foto: Jonas Brännberg
Nasir Razian (t v) och Hussein Rezai (t h).
Den 4 maj besökte Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv Migrationsverkets boende på Pite Havsbad. Här bor mellan 800 och 900 flyktingar. Efter en diskussion om ”nya gymnasielagen” och hur utvisningarna kan stoppas med ett tiotal killar beslutades att gemensamt försöka organisera för fortsatt kamp mot utvisningarna även i Piteå.
En av killarna berättar hur han de senaste fem månaderna har flyttats: först från Malmö till Åre, sedan från Åre till Piteå. Nu väntar snart nästa flytt – i slutet av maj ska de asylsökande återigen flyttas för att göra plats för turister, som de har fått göra varje år under de tre år som havsbadet hittills har haft kontrakt med Migrationsverket. I år är osäkerheten större – många sitter nu med avslag på avslag. Utvisningshotet hänger över dem alla.
Killarna har ännu inte fått veta vart de ska flyttas och om de kommer att få komma tillbaka efter turistsäsongen. Dessutom ska de flyttas två veckor innan skolåret avslutas den 15 juni.
– För Migrationsverket är vi inte människor, vi är som bollar i luften, vi landar aldrig, kommenterar en kille.
Vi intervjuar vännerna Hussein Rezai och Nasir Razian. Båda har flera avslag. Hussein kom till Sverige i augusti 2015 och kan därför hoppas på att ”nya gymnasielagen” ska ge honom en ny chans till uppehållstillstånd.
– Nu är det maj 2018. Jag har bott i Sverige två år och nio månader – nästan tre år. Jag har fått fyra avslag, nu väntar jag på det femte beslutet, berättar Hussein.
Hussein hoppas på den nya lagen, men är ändå orolig.
– Jag är rädd för vad som kan hända. Det är svårt att studera, svårt att koncentrera sig. Jag får mediciner nu, och jag har fått träffa en läkare fyra-fem gånger.
– Jag kan inte åka tillbaka till Afghanistan, jag har ingen där, ingen! Jag vill stanna här, gå i skolan – bygga en ny framtid, tillägger Hussein.
Många av hans vänner omfattas inte av den nya lagen.
– Jag har väldigt mycket oro för dem. Vi är alla samma och borde bli behandlade på samma sätt.
Nasir kom till Sverige den 1 november 2015 och faller utanför lagförslagets många villkor. Han berättar att han flydde till Sverige från Iran, där han har levt som flykting sedan han var sex år. Han berättar att livet i Iran var svårt.
– Både regeringen och samhället är mycket hårda mot afghaner.
Dessutom är Nasir ateist, något som gjorde honom extra utsatt under Irans islamistiska regim. Redan som liten började han ifrågasätta religionen. Sedan dess har hans ateistiska övertygelse vuxit sig starkare och starkare.
Nasir har inte fått gå i skolan i Sverige.
– Det är svårt att få kontakt med det svenska samhället, med folket. Särskilt när vi inte kan språket, berättar han.
Det finns en frivillig svenskaundervisning som hålls på boendet. Nasir berättar att han brukade gå, men inte nu längre:
– När jag fick avslag tappade jag mitt hopp.
Nasir har fått avslag fem gånger. Nu väntar han på svar på ännu ett överklagande.
– Situationen är svår för alla afghanska flyktingar, det är inte bara för mig.
Att nu ta initiativ till att organisera sig gemensamt känns bra, säger han.
