380 bemanningsanställda försvinner från Volvo i Umeå – veckor efter beskedet om att monteringen flyttas till Göteborg och 500 jobb försvinner från Volvo i Umeå. Samtidigt genomför Volvo nedskärningar i Tuve där 260 arbetare får gå och i Skövde sägs ett 100-tal upp.
Samtliga arbetare är anställda via bemanningsföretag och dessa varsel visar på problematiken med ökade antal bemanningsanställda. På Volvo är nästan 10 700 anställda genom bemanningsföretag, enligt TCO-tidningen i oktober 2011.
Inte bara svenska fabriker drabbas av nedskärningar. Även arbetare i Gent, Belgien, varslas i samma omfattning som i Umeå.
Det är inte ett krisande företag som genomför dessa nedskärningar. Volvo har gått med över 5 miljarder kronor i vinst det senast halvåret.
Detta visar på en fruktansvärt kortsiktigt planering, där små konjunktursvängningar drabbar tusental anställda.
Samtidigt ägnar lokala politiker få ord eller tankar åt de anställda som drabbas. Det socialdemokratiska kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund, har ägnat betydligt mer energi åt att blogga om stadens hockeylag Björklövens matcher, och slitit med näbbar och klor för att P4 Västerbotten ska få behålla sin årliga rimstuga. Inte ett ord om faktumet att så många arbetare i Umeå förlorar sina jobb.
Att de lokala politikerna inte säger något är kanske inte någon större förvåning här i Umeå. Metallklubben har visat på bestörtning och besvikelse, men samtidigt inte kommit med något förslag till varken protester eller kamp för att behålla dessa jobb.
Det som nu skulle behövas vore ett initiativ till gemensamma protester på de orter där bemanningsanställda har blivit uppsagda och inte bara protester mot att de blivit uppsagda utan även mot systemet och hur bemanningsanställda blir utnyttjade i dagens arbetsmarknad.
