debatt. Föreställningen handlar om de kommunistiska idéernas historia och om hur repressionen mot dessa har yttrat sig under historiens gång.

Pjäsen tar även upp om hur det borgerliga samhället idag försöker kväva det kollektiva medvetandets kamp för att skapa en oberoende diskussion om klassamhället och en debatt utan politisk styrning av vad som får diskuteras. Den försöker väcka ett intresse hos publiken om hur medierna styr våra tankar och få oss att göra motstånd mot det borgerliga mediamonopolets försök att göra medborgarna till otänkande tv-konsumerande liberaler.
Föreställningen inleds med att man får titta på en svartvit film med Rickard Turpin som programledare i en sorts ”Minnenas television” som handlar om Teater Tribunalen. Programledaren frågar vasst om man tycker det är kul med politisk teater, om det man upplever är roligt och om det verkligen förändrar något eller om det endast är underhållning. Efter filmen går Rickard Turpin fram och sätter igång en jättestor hypnossnurra och försöker hypnotisera publiken i ett expriment för att ”avliberalisera” alla och göra dem till kommunister. När vi väl har ­blivit avliberaliserade börjar han i vredesmod berätta om klassamhällets historia i ett rasande tempo.

I mitten av pjäsen sätter sig Turpin i publiken och börjar prata om varför han satte upp föreställningen. Han berättar att när han satte upp ”Jan Schaman går på stan” 2008 handlade den om vad som hände efter världsrevolutionen som precis ägt rum och övergångsperioden mellan det socialistiska samhället och det kommunistiska klasslösa samhället. Medan han nu, i den här föreställningen, går igenom varför revolutionen inte har segrat – alltså om varför repressionen har tagit över.
Turpin ville 2008 inte skicka ut några inbjudningar till recensenter från borgerliga tidningar samt inte annonsera om föreställning­en i dessa tidningar, för att se hur de reagerade. Det fick han då inte för teaterchefen på Tribu­nalen, som tyckte det kunde bli lite väl kontroversiellt. Men det hindrade honom inte denna gång. Nu bjöd han inte in borgerliga media, dels för att han vill se om det går att skapa en debatt utan hjälp av de borgerliga medierna, men också för se om det går att överleva som teatergrupp om man bojkottar det borgerliga mediamonopolet.
Han ville också framföra att han inte ville vara en del av det borgerliga mediamonopolets kulturintressen och inte heller bi­dra till dem ekonomiskt. När medierna recenserade föreställningen skrev en del om det faktum att de inte hade blivit inbjudna av Tribunalen. Då svarade Turpin i ett öppet brev till DN:s Ingegärd Waaranperä.

”Öppet brev till Ingegärd Waranpeerä och DN.
Bakgrund: Efter intryck av ett år präglat av mediamonopolets kampanjande för monarki, krigshetsande och Natoanslutning, expropiation av offentlig egendom och likvidering av uppnåd­da liberala framsteg, beslutar den fria, radikala teatergruppen Teater Tribunalen att under föreställningen Jan Schaman – Färdigflabbat! av och med att: 1: Inte uttala sig i borgerlig och kommersiell media. 2: Inte skriva i den samma. 3: Ej annonsera i den. 4: Inte skicka särskilda inbjudningar till dess recensenter. I akt och mening att inte göra skiten intressantare än vad den är.”
Det intressanta med detta brev var att flera tidningar inte skrev om bojkotten men däremot recenserade föreställning­en. De tidningar som faktiskt skrev om bojkotten, som DN t ex, ansåg att den var barnslig och kallade den för sekteristisk och löjlig.
Varje litet försök till en annan kulturrörelse som inte bara underhåller utan bojkottar en del av det rådande etablissemanget och det borgerliga mediamonopolet upprör tydligen till den grad att de orkar ödsla tid på att säga att den är fruktansvärd och sekteristisk.
Pjäsen är väldigt bra och sätter verkligen fokus på en het frå­ga: Hur ska fria radikala teater- grupper och kulturföreningar kunna överleva om de motarbetar det borgerliga samhället, samtidigt som de måste kasta iväg hundratusentals kronor på att köpa annonser i borgerliga tidningar? Men också en annan fråga: Vad är kulturen till för? För att underhålla människor med stora plånböcker? Eller för att skapa en debatt eller rent av en förän­dring?
Pjäsen spelas på Teater Tribunalen på Hornsgatan i Stockholm till slutet av veckan.
Ruben Derkert

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!