Derya Ali var 6 år när den irakiske diktatorn Saddam Hussein bombade hennes hemstad, den kurdiska byn Halabja, under tre dagar med giftiga gaser.Det var den 16 mars 1988 i slutet av det väststödda Iran-Irakkriget som de första bombningarna började.
– Det var en fin och solig dag, berättar Derya.
– Vi och många andra hade ett par dagar tidigare försökt lämna staden på grund av kriget, men alla broar ut från staden var sprängda så de flesta hade gömt sig i källaren i husen för att inte skadas av bomberna under kriget. Jag minns att det var mitt på dagen, klockan 12, som de första planen kom. Närmare 30 flygplan flög över staden och släppte bomber. Man kunde höra det i flera timmar. Men det värsta var på kvällen när skadade behövde hjälp, folk kräktes och var blinda. Vi kunde inte använda vattnet eller maten i staden eftersom allt var giftigt och det fanns nästan inget vi kunde göra för de som var mest skadade.
I tre dagar bombades staden av vapen som Västmakterna hade sålt till Saddam, för under den här perioden i kriget var det Irak som man öppet stödde. Sammanlagt 22 västländer sålde vapen till antingen Irak eller Iran.
– När vi flydde från Halabja kunde vi läsa till exempel Made in Germany på flera av gasbehållarna.
Derya andades själv in mycket senapsgas och blev tillfälligt blind i ett par månader efter attacken. Hon har än idag problem med lungorna, ena örat och ögat och har fått opereras flera gånger.
Efteråt valde de flesta Västländerna att ignorera händelserna i Halabja, eller skylla på Iran. Eftersom de öppet stödde Saddam och eftersom man hade gjort enorma profiter på kriget.
När jag frågar vad årsdagen den 16 mars betyder för kurder svarar hon att det är en jobbig dag.
– Det är också många kurder som känner att man inte har fått bekräftelse internationellt, men samtidigt är det en kampdag för det kurdiska folket. Det får aldrig hända igen.
Klara Heydar
