Skandaler, korruption och omåttlig girighet. Det är den fula verklighet som omgett det vackra spelets megaevenemang i sommar – fotbolls-VM i Sydafrika mellan den 11 juni och den 11 juli. Det är första gången som VM spelas på den afrikanska kontinenten och turneringen presenteras som en möjlighet att bidra till utveckling av både sport och ekonomi.Från ”fotbollsfredagar” (då alla ska sjunga nationalsången och ikläda sig den sydafrikanska landslagsdräkten) till den särskilda ”diski”, VM-dansen, ska de bleknande färgerna hos ”Regnbågsnationen” lysa upp igen och ”nationen byggas”. Att Sydafrika arrangerar fotbolls-VM har i det närmaste blivit ett universalläkemedel som ska kurera alla sociala och politiska missförhållanden.
Enligt propagandan ska arrangemanget både ge upprättelse för historiska orättvisor och bidra till att Syd- afrika undgår effekterna av den globala recessionen samt ge den ekonomiska återhämtningen en rivstart.
Men redan innan avspark har Sydafrika redan slagit Brasilien och vunnit VM i ojämlikhet – det enda mäs- terskap man kommer att vinna. VM har skärpt de redan djupa motsättningar som skapats när den politiska eliten runt ANC:s ledning, i sin strävan att imponera på Väst och det ”vita” kapital som fortfarande domine- rar landets ekonomi, snabbt försökt omvandla sig själv till en rik svart kapitalistklass.
Investeringar i fåfänga projekt som fotbolls-VM under den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression adderar förolämpningar till de problem som arbetarklassen lider av. Till följd av dessa dyra investeringar hämmas den ekonomiska återhämtningen av ökad statsskuld samtidigt som det inte blir resurser över till sociala och ekonomiskt nödvändiga projekt.
Alla löften som gavs redan när Sydafrikas regering ansökte om fotbolls-VM, användandet av en sport som är historiskt stödd av den svarta arbetarklassen, för att lämna ett arv efter sig av utveckling, är idag lika tomma som arenorna kommer att vara när detta evenemang är över. I likhet med regeringens andra program för påstådd ekonomisk och social utveckling, är den huvudsakliga motivationen för VM 2010 att förse eliten med möjligheter att berika sig själva.
Allt som har med fotboll att göra bär är försett med skyltar med texten ”till salu”. Mbombelastadion i Mpumalanga, allmänt sett som den mest korrupta provinsen i landet, byggdes upp på mark införskaffad av ett BEE-konsortium från ett lokalsamhälle för några rand och icke uppfyllda löften om investeringar. (BEE betyder Black Economic Empowerment och är ett regeringsprogram för att skapa ett skikt av svarta kapitalister).
Då de har blivit uppätna av ”tendrepreneurs” [personer och bolag som har fått i uppdrag att exempelvis bygga] omättliga ambitioner har anbudsstrider lett till att olika ANC-fraktio- ner hamnat i blodiga konflikter med varandra. Flera ledande politiker har avrättats och Mpumalangas ANC har splittrats. Provinsens ledare hotas av avsättning, men har mäktiga allierade i form av Sydafrikas president Jacob Zuma och ledaren för ANC:s ungdomsförbund Julius Malema.
De nära 800 miljarder rand (1 rand motsvarar ungefär 1 krona) som budgeterats för att bygga upp Sydafrikas infrastruktur – vägar, flygplatser, motorvägar och arenor – är en summa som är flera gånger större än vad Korea och Japan (år 2002) och Tyskland (år 2006) spenderade då de arrangera-de VM. De ekonomiska vinningarna av de satsningar som Korea och Japan respektive Tyskland gjorde blev minimala och chansen att investeringarna ska betala sig i Sydafrika är ännu mindre.
Ingen har ännu sett den fullständiga notan för fotbolls-VM i Sydafrika. Uppskattningarna idag ligger på 757 procent över de ursprungliga gissningarna. Bortsett från att ”Bus Rapid Transit” (BRT, ny kollektivtrafik) har introducerats har de olika projekten i samband med fotbolls-VM ägt rum på bekostnad av mer meningsfulla och långsiktiga satsningar, som till exempel utbyggnad av sjukvård och skolor.
