Helgen 11-12 februari åker Stefan Löfven i spetsen för en direktörsdelegation till Iran. Det handlar inte om hängningarna (87 stycken enbart i januari), förbudet mot fackföreningar eller kvinnors rättigheter.
Målet med besöket är att öka den svenska exporten. Kanske Volvo, ABB och de andra bolagen vill använda regimens nya frizoner där arbetsvillkoren är än mer slavliknande än i resten av landet.
S+MP-regeringen sägs ha en feministisk utrikespolitik. Men det var inte feminism som diskuterades på Löfvens förra resa till Mellanöstern. Träffen med kungahuset i Saudiarabien handlade om att “förbättra relationerna” med de styrande – också här med affärer i sikte.
Löfven var också på politikernas och kapitalisternas toppmöte World Economic Forum i Davos i januari. Där underströk han på nytt regeringens inriktning:
”Vi har en bra relation med Kina och den vill vi fortsätta att utveckla. Det är viktigt för svenskt näringsliv”, sa han till Dagens Industri.
Nå, men har inte regeringen i alla fall gjort nytta i FN:s säkerhetsråd? Sverige ingår som ett av 15 länder i den här “världsregeringen” och satt ordförande under januari.
I kampanjen för att bli invalda fiskade regeringen röster under en lång kampanj. Den etiopiska regimen lovade stödja Löfven mot att Sverige röstar för att diktaturens folk får andra toppjobb inom FN.
Ett av besluten i säkerhetsrådet i januari var att stödja uppgörelsen i Kongo, att Joseph Kabila får sitta kvar som envåldshärskare i utbyte mot ett vagt löfte om nya val “i slutet av året”. Detta trots att hans mandatperiod gick ut i december.
Till sist, om ministrarnas löner: “Totalt tjänade de 24 statsråden nära 25 miljoner 2014. Efter valsegern uppgick samma personers samlade tjänsteinkomster till 37 miljoner kronor. Den procentuella ökningen mellan åren utgör därmed +49 procent. Höjningen motsvarar drygt en halv miljon kronor per statsråd.” (Ur Svenska Dagbladet).
