APM Terminals (APMT) fortsätter med sin fackföreningsfientliga policy och stänger på nytt dörren för fackliga företrädare i Göteborgs hamn. Nu börjar arbetsgivaren dessutom anse att de inte behöver komma överens med Transportarbetareförbundets representanter gällande ändringar av kollektivavtalen.
Inför de varslade strejkerna i månadsskiftet gav APMT skenet av att de var beredda att sätta sig ner och prata med de fackliga företrädarna. När Hamn4an kallade tillbaka strejkvarslen för att inleda en dialog så valde APMT att på det mötet förklara läget, arbetsgivaren vill inte förhandla med Hamn4an, går inte med på fackets krav och tänker inte dela med sig av turordningslistan när det gäller varsel om uppsägningar på ungefär hundra personer. Det blev inga överenskommelser på grund av att APMT klargjorde på mötet att de inte tänker gå igenom facket för att göra personalförändringar.
Nu skriver APMT:s företagsledning på deras hemsida att de vill ha ett möte med Medlingsinstitutet och ”de parter som krävs för att ha ett lagligt avtal” samt att Hamnarbetarförbundet har avböjt det. Frågan är vilka dessa parter är när de stänger fackens representanter ute? APMT skriver också att de påbörjat ett omställningsarbete sedan 2015 och att de inplanerade uppsägningarna är nödvändiga på grund av strejkerna. Det här är inte sant och motsäger sig självt. Ett av de stora problemen i hamnen rent produktionsmässigt är enligt flera hamnarbetare inköpet av nya maskiner som försvårat arbetet, där bara en container kan transporteras åt gången och faktumet att arbetsgivaren under förra året försökt köra över facket visar att det de vill är att ta bort arbetarnas kollektiva försvar för att kunna ändra vad de vill.
Frågan är varför APMT inför strejken sade sig vara beredda att samtala och förmodligen handlar det om att nöta ut den fackliga kampen och hamnarbetarnas enighet. Om konflikten pågår länge och pressen från borgare fortsätter hoppas de att det ska skapa en ovilja till att kämpa, men det senaste från APMT öppnar en potential för ännu mer enighet.
Att de nu, enligt Hamnarbetarförbundet, inte vill ha med Transportarbetareförbundet i förhandlingar om ändringar av kollektivavtal kan vara att skjuta sig själva i foten och avslöjar arbetsgivarens vilja att maximera profiterna. De har använt avtalet mellan arbetsgivare och Transport för att slå undan kraven från Hamn4an och utnyttjat det för att få alibi.
Det här öppnar upp dörren för större sympatiåtgärder inom LO, vilket behövs. Arbetsgivaren har fått blodad tand och det som krävs är en fortsatt enighet och att stormöten för hamnarbetarna beslutar om nästa steg, med strejker och fortsatt kamp. ■