Kostnaderna för VM-relaterade infrastruktursatsningar motsvarar tio års bygginvesteringar. Endast sju procent av skolorna i Sydafrika har fungerande bibliotek, men bara en bråk- del av kostnaderna för de stadion som har byggts skulle räcka för att ge varje skola ett fullt utrustat bibliotek. Dessutom kommer en stor del av intäkterna från fotbolls-VM att gå till FIFA (det internationella fotbollsförbundet) och andra utländska investerare.
Det är framför allt olika byggherrar och byggbolagens chefer som har tjänat på de lokala investeringar som gjorts i infrastruktur och nya arenor. Lönerna till byggbolagens toppar steg med hela 56 procent mellan 2005 och 2006. Inga direktörer har fått så stora lyft som byggbolagens chefer. Byggjätten Murray & Roberts chefer tjänar numera 7,4 miljoner rand (7,6 miljoner kronor) per år.
Byggarbetare tjänar å andra sidan officiellt mellan 1 144 och 4 576 rand (1 177 till 4 709 kronor) i månaden. I verkligheten tjänar många arbetare mycket mindre, ned emot 5,50 rand (5,70 kronor) i timmen (hälften av minimilönen), enligt SA Labour Bulletin, Vol 32, nr 1. Majoriteten av arbetarna i byggsektorn är inte fackligt an- slutna och de är bara tillfälligt anställda.
Det har ägt rum 26 strejker vid VM-arenorna, varav 20 var vilda strejker. Strejkerna komplicerades av att de involverade företagen hade BEE och dess politiska toppar som partners, vilka i sin tur kunde använda sitt inflytande hos fackledningen för att nå en uppgörelse innan strejkerna började sätta avtryck i form av sjunkande vinstmarginaler.
Att byggjobben varit tillfälliga, med korta anställningar, har gjort föga för få till stånd den utbildning och jobbträning som utlovats. Som mest har troligen 50 000 tillfälliga jobb skapats på grund av VM, medan regeringen påstod att det skulle skapas 415 000 jobb.
FIFA har all anledning att skratta hela vägen till banken, enbart i fråga sålda mediarättigheter beräknas man dra in 1,2 miljarder euro (12 miljarder kronor). Inkomsterna för år 2010 har redan överstigit 1 miljard euro (10 miljarder kronor) – trots den växande oron för att biljettförsäljningen kommer att falla en bra bit under målet. Efter sin tidigare envisa likgiltighet inför alla vädjanden om att göra biljetterna mer tillgängliga för majoriteten av sydafrikanska fans, tvingades FIFA och det sydafrikanska fotbollsförbundet SAFA att börja sälja biljetter över disk från den 15 april.
Ironin går inte förlorad för de som protesterar på gatorna och för de över 2,8 miljoner ungdomar mellan 18 och 24 år som vare sig har arbete, utbildning eller träning.
Arbetarklassen frågar sig var-för regeringen har lyckats färdigställa byggandet av splitternya arenor på rekordtid medan de fortfarande inte har vettigt boende; varför de har gått i land med en massivt schema för att förbättra motorvägar samtidigt som landet plågas av hejdlös fattigdom?
Som ett resultat av krisen förlorade 900 000 människor sina jobb i fjol. Mellan 6 och 8 miljoner invånare (35 procent) saknar arbete i dagens Sydafrika. Regeringen pläderar för åtstramning när det gäller den grundläggande servicen; boende och tillgång till vård samt utbildning. Ändå har man hittat 30 miljarder rand till att bygga arenor samt ytterligare 757 miljarder rand (779 miljarder kronor) till infrastrukturutveckling.
