Opinionsundersökningarna duggar tätt inför valet. Bara under den senaste veckan har såväl Statistiska centralbyrån (SCB) som Sifo presenterat sina väljarundersökningar. Vidare har Dagens Nyheter/Synovate nyligen redovisat sin undersökning om vilka frågor som väljarna anser som valets viktigaste. Jobben, vården och skolan i nämnd ordning rankas högst av väljarna. Högerregeringens meriter i dessa frågor borde ensamt kunna avgöra valet till oppositionens fördel, men merparten av väljarundersökningarna säger annorlunda; stödet rasar för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Sahlin & Co kan vara på väg att schabbla bort en till synes given valseger.Alla opinionsundersökningar, förutom den mest omfattande – SCB:s stora Partisympatiundersökning maj 2010 – visar en trendmässig ökning eller till och med övervikt för högeralliansen. SCB däremot spår att den S-ledda alliansen vinner klart. SCB ger oppositionen 50,2 procent mot 44,2 procent för regeringspartierna. Valresultatet brukar ligga ganska nära de siffror som SCB presenterar i maj, så för högeralliansen var det lite som att rullgardinen drogs ned när Partisympatiundersökningen presenterades den 10 juni. Inte heller blev det bättre när: ”Alliansen gjorde egna beräkningar av SCB:s siffror. Resultatet var ännu värre för regeringen än de officiella siffrorna. Alliansen får, när de tagit bort den viktning som SCB gör då bland annat tidigare partisympatier vägs in, ett knappt övertag 47,8 mot 47,4. Men det är föga tröst. Både KD och C åker ur riksdagen – och deras röster blir därmed värdelösa. Så även med det scenariot blir det maktskifte” (Aftonbladet den 11 juni).
Sifos senaste väljarbarometer, som redovisades i flera tidningar i helgen, kom dock som på beställning av de fyra regeringspartierna. Enligt Sifo skulle högeralliansen, om det vore val idag, få 48,4 procent av rösterna och de så kallade rödgröna bara 45,6 procent. ”I röster räknat är det 160 000. Det räcker för de rödgröna att locka över 80 000 så har det svängt igen. Så jämnt är det just nu” (Göteborgs-Posten den 13 juni).
Trots att väljarundersökningarnas resultat är långtifrån entydiga kan en en tydlig trend skönjas – Socialdemokraterna backar och stödet till högeralliansen ökar.
Så sent som i december i fjol fick den S-ledda alliansen 52,2 procent i Sifos mät- ning, mot knappt 40 procent för högeralliansen. ”Bilden av cancersjuka som måste söka arbete och hanteringen av frågan har kostat regeringen 350 000 väljare”, menade Toivo Sjörén, Sifos opinionschef i en kommentar till Väljarbarometern i december.
Regeringens försämrade sjukförsä-kring ledde till en markant skiftning i opinionen – till oppositionens fördel.
De rödgrönas brist på klara alternativ tillsammans med att de stora tidningarna reducerats till högerns valbroschyrer har emellertid gjort att stödet till de rödgröna rasat. Det är inte av egen kraft som högeralliansen kunnat komma tillbaka. I stället har en golvad högerallians ständigt kunnat resa sig på grund av oppositionens svaghet och Socialdemokraternas fortsatta förtroendekris.
Minnet av Socialdemokraternas högerpolitik 1994-2006 förföljer Sahlin och den nya S-ledningen. Krisen för socialdemokratin märks tydligast i storstäderna och särskilt i Stockholm. S-ledningens desperata jakt på ”medelklassröster” i storstäderna har bara resulterat i att man fjärmat sig än mer från storstädernas arbetare och lågavlönade samtidigt som man förlorat väljare till Miljöpartiet. Jämsides med detta har mellanskikten heller inte funnit någon anledning att överge Moderaterna.
Om högeralliansen vinner valet i höst beror det endast på de rödgrönas tillkortakommanden och bristen på verklig opposition i form av ett arbetarparti och demokratiska och kämpande fackföreningar. Det är bland annat för att bidra till att forma en sådan opposition som Rättvisepartiet Socialisterna ställer upp i valet.
