Den av Samlingspartiet ledda finländska sexpartiregeringen, där även Socialdemokraterna och Vänsterförbundet ingår, har återigen enats om en ”rambudget” för kommande år.Ännu en gång genomförs brutala nedskärningar på till exempel kommunerna medan bolagsskatten för företagen sänks dramatiskt.
Precis som i resten av Europa kallas denna politik för ökade klyftor för ”tillväxtpolitik”.
Allt detta har dock överskuggats i media av regeringens fiasko kring skatten på aktieutdelning, som i det urspungliga förslaget kunde konkurrera med vilket skatteparadis som helst. Genom att delta i denna regering gräver Vänsterförbundet sin egen grav.
Finland har extremt låga skatter på aktieutdelningar. Icke börsnoterade bolag betalar ingen skatt alls på upp till 60 000 euro (500 000 kronor) och efter det bara 22,4 procent. Detta gäller skandalöst nog också de som äger mer än tio procent av aktierna i börsnoterade bolag via holdingbolag. Resultatet har varit en ordentlig skatterabatt på vinstutdelningar för Finlands absolut rikaste.
I regeringens första förslag till förändringar ersattes detta med en ”platt” skatt på 7,5-8 procent, samtidigt som skatten på utdelningen från börsnoterade aktier skulle höjas till 30 procent. I praktiken skulle detta innebära en höjd skatt på småsparare på börsen och småföretag medan skatten för storägarna skulle sänkas till 8 procent, i klass med vilket skatteparadis som helst.
I efterhand har det kommit fram att underlaget för förhandlingarna har kommit direkt från EK (motsvarande Svenskt Näringsliv) och att dessa avbröt förhandlingarna med facket om ett nytt centralt avtal när de insåg att de skulle få sina skattesänkningar ändå.
Oavsett om Vänsterförbundet (och Socialdemokraterna) har gått med på detta förslag av politiska skäl eller på grund av ren inkompetens är det en stor skandal och visar på avsaknaden av ett verkligt arbetarparti som kan ta strid mot högerpolitiken.
Att förslaget om skatt på aktieutdelningar i efterhand har gjorts något mindre fördelaktigt för storkapitalet ändrar inte helhetsbilden av ramöverenskommelsen: att den gynnar de rika på de fattigas bekostnad.
Efter flera år av neddragningar och ekonomisk kris förlorar kommunerna ytterligare 90 miljoner kronor i statsbidrag under den kommande perioden.
Det är dessutom kommunerna som förlorar inkomsterna när bolagsskatten (”samfundsskatten”) sänks från 24,5 till 20 procent, en av de lägsta nivåerna i hela Europa.
Samtidigt lägger regeringen fram sitt förslag till kommunreform. Sammantaget handlar det om att tvinga fram kommunsammanslagningar, nedskärningar, privatiseringar och kommunala skattehöjningar.
– Arbetslöshetsersättningen minskas från 500 till 400 dagar för de som jobbat mindre än tre år (d v s unga). Övriga socialförsäkringar ska spara 50 miljoner euro (420 miljoner kronor).
– Rätten till skatteavdrag för bostadslån minskar, vilket drabbar barnfamiljer. Rätten till skatteavdrag för studielån tas bort.
– Skatten på el höjs. Likaså skatten på tobak, alkohol och sötsaker.
– Hushållsavdraget (pigavdraget) för rika höjs med 20 procent.
Den enda egentliga förbättringen i budgeten gäller studiebidraget, som höjs och indexregleras enligt löften från valet. Denna förbättring kom dock till först efter massiva protester, med tusentals studenter ute på gatorna, efter att uppgifter läckt ut om att bidragsdelen skulle minskas och lånedelen ökas.
Studentkampen tillsammans med att fackföreningarna vägrade gå med på ett nytt centralavtal med frysta löner, trots hot från regeringen om att det innebär mer nedskärningar, är positiva tecken på att den stora majoriteten börjar få nog.
Det finns ingen sista nedskärning för att hindra krisen och mätta kapitalisternas munnar.
Låt höstens branschvisa avtalsförhandlingar bli starten på en riktig fight back, som också måste mynna ut i slutsatsen om ett nytt arbetarparti, efter ytterligare ett svek av Socialdemokraterna och Vänsterförbundet i regeringsförhandlingarna.
Jonas Brännberg
