
Trots att personalen är luttrad är kritiken hård mot att 450 miljoner kronor ska sparas in.
– Osten är slut. konstaterar Vårdförbundets Mats Runsten.
De åtgärder som föreslås är att erbjuda äldre personal avgångsvederlag och förtidspension samt att skära ned akutmottagningarnas öppettider så att akuten i Lund under vissa tider av dygnet ska täcka upp för Malmö eller vice versa.
Samtidigt som politikerna lanserar en 0-vision för vårdskador ska 300 erfarna läkare, sjuksköterskor och undersköterskor förtidspensioneras. Mats Runsten påpekar i Sveriges Radio att den kompetens som därmed offras äventyrar patientsäkerheten.
– Vilka sjukdomar menar politikerna att vi nu ska avstå från att behandla?, frågar han sig.
Akutmottagningarna pekas ut som ett område där resurser kan sparas in, bland annat genom att införa remisskrav och neka en betydande andel av akutpatienterna vård. Nedrustningen av primärvården med försämrade öppettider kvällar och helger är en av orsakerna till att fler söker sig till akutmottagningarna.
Istället för rejäla satsningar på vårdcentraler vill man nu försämra vårdtillgängligheten ytterligare. Nya nedskärningar just inom akutmottagningarna är ett hån mot den förre överläkaren Per Björgell som avgick i protest mot de otillräckliga resurserna.
Vid protesterna den 19 september berättade Björgell om unga akutläkare som gråter efter nattjourer med 40 patienter. Nedskärningarna tvingar fram en prioriteringsstrategi som med svart humor kan beskrivas som ståmodellen: Kan du stå upp kan du också åka hem. Att stänga ned akutmottagningen i Malmö och hänvisa patienter till Lund, vilka sedan tvingas till en potentiellt farlig tillbakatransport, lär knappast förbättra situationen för vårdpersonal eller patienter.
De resurser som krävs för en god vård finns, dessutom frustrerande nära den sjukvård där de behövs. Tre jättelika köpcentrum och inte minst det palatsliknande regionhus som politikerna har byggt åt sig själva för 340 miljoner kronor är några exempel på att vården inte prioriteras.
Nedskärningarna kommer att drabba patienter genom försämrad vårdkvalitet och vårdpersonalen genom ett än högre arbetstempo. Facken i vården måste ta initiativ till ett vårduppror. En facklig offensiv i form av en strejk och demonstrationer som appellerar till allmänheten hade sannolikt fått mycket stort genomslag.
Sten Axelsson Fisk