I början av oktober annonserade Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) i Göteborg att massiva nedskärningar var att vänta under 2012. Vårdförbundet beräknade att 1 000 jobb var hotade samt i och med det ett obestämt antal vårdplatser och -avdelningar.Nu har politikerna backat – för tillfället. Beslutet om budgeten skulle fattats på ett möte med styrelsen den 28 oktober, men innan dess gick regionpolitikerna ut med ändringar – man vill istället förlänga 2011 års budget, det vill säga lägga samma beställningar på vård och ge lika stora resurser.
– Det blev väldigt klart för alla tjänstemän och politiker att detta var en väldigt svår situation för hela regionen, säger Eva Arrdal som är ekonomi- och marknadsdirektör på SU till Offensiv.
I slutet av oktober hade ‹hälso- och sjukvårdsnämnderna inte nog med pengar, men nu har regionen skjutit till mer pengar.
Vad det här beror på är politikerna naturligtvis inte helt öppna med, men klart är att de stämningar som har börjat sprida sig i samhället påverkat. Allt eftersom medierna har avslöjat höjda politikerlöner och avgångsvederlag, trots krisvarsel och nedskärningar, växer frustrationen och föraktet mot de som representerar etablissemanget.
Även om protesterna på gator och torg mot vårdnedskärningarna inte har fortsatt efter september har ilskan börjat utkristallisera sig på golvet, ute på avdelningarna.
En vårdanställd som Offensiv pratat med säger att nedskärningarna är det enda man pratar om i fikarummen. Men det finns också tvekan inför att protestera.
– Varför ska vi gå ut och demonstrera när vi för fram det här på jobbet varje dag?
Trots denna uppgivenhet som förekommer märker ändå politikerna av stämningarna och de sipprar uppåt i organisationen. För att kanalisera det missnöje som finns och för att inte låta kampviljan gå till spillo, krävs det initiativ – ett vårduppror i Göteborg och resten av landet.
Stefan Berg
