”Frost/Nixon – en väldigt bra film”

2009-02-18 12:18:30

FILM	Frost/Nixon
Regi	Ron Howard
I rollerna	Frank Langella, Michael Sheen, Kevin Bacon m fl.

Pratshowvärden David Frost (Michael Sheen) ser en möjlighet att komma tillbaka till rampljuset med enorma tittarsiffror genom att intervjua Richard Nixon (Frank Langel­la) och kanske samtidigt få ett erkännande om Watergateskandalen. Nixon i sin tur ser möjligheten att flörta med media, få en massa pengar, rentvå sitt namn och kanske komma tillbaka in på den politiska arenan.

Frost/Nixon är en väldigt bra film om två underdogs som ger sig in i en du­ell där bara en av dem kan komma ut som segrare. David Frost har inte nå­gon politisk agenda, han söker inte rättvisa. Hans karriär är dalande, hans shower har ställts in och han vill bevi­sa att han kan leda en seriös politisk debatt. Att Nixons sista tal som presi-dent hade skyhöga tittarsiffror är ett klart plus. För att få denna intervju måste han söka sponsorer, där ingen tar honom på allvar. Detta leder i sin tur till att han själv finansierar projek­tet för lånade och egna pengar.
Det är intressant att se förberedelserna av Frosts medhjälpare, spelade av Oliver Platt, Matthew Macfadyen och Sam Rockwell. De söker sig fram till hur de ska överraska Nixon med frågor som är svåra att undfly.

Nixon, tillsammans med en med­hjälpare, spelad av Kevin Bacon, förbereder sig i sin tur på de svåra frå- gorna och klurar ut hur man kan sva­ra så luddigt som möjlig för att kom­ma undan: ”Kanske kan du berätta historien om när du åt middag med ordförande Mao igen? Alla älskar den historien”.
Den här filmen handlar om hur mediabilden av en karaktär kan spela en väldigt stor roll i det politiska livet. Det finns till exempel en myt om att Nixon förlorade valet till John F Kennedy 1960 på grund av att hans ansiktssvett syntes tydligt i TV. Detta är så klart en överdriven bild av hur me­dia påverkade valet, men det är en myt som fungerar väldigt bra i film och den är väldigt tydlig när man får se alla förberedelser som måste göras inför intervjun (”Vi måste pausa efter varje fråga så jag kan hinna torka bort mitt ansiktssvett”).

I filmens värld är det till exempel oerhört viktigt för det amerikanska folket att det får ett erkännande, där det är en fråga om att ge presidentposten dess heder tillbaka och det är ungefär så långt som det får sträcka sig politiskt.
Filmen är intressant och rolig med spännande dialoger och får en att vilja sätta sig in mer i dåtidens president­skandaler mer än något annat, men man kan också se ganska tydliga paralleller med en ganska nyligen avgången president med många lik i garderoben. Viljan att ställa dåliga politiker mot väggen och kräva svar är tydlig.
Nixon blev benådad nästan omedelbart efter sin avgång av den ersättande presidenten Ford. Detta kosta­de republikanerna valet. Men hur förhåller sig amerikanerna idag till Bushs handlingar och när kommer den avslöjande intervjun som ställer honom till svars?
Lucia Collazos