Rogelio Diaz Moreno.
Offensiv har träffat sjukhus-fysikern Rogelio Diaz Moreno, en kubansk vänsteraktivist från nätverket Observatorio Critico som var en mycket uppmärksammad gäst på CWI:s internationella styrelsemöte i belgiska Niewpoort i början av december.
Observatorio Critico har de senaste åren växt fram som ett av staten och det kubanska kommunistpartiet oberoende nätverk av aktivister från en rad andra nätverk, kulturprojekt och kampanjgrupper.
Rogelio Diaz Moreno tvekade inte, trots flera exempel på trakasserier och hot från staten mot Observatorio Criticos verksamhet, att nappa på en inbjudan att besöka CWI. OC agerar helt öppet för att kunna avvisa alla beskyllningar om konspiratoriska aktiviteter, och Rogelio betonar att han vill intervjuas med namn och bild.
– Observatorio Critico är en allians av alternativa projekt, som undan för undan har radikaliserats, säger han.
Rötterna finns annars inom det kommunistiska ungdomsförbundets Hermanos Saiz, innan ungdomsförbundets ledning förklarade att verksamheten hade blivit alltför omfattande för att kunna ingå där.
Bland deltagarna inom OC finns till exempel det svarta brödraskapet som bekämpar rasism, hbt-aktivister, miljöaktivister som skogsvårdare och flera intellektuella, målare och poeter inom kulturprojekt som till exempel försöker utveckla sociala medier, fritidsaktiviteter för barn eller som värnar ursprungsfolkens och afroamerikansernas kultur. Verksamheten inkluderar både möten, sociala forum och oberoende manifestationer av olika slag.
– Den största återkommande demonstrationen som hålls oberoende av staten på Kuba den 27 november och samlar uppåt 2 000 personer hyllar minnet av fem svarta slavar som 1871 offrade sina liv i ett försök att frita åtta medicinstudenter, som avrättades av den spanska kolonialmakten.
– Medan de åtta medicinstudenterna hyllas av det officiella Kuba har de svarta slavarna annars blivit bortglömda.
Ungefär som i invandrartäta svenska förorter framför också det svarta brödraskapet och Observatorio Critico en kritik mot polisen för trakasserier i form av omotiverade ID-kontroller av svarta ungdomar.
OC försöker också återuppliva minnet av Kubas fackliga kamptraditioner före den kubanska revolutionen, som till exempel 1920-talets insatser av den anarkosyndikalistiske fackföreningsledaren Alfredo Lopez.
Allra mest kontroversiellt för den kubanska statsledningen är antagligen Observatorio Criticos engagemang för arbetarnas rättigheter gentemot de marknadsreformer som har inletts under ledning av Raul Castro, med omfattande nedskärningar av administrativa och olönsamma jobb inom många områden.
– Den vändning till marknaden som görs innebär en väldig försvagning av arbetarnas rättigheter. Det har blivit lätt att avskeda, det räcker med att cheferna säger att ditt arbete inte längre är optimalt.
Inte heller får de som hotas av avsked något stöd av det officiella facket, som tvärtom stödjer planen som ”bra för ekonomin”.
Visserligen har de ursprungliga planerna på att avskeda en miljon kubanska arbetare inom 1-2 år visat sig vara omöjlig att genomföra, på grund av den oro och ilska som den har väckt – även om det kombinerats med en uppmuntran av framförallt små serviceföretag.
Rogelio Diaz Moreno säger att det är svårt att veta hur många som har förlorat sina jobb, men gissar att det hittills rör sig om mellan 100 000 och 300 000 anställda.
Samtidigt har reglerna för självanställda egenföretagare och familjeföretag luckrats upp, så att till exempel en restaurang kan ha betydligt fler än de tidigare föreskrivna fyra borden, kanske 10-20 eller rentav 30 bord, och många anställda. Mer eller mindre inofficiellt kan vissa taxiägare ha 20-30 bilar.
Andra ”positiva” åtgärder som att fabriker som tillverkar till exempel hjul till cyklar inte bara ska kunna sälja allt till en statlig distributionskedja utan också direkt, kan öppna för ett kapitalistiskt mellanled. Även transnationella företag har fått det lättare att investera i Kuba, som till exempel i kinesiska och ryska oljeplattformar. Det har också blivit enklare för exilkubaner i till exempel USA att bistå släktingar med kapital till investeringar.
Än så länge är det dock relativt små steg som har tagits.