På det lokala planet har de styrande efter att ha misslyckats med att åtgärda hemlösheten istället börjat ge- nomföra snabba ”lösningar” för att gömma gatubarn och andra som man anser vara ”oönskade”. Samtidigt översköljs landet av maningar till patriotism för att försvaga arbetarnas reak- tioner mot de klassklyftor som skär rakt igenom fotbollen – den sport som är den mest populära bland världens arbetare. Medan den lilla eliten av BEE-pampar och redan rika vita gör fantastiska vinster på alla VM-kontrakt de fått ska arbetarna, för landets bästa och som patriotiska syda- frikaner, acceptera sin lott med låga löner, massar- betslöshet, undermålig service och fördjupad fattigdom.
Patriotism är, som författaren Samuel Johnson lär ha sagt, den sista utflykten för skurkar.
Att president Zuma har fått ett barn med dottern till fotbollsbossen Irvin Khoza avslöjar inte bara vem Zuma är, utan visar även på det intima samarbetet mellan ANC:s politiska elit och fotbollsmaffian. Girighe- ten, korruptionen och det nakna egenintresset, som är roten till det som hotar att slita sönder ANC, avspeglas också inom SAFA. Fraktionstriderna inom SAFA var ett tag så omfattande att de hotade förberedelserna för fotbolls-VM.
Den tillfälliga vapenvila som slutits kommer att brytas så snart VM är över och en ny president ska väljas. Fotbollspamparna är endast intresserade av att berika sig själva och bryr sig inte om att satsa på att göra sporten mer tillgänglig och öppen.
Protesterna mot bristen på bostäder och offentlig service nådde under årets första tre månader sin högsta nivå sedan 1994. Främst var det provinserna Gauteng och Mpumalanga som skakades av protester. Invånarna, med ungdomen i spetsen, revolterade och brände bildäck, blockerade vägar och angrep regeringsbyggnader i scener som påminde om kampen mot apartheid. Proteströrelsen var ännu en påminnelse om den massiva frustration som bristen på service och bostäder har skapat.
Inför fotbolls-VM har de styrande och polisen infört ett inofficiellt tillkännagivet förbud mot protester.
– Vi, Motsoaledis oroade invånare (MCR), försökte få tillstånd att marschera i januari, men kommunledningen sa att på grund av ”2010” [fot- bolls-VM] och att BRT-vägar måste repareras kunde vi inte marschera, berättar Lucky Ngobeni från MCR.
– Det var likadant för ungdomsgruppen i Orlando som jag jobbar tillsammans med. Vi hade inget annat val än att genomföra vår protest utan tillstånd. Polisen svarade med att beskjuta oss med gummikulor.
Med början i november i fjol försökte Rustenburgs kämpande gruvarbetare få tillstånd att demonstrera för sin sak, men polisen i Rustenburg hittade på den ena ursäkten efter den andra för att inte ge tillstånd. Tidigt i fe- bruari beslöt man sig för att ändå genomföra sin demonstration, men var tvungen att avbryta den i förtid efter att beväpnad polis beordrat arbetarna att skingra sig.
När sedan samma arbetare försökte få tillstånd att fortsätta sin marsch till regeringsbyggnader i Pretoria var det helt omöjligt att ens ansöka om tillstånd.
– Ingen svarade i telefonerna när vi ringde till polisen. De hade till och med tagit bort instruktionerna om hur man gör en ansökan från sin hemsida, sa en frustrerad administratör.
Det var först efter att hjälporganisationen Equal education gick till domstol som Rustenburgs gruvarbetare kunde fullfölja sin demonstration. Equal education avslöjade i rät- ten att chefen för presidentens kansli, statssekreteraren Vusi Mavimbela, i november 2009 utfärdat ett direktiv som tills vidare förbjöd ”alla marscher till regeringens och presidentämbetets byggnader” (Mail and Guardian, den 17 mars 2010). Ett sådant förbud är olagligt men bara toppen på isberget, vilket kommer att visa sig när andra departement eller polismyndig- heter avslöjas med att ha utfärdat liknande direktiv. Protester kriminaliseras samtidigt som polisen beordras att skjuta för att döda.
