foto: Bob Cotter / Flickr CC
Varannan gymnasielärare och var tredje grundskolelärare saknar behörighet i de ämnen som de undervisar i. Det visar nya siffror från Skolverket som presenterades den 25 september.
Omkring var femte som arbetar som lärare har inte någon lärarexamen och kan i dagsläget inte heller få någon lärarlegitimation. Nu har Skolverket för första gången undersökt om lärare med lärarlegitimation undervisar i de ämnen som de är behöriga i och statistiken talar sitt tydliga språk: Blott 52 procent av alla lärare inom gymnasieskolan är behöriga i de ämnen de undervisar i. Motsvarande siffra för grundskolan är 67 procent, och i förskoleklass 65 procent.
– Det behövs en nationell handlingsplan för läraryrket och det brådskar. Kommande stora pensionsavgångar, lågt intresse för läraryrket och utbrett missnöje bland lärare kräver satsningar och förändringar. Svensk skola står och faller med tillgången till kompetenta lärare, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström i Skol-
verkets pressmeddelande.
Mer intressant blir det när en jämför antal behöriga lärare i landet inom kommunala kontra fristående grundskolor för läsåret 2013/14. 69 procent av lärarna inom kommunal grundskola är behöriga i sitt ämne medan endast 55 procent är behöriga i fristående grundskolor.
Inom den kommunala gymnasieskolan är det 53,8 procent av lärarna som är behöriga i de ämnen de undervisar i, och inom fristående gymnasieskolor är 46,5 procent av gymnasielärarna behöriga.
Med Skolverkets statistik kan man också undersöka lärarbehörigheten kommun för kommun och jämföra mellan kommunala och fristående skolor. I Haninge, en av
Sveriges sämsta skolkommuner enligt Lärarförbundets senaste ranking, är antalet behöriga lärare lägre både i de kommunala och de fristående skolorna jämfört med rikssnittet. 57,8 procent av lärarna är behöriga i sina ämnen inom grundskolan: 60,3 procent inom kommunal verksamhet och 43,6 procent inom fristående verksamhet.
I Haninge får dessutom varje nystartad friskola 3 000 kronor extra per elev i skolpeng de första fem åren. Det kan tyckas att extra pengar borde innebära en bättre utbildning för eleverna, fler behöriga lärare och en bättre arbetsmiljö för både lärare och elever. Men rapport efter rapport pekar på raka motsatsen.
Alexandra Anstrell (M) har blivit ökänd för sitt uttalande i lokaltidningen Mitt i Haninge om att ”Ur konkurrenssynvinkel måste skolor fungera precis som en ICA-butik” och om elever väljer bort skolor kan de stängas.
I verkligheten är det endast en anledning till att stänga ned kommunala skolor – man bantar skolan på resurser, låter klasserna bli överfyllda och lärarna sönderstressade, för att sedan använda den egna nedskärningspolitiken som en anledning till att stänga ned verksamheter. Det var det som skedde med Jordbromalmsskolan, och det är vad som riskerar att ske med Brandbergsskolan. Vem får någon studiero när man tvingas ha undervisning i korridorer, med en hög omsättning av ofta obehöriga lärare och där 10 rektorer har sagt upp sig de senaste 10 åren som på Brandbergsskolan?
För en verklig förändring krävs det en gräsrotsorganisering underifrån bland elever, lärare, föräldrar och andra som är beredda att kämpa för en likvärdig skola för alla. Skolan ska inte vara en marknad där riskkapitalbolag rånar skattepengar för deras egna vinstintressens skull. Låt inte barnen och de anställda inom skolan betala för högerpolitikens förda politik, som innebär nedskärningar, nya privatiseringar av offentlig verksamhet där vinstintresset går före allt annat och att skolpersonal bränner ut sig själva.
Rättvisepartiet Socialisterna kräver att all privatiserad välfärdsverksamhet återtas i offentlig ägo och ställs under demokratisk kontroll och styre av de verkliga experterna – personalen: Lärare, fritidspedagoger och andra. Det man in-te äger kan man inte kontrollera, och det marknaden kontrollerar leder oundvikligen till att allt offras på vinstintressets altare.
Vi kräver mer resurser till skolan för att öka lärartätheten och minska klasstorlekarna. ■