– Det går långsamt, men stadigt, som Rogelio säger.
Riktningen, om än i slow motion, är som CWI konstaterar otvivelaktigt i Kinas och Vietnams fotspår. Det långsamma tempot, som även kan ge ett visst andrum för en diskussion om andra alternativ, kan delvis förklaras av faktorer som hotet från USA och de exilkubaner som fortfarande hoppas på att kunna återta sin förlorade egendom, stödet från Venezuela och den tilltagande krisen för den globala kapitalismen.
Observatorio Critico har på grund av sin karaktär som ett pluralistiskt nätverk inget tydligt utmejslat politiskt eller ideologiskt program, men är uttalat antikapitalistiskt och antibyråkratiskt.
”Vi insisterar och kommer att insistera: för en framtid av social rättvisa och folkmakt, som förtjänar bättre än det disciplinerade styret av centraliserade byråkratier. Kuba behöver varken en mer kapitalistisk framtid eller en allians av byråkrati och bourgeoisi, utan en vidare socialisering av alla resurser och fulla personliga friheter”, skriver nätverket OC i ett uttalande.
Uttalandet ligger till grund för en solidaritetsförklaring från en lång rad mest frihetliga grupper och fackföreningar i Latinamerika, Europa och USA med löfte om stöd om de trakasserier man redan idag upplever skulle trappas upp till politiska förföljelser.
En av de ingående grupperna, SPD, är tillägnad åt reflektioner och förslag till en självförvaltat deltagande och demokratisk socialism.
Även Rogelio Diaz Moreno vill som ett centralt alternativ till regimens ”uppdatering av modellen” i form av privata företag se en utveckling av arbetarkooperativ och arbetar-kontroll, men inte som ett steg närmare en kapitalistisk marknad utan som del av ett socialistiskt alternativ.
Ett stort missnöje finns enligt Rogelio med de valda församlingar som idag finns på Kuba, men som har mycket lite att säga till om i förhållande till den statliga och militära byråkrati, som idag skärper sitt grepp om Kuba på bekostnad av jämlikhet, solidaritet och folkligt deltagande.
Exakt hur kraven på fria val ska formuleras försvåras av det ständigt närvarande hotet av en USA-understödd kontrarevolution.
Aktivisterna runt Critico Observatorio representerar, som det i nästan poetiska ordalag sägs i det internationella stöduttalande som nu även CWI har undertecknat, ”det mest levande och vackraste av den kubanska revolutionen, som vägrar dö av den byråkratiska cancern. De är marxister, anarkister, libertarianer, Marti-anhängare, humanister, feminister, ekolologister, kommunitärer…”
Rogelio Diaz Moreno fick under veckan i Belgien ett mycket positivt intryck av CWI och är angelägen om fortsatta kontakter.
I ett blogginlägg från Belgien har Rogelio själv rapporterat hem till Kuba att nu även CWI har undertecknat det internationella stöduttalandet, liksom om det gemensamma tillägg om Kuba som vi har enats om på det internationella styrelsemötet.
I detta sägs, som Rogelio redogör för, att USA:s politik för ”regimskifte” på Kuba kan ha ändrats på senare tid, men inte i grunden. Förutom en fortsatt ekonomisk blockad sedan 1962 fortsätter den amerikanska regeringen att finansiera oppositionsgrupper till höger, vilket utgör en kränkning av Kubas suveränitet.
Tillägget understryker att en möjlig kapitalistisk restaurering av Kuba i spåren på regimens tal om att ”uppdatera modellen” starkt bör fördömas, liksom den dramatiska minskningen av arbetarnas rättigheter. Inom den offentliga sektorn förlorar arbetare allt anställningsskydd. Inom den privata sektorn saknas alla regler mot exploatering och diskriminering på grund av kön, ras och sexuell läggning. Även möjligheten att förhandla kollektivt förändras bara till det sämre.
Rogelio Diaz Moreno hoppas att det framtida samarbetet mellan CWI och Kuba ska utgå från principerna om solidaritet och gemensamt intresse av att utveckla kunskapen om vad som händer, liksom proaktiva och revolutionära program.
Utöver detta fördömer CWI att kubanska kamrater som motsätter sig lagstiftning mot arbetare och kapitalistiska tendenser ofta utsätts för trakasserier från de kubanska myndigheterna i syfte att sabotera verksamheten. Vissa har avskedats från sina jobb. Detta missbruk fördöms av CWI.
