Efter månader av kris verkar Northland Resources och gruvan i Pajala för tillfället vara räddad. I en ny uppgörelse går LKAB, Peab, Folksam och finska Metso in i företaget med 100 miljoner dollar, samtidigt som bolaget har beviljats nya lån. Det borde innebära att driften tills vidare är säkrad.
Förlorarna på affären är gamla långivare, som enligt spekulanten och miljardären Arne Fredly förlorar minst 80 procent av vad de lånat ut, och de gamla aktieägarna, som blir i princip helt lottlösa. Avgörande för bolaget på längre sikt är om de extremt höga järnmalmspriserna kan hålla i sig. Allt fler börjar se mörka moln torna upp sig i horisonten.
Både den svenska och globala gruvboomen har sin grund i snabbt stigande priser på mineraler i allmänhet och järnmalm i synnerhet. Sedan 2003, när priserna började stiga, ökade järnmalmspriset 15 gånger (med 1 476 procent) till toppnoteringen 187 dollar (1 229 kronor) per ton i februari 2011. Sedan dess har priserna fallit tillbaka något och ligger nu på 137 dollar (900 kronor) per ton.
Detta har resulterat i att prospektering (letandet efter nya mineralfyndigheter) och investeringar i gruvsektorn exploderat.
Prospekteringskostnaderna har fyrdubblats på tio år till nästan 800 miljoner kronor 2011. År 2010 stod gruvindustrin för 13 procent av alla industriinvesteringar i hela Sverige. I ett gruvland som Australien har investeringarna tiodubblats på tio år och beräknades 2012 stå för hela 65 procent av industriinvesteringarna och 6,6 procent av den totala BNP:n.
Men allt mer tyder nu på att gruvboomen är över. Förutom fallande järnmalmspriser (om än fortfarande höga) redovisar företag som sysslar med gruvinvesteringar, såsom Atlas Copco, Caterpillar, Joy Global och Sandvik, kraftigt försämrade resultat och prognoser. Atlas Copcos orderböcker minskade med 15 procent första kvartalet i år, medan Sandviks minskade med 18 procent. De bolagen står tillsammans för hälften av all försäljning av underjordisk gruvutrustning.
Caterpillar, en världens största tillverkare av industrifordon, har rapporterat om ett 45-procentigt ras för vinsten, på grund av 50 procent färre beställningar av fordon från gruvindustrin.
Stora gruvbolag har dragit öronen åt sig och lagt investeringsprojekt i malpåse. Det gäller till exempel BHP Billiton som efter att vinsten föll med 35 procent skrotade ett 100-miljarderkronors gruvprojekt. LKAB:s omsättning och vinst föll med cirka 30 procent det senaste kvartalet.
Både orsaken till gruvrallyt och dagens allt större oro över att en vändning är i ankommande stavas Kina. Den kinesiska tillväxten har under lång tid varit driven av investeringar i infrastruktur, bostäder o s v, vilket accelererade ytterligare med den kinesiska statens stimulanspaket och ökade krediter i samband med krisen 2007-2008.
Idag står investeringarna för över 50 procent av Kinas BNP. Resultatet har blivit att världsmarknadens har dammsugits på mineraler och att priserna pressats upp.
Men sedan förra året är det tydligt att den kinesiska ekonomin bromsar in, med alltmer uppenbara motsättningar inom den. Investeringarna har lett till en enorm överkapacitet. Det uppskattas att en tredjedel av Kinas industrikapacitet står oanvänd. I vissa industrigrenar är det uppemot 50 procent av produktionskapaciteten som inte utnyttjas. Och bland de värst drabbade är gruvbolagens kunder i stålindustrin.
Dessutom växer oron för vad som ska hända med spekulationsbubblan i fastighetssektorn (som har stått för mycket av stålkonsumtionen) och de allt större skulder som olika lokala myndigheter och företag har dragit på sig.
För de delar av Sverige vars ekonomi som har stimulerats mest av gruvboomen, framförallt i norra Sverige, finns all anledning att oroa sig. Oavsett hur det går för Northland och andra gruvbolag tyder det mesta på att de stora investeringarna, som skapat de flesta jobben och ”pytsat ut” pengar i den lokala ekonomin, är över.
Jonas Brännberg