Inför VM har polisen spenderat 665 miljoner rand (684 miljoner kronor) på 10 vattenkanoner, 100 BMW-bilar och 40 helikoptrar, utöver mil- jontals rand på 50 000 extra polismän.
Det nyligen genomförda och påtvingade pr-tricket att ge fribiljetter till arbetare som varit delaktiga i bygget av de nya arenorna ändrar ingenting – för de flesta sydafrikaner är och förblir det en dröm. Majoriteten av de arbetare som byggt de nya arenorna måste spendera flera dagslöner för att kunna köpa den billigaste biljetten till en gruppmatch. Om de lägst betalda arbetarna skulle vilja se en av finalomgångarnas matcher skulle en bra sittplats kosta minst 7 månadslöner. Mil- jontals sydafrikaner saknar el och kan inte se matcherna på TV.
Runt om i Sydafrika är myndigheter upptagna med olika s k ”uppstädningsinsatser” inför fotbolls-VM. I huvudstaden Johannesburg har detta inneburit att 15 000 hemlösa flyttas från gatorna till tillfälliga ”shelters” (läger) utanför staden så att ”vi kan vara uppe där med resten av världen”, som Virgil James, en talesperson för stadens styrande, sa till Saturday Star den 6 februari 2010. I Durban omhändertas gatubarn dagligen av polisen och förs ibland till s k ”säkra hus” eller placeras hos släktingar eller så körs de ut ur staden och släpps av vid vägkanten.
I Kapstaden vräks fattiga människor runt om i staden från sina hem och folk tvingas till Blikkiesdorp, ett s k ”tillfälligt omplaceringsområde” med 1 300 små plåtskjul (på 3 x 6 meter). Många tvingades till Blikkiesdorp som ett direkt resultat av att de lever för nära VM-arenorna, bland annat Athlonearenan som kommer att användas som en träningsanläggning.
Blikkiesdorp är bara ett av otaliga exempel på tvångsförflyttningar av invånare i kåkstäder runt om i landet som returscheras enligt FIFA:s detaljerade instruktioner.
Den styrande eliten använder VM på samma sätt som kejsarna i det romerska riket, som försökte avleda massornas uppmärksamhet med hjälp av ”bröd och skådespel”.
Trots regimens alla försök att förhindra protestyttringar under fotbolls-VM kan det inte uteslutas att kåkstädernas invånare kommer att genomföra olika aktioner för offentlig service och bättre levnadsvillkor. Och vad gäller taxichaufförerna, som hotas av busstrafikens utbyggnad, så sammanfaller deras avtalsrörelse med fotbolls-VM.
Även om facktopparna tror att så är fallet, så kommer arbetarna inte att låta sig tystas av anklagelser om att det är opatriotiskt att kämpa när VM har sparkats igång. Gatuförsäljarna har redan organiserat flera protester emot att de tvingats bort från såväl stadionområdena som från de vägar som leder till arenorna.
Till och med Cosatu (sydafrikanska LO), som lojalt stämt in i den löjli-ga patriotiska körsången, har tvingats att protestera mot de drakoniska åtgärder som har riktats mot gatuhandlare och andra försäljare. Cosatu har också tvingats uttala en protest mot att VM-maskoten producerats i en av Kinas slavfabriker och att landet under fotbolls-VM kommer att styras likt en koloni av FIFA och dess stenrike boss Sepp Blatter.
När VM är över kommer klasskampen att lägga in en ny växel.
ANC-regeringens föraktfulla attityd kan bara liknas vid den som den absoluta kungamakten i Frankrike visade mot den hunger som satte Frankrike i brand 1789. När den franska drottningen Marie Antoinette hörde att de hungriga inte hade bröd lär hon ha yttrat: ”Varför äter de inte bakelser istället?”.
När människorna i Sydafrika kräver offentlig service och bostäder svarar Sydafrikas regering: ”Ni får arenor istället!”.
Sheri Hamilton, Weizmann Hamilton och Liv Shange
Democratic Socialist Movement (CWI i Sydafrika)
