Finanskrisen som utbröt i september i fjol spred sig snabbt till industrin och blev snart en ekonomisk kris i världsskala, den värsta sedan 1930-talets depressionsår. Flera rapporter varnar nu för på vilket sätt krisen slår mot kvinnor och hur jämställdheten riskerar att kastas tillbaka.Svaret från arbetarkvinnor och unga tjejer tillsammans med arbetarklassen måste vara organiserad kamp!
Kvinnans intåg på arbetsmarknaden öppnade dörren för henne att leva oberoende av en man.
Som den tidiga kvinnokämpen Clara Zetkin sa: ”kvinnan fick först därigenom möjligheten till ett fullt självständigt liv”. Kvinnokampen har sedan dess nått olika långt i olika länder, språngvis framåt och emellanåt bakåt.
I och med den revolutionerande utveckling i Sverige på 1960- och 70-talen, när kvinnor i otroligt stor grad kom ut på arbetsmarknaden och den offentliga sektorn byggdes ut, har medvetandet förändrats liksom samhället. Kvinnor vill idag inte vara ekonomiskt beroende av en man, liksom barn inte vill vara beroende av sina föräldrar. Man vill kunna ha möjligheten att fritt välja utbildning med CSN-lån, välja jobb och karriär och ha sin egen bostad.
Hittills har jämställdheten i Sverige stått sig stark mot högerns bakåtsträvande reformer som vårdnadsbidraget, men i vilken riktning utveckling- en kommer att gå framöver beror helt på kvinnokampen. Som Röda Bönor sjöng: ”En kvinna är en slav, men tusen kan ställa krav”.
– Kvinnors lägre sysselsättningsgrad, svagare kontroll över egendomar och resurser, koncentration inom informella och osäkra anställningsfor-mer med lägre löner, och sämre socialt skydd, försätter alla kvinnan i en svagare position än män i alla sorts kriser, säger Jane Hodges på FN-organet ILO.
Kvinnor utgjorde 40,4 procent av världens tre miljarder människor i arbete år 2008. En färsk rapport från Internationella Fackliga Samorganisationen visar att löneskillnaderna globalt mellan män och kvinnor är större inom den privata sektor än i den offentliga samt att skillnaderna ökar med åldern. Lönegapet mellan fackligt anslutna män och kvinnor visade sig också vara mindre än mellan icke fackligt anslutna män och kvinnor.
I krisens spår beräknas arbetslösheten stiga till mellan 6,3 och 7,1 procent under år 2009. För kvinnor vän- tas arbetslöshetsgraden att nå 7,4 procent, jämfört med 7,0 procent för män. Detta enligt ILO:s årliga rapport Global Employment Trends for Women (GET). Samtidigt som det poäng- teras att den globala jobbkrisen kraftigt beräknas förvärras under år 2009. Där arbetslösheten tydligast väntas drabba kvinnor värre än män är i Latinamerika och Karibien.
I USA är är hittills 72 procent av dem som blivit av med sina jobb män, men kvinnodominerade yrken inom vård och utbildning står nu inför stora budgetnedskärningar bortom Obamas stimulanspaket. Liksom i Sverige och runt om i världen är det skattebetalarna som får betala för krisen med sin välfärd så fort kommun- er och lokala politiker börjar få slut på pengar. Äldre kvinnor är den största gruppen fattiga i USA. Dessa kommer nu att lämnas med mindre och mindre bidrag att leva på i takt med att en fördjupad kris äter upp investeringar och pensioner, varnar Socialist Alternative (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i USA).
I Skottland vittnar siffrorna däremot om att kvinnor förlorar sina arbeten i dubbelt så hög takt som män. Enbart sista kvartalet 2008 sjönk antalet kvinnor i full sysselsättning med 53 000, jämfört med 36 000 män. Därtill döljer sig i statistiken alla deltidsarbetande, av vilka majoriteten är kvinnor.
Kvinnor drabbas av nedskärningar i den offentliga sektorn, då majoriteten av de anställda är kvinnor. Men samhällets vård och omsorg för barn, gamla och sjuka har också frigjort kvinnor från mycket oavlönat arbete genom att ersätta det med avlönat arbete. Med nedskärningarna är det framförallt kvinnor som tar på sig mer och mer ansvar i form av vård av anhörig.
Det sista kvartalet 2008 sjönk världshandeln med 20 procent. Världens fattiga kvinnor riskerar att drabbas speciellt hårt i krisen när efterfrå- gan på textilier, skor och elektronik minskar – exportindustrier där kvinnor ofta utnyttjas som lågavlö- nad arbetskraft. I Malaysia är t ex 78 procent av arbetskraften inom klädindustrin kvinnor, i Bangladesh 85 procent. Även den exportberoende jordbrukssektorn är ofta kvinnodominerad. Av blomsterplockare i Uganda är 85 procent kvinnor, i Ecuador 70 procent. Inom fruktindustrin i Thailand är 80 procent kvinnor (enligt Världsbanken).
Mikrokrediter som har gått till fattiga för hjälp att starta en näringsverksamhet, varav 85 procent gått till kvinnor, har gett illusionen av att vara en väg ut ur fattigdom. Men dessa är nu också drabbade av finanskrisen.
Färre flickor i skolan, fler kvinnor i prostitution och risk för ökat våld mot kvinnor, är konsekvenser som Sida varnar för i en analys av hur krisen drabbar fattiga kvinnor.
”Jämställda ekonomiska möjligheter är helt avgörande för att kvinnors underordnade ställning ska kunna brytas”, skriver Anders Nordström i DN Debatt den 6 mars.
Varje år transporteras fyra miljoner människor mellan och inom länder med syfte att utnyttjas sexuellt. Den globala sexindustrin omsätter mer pengar än världens samlade militärbudgetar. Under Asienkrisen på 1990-talet hamnade 20 miljoner asiater i fattigdom, enligt Världsbanken.
Naomi Klein beskriver i sin bok Chockdoktrinen hur de som drabbades hårdast av krisen var kvinnor och barn: ”Många landsbygdsfamiljer i Filippinerna och Sydkorea sålde sina döttrar till internationella människohandlare som satte dem i arbete i Australiens, Europas och Nordamerikas sexindustri. I Thailand rapporterade hälsovårdstjänstemän en 20-procentig ökning av barnprostitution på bara ett år – året efter Internationella valu-tafondens reformer.”
I England och Wales varnar nu Socialist Party (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti) för ett minskat an- tal skilsmässor: ”Ska det betyda att när svångremmen dras åt och hjärtat kläms åt att det skulle ha en positiv effekt på våra relationer? Nej. Verkligheten är långt mörkare. Par som har beslutat sig för att separera, finner sig nu inte ha råd med kostnaderna för ett till hushåll och är tvingade att fortsätta att leva tillsammans.”
Kampen står i första rummet om och för rätten till arbete, gratis utbildning, bostad och social trygghet i form av en stark och utbyggd välfärd. Men perspektivet måste alltid vara socialism, då kampen mot kvinnoförtrycket är en kamp mot klassamhället.
Lina Westerlund
