
– Det motsvarar 1 000 tjänster, säger Marita Tenggren på Vårdförbundet till GP 12/10.
Även sjukhusledningen befarar att 2012 kommer att bli ett svårt år för vården. Lars Rydhede, personaldirektör på SU, säger till Offensiv att de räknar med stora konsekvenser som kommer att påverka sjukhusets personalstyrka.
Regionfullmäktige satte budgeten för 2012 i slutet av september, med utgångspunkt i ett stort underskott för regionens sjukhus. Enligt Jonas Andersson (FP), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, är siffrorna för underskottet oklara:
– Sjukhusen själva räknar med ett underskott på en miljard, men det tror jag är i överkant. Siffror runt 500 miljoner har figurerat. Själv tror jag det rör sig om närmare 400 miljoner, säger han till Offensiv.
Nu är det upp till SU:s ledning att representera styrelsen i förhandlingar med nämndkansliet. Oavsett vad man kommer fram till är det svårt att se en utgång som inte innebär kraftiga nedskärningar och attacker på personal och patienter. Detta innebär att SU kommer att genomföra mångmiljonbesparingar för femte året i rad.
Även under 2005 och 2006 drogs man med negativa årsresultat enligt Läkartidningen (7/2 -07). Tidigare års nedskärningar har resulterat i att åtminstone 1 000 jobb försvunnit. Antalet vårdplatser har minskat kraftigt och man har stängt flera vårdavdelningar. 2010 tog man fram en lista över diagnoser som skulle ”nedprioriteras”, det vill säga nekas behandling helt och hållet eller flyttas ned i kön.
Gång på gång har patienter och personal larmat om orimliga förhållanden på avdelningarna, men bara mötts av kalla handen från beslutsfattarna. Istället har ledning och politiker skrutit om att man lyckats slakta arbetstillfällen utan att varsla. Man har istället infört vikariestopp, stängt avdelningar. Redan 2009 började man med tätare helgtjänstgöring, någonting oerhört belastande på en redan ansträngd personalstyrka.
I maj förra året gick 37 underläkare på Drottning Silvias Barnsjukhus ut i en debattartikel i GP:
”Läkare och annan sjukvårdspersonal på vårt sjukhus signalerar ständigt om missförhållanden, men inget eller litet görs. Politiker och chefer som sitter långt från kärnverksamheten beslutar om besparingar som i praktiken omöjliggör en patientsäker vård.”
De tre sjuksköterskorna som efter Vårdreforms protester den 17 september på GP debatt kritiserade nedskärningarna drog liknande, men längre, slutsatser: I stället för att rationalisera den kliniska verksamheten, borde man effektivisera organisationen som styr den, skrev de.
Protesterna som organiserats av Sjukvårdsreform under våren, sommaren och hösten, har samlat tusentals bland personal, patienter och anhöriga. Men detta har inte varit nog för att stoppa regeringen. Höstbudgeten innehöll en rad attacker på sjuka och äldre, bland annat höjd patientavgift för vård och läkemedel.
Nu annonserar man fortsatta nedskärningar på vården, i skuggan av den globala ekonomiska krisen och effekterna det har på Sveriges ekonomi. Istället för att göra verkliga satsningar på vård och omsorg fortsätter politikerna den utstakade nyliberala vägen, med nedskärningar och minskade budgetar. Utan en opposition som kan ta ledningen för en motståndsrörelse mot detta, måste initiativet tas underifrån, med krav på deltagande i förhandlingarna mellan politiker och sjukhusledning, och facklig vetorätt mot nedskärningar och varsel.
Det kontaktnät som Sjukvårdsreform skapat, måste nu mobiliseras för att kraftfullt signalera till fackförbunden att det är dags att ta strid. Upprop bör spridas på landets sjukhus och personalen måste gå ut i öppna protester, riktade till allmänheten och andra arbetargrupper som drabbas av krisen. En sådan kampinriktad rörelse skulle kunna få stort stöd med spjutspetsen riktad mot de politiker och storföretagare vars kris vi nu får betala ett allt högre pris för.
Stefan Berg