Under de senaste fyra åren har inkomsterna för grekiska hushåll fallit till hälften.Arbetsplatser försvinner i enorm omfattning, skatter höjs och inflationen stiger. I krisens spår växer hemlöshet, extrem fattigdom och skyhög brottslighet i en dödlig spriral. Väldigt många återvänder till sina ”lantliga rötter” eller emigrerar i allt större omfattning.
För varje nedskärningspaket krymper ekonomin, hittills med 12 procent på tre år. Statsskulden växer nu till 162 procent i år, och än mer nästa, medan statsbankrutten närmar sig.
Nikos Anastasiades, från Xekinima (CWI i Grekland), vill stoppa skuldåterbetalningarna och förstatliga bankerna.
När Papandreous PASOK-regering för ett par veckor sedan offentliggjorde nya uppsägningar, skattehöjningar och nedskurna pensioner möttes detta av av vrede och ett nytt uppsving för de fackliga protesterna. Studenter har redan börjat ockupera högskolor i protest mot nya avgifter och privatiseringar.
Men efter talrika generalstrejker och ockupationer av torg infinner sig frågan hur de grekiska arbetarna och ungdomarna kan hejda denna tsunami av nedskärningar?
Här följer en intervju med Nikos Anastasiades från Xekinima (CWI i Grekland), som först publi-cerades av Offensivs systertidning The Socialist.
Vad innebär de nya nedskärningarna för grekerna?
– ”Nya” har blivit till ett stående skämt, eftersom regeringen offentliggör nya åtgärder varje vecka!
– Fler offentliganställda ska avskedas. De planerar att sparka 200 000 av 750 000 offentliganställda under de närmaste åren. Denna plan inledas nu genom att några tusen arbetare ”suspenderas”. De offentliganställdas löner halveras.
– Regeringen tänker nu beskatta även de lägsta inkomsterna. Samtidigt införs en ny hushållsskatt (som slår likadant oavsett inkomst, ö a). Papandreouregeringen har också tänkt fördubbla priset för på bränsle för hushållsbruk. Till det ska läggas examensavgifter vid universiteten.
– Grekland var redan innan krisen ett av de fattigaste länderna inom EU. De här nedskärningarna kastar ned samhället i absolut fattigdom och skapar en ”förlorad generation” av arbetslösa.
– Förra veckan kom det officiella siffror som visade att antalet självmord har fördubblats under det senaste året
Kapitalistiska politiker, EU och Internationella valutafonden (IMF) säger att utgiftsminskningar är nödvändiga för att rädda den grekiska ekonomin. Men hur är läget?
– När IMF besökte Grekland 2009 sa de att landet skulle vara ute ur krisen inom två år. De sa att om vi ”tillfredsställde marknaderna” skulle det gå bättre för oss, men varje gång så blir de än mer giriga! De kastar ned oss i en bottenlös grop.
– I år pekar allt mot att ekonomin krymper med fem procent. Många företag lägger ned. Officiellt är 16 procent arbetslösa, 800 000 (alla som arbetat en timme eller mer per vecka räknas som sysselsatta). Detta innebär att arbetslösheten har fördubblats de senaste tre åren.
– Statens skattebas krymps av nedgången, samtidigt som utgifterna har ökat då fler behöver arbetslöshetsersättning (även om den är väldigt låg).
– Den enda siffra som pekar uppåt är de miljarder som betalas till banker och kreditgivare.
Vad gör fackföreningarna och vänsterpartierna?
– Det råder både ilska och desperation. Men samtidigt ser många nödvändigheten av att kämpa, eftersom de inte ser något slut på regeringens åtstramningspolitik.
– Under det senaste året har det genomförts massmobiliseringar med två miljoner människor på gatorna. De ”indignerade” har demonstrerat mot angreppen på deras levnadsstandard. Det har också genomförts ett stort antal generalstrejker och demonstrationer av arbetare.
– Problemet är inte en bristande vilja att kämpa, utan att den fackliga ledningen inte kan svara upp till de krav som situationen ställer. Med en kapitalistklass som är ute efter att rasera levnadsstandarden, så har de fackliga ledarna ibland utlyst 24-timmars generalstrejker, men de har gjort det utan en konkret plan för hur regeringen ska besegras.
– De gör detta delvis för att “släppa ut ånga”. Men de förmår inte heller att erbjuda ett allvarligt menat alternativ till Pasoks nedskärningar och ett program för hur levnadsstandarden ska försvaras. De för inte heller en ordentlig demokratisk dialog med fackföreningarnas gräsrötter.
– Människorna känner den potentiella styrka de har när de delar i stora aktioner, men samtidigt känner de inte att de har verktygen för att segra i sin kamp.
– De stora vänsterpartierna har olika problem. Kommunistpartiet (KKE) för ibland fram krav som slår an en ton och ger en förklaring till den kapitalistiska krisen, men är oerhört sekteristiskt, och vägrar att organisera andra än sina egna anhängare.
– Syriza, som är en paraplyorganisation till vänster, tar inga politiska initiativ och saknar ett politiskt program som kan leda framåt mot en mer allmän rörelse för att fälla regeringen och lösa krisen.
Vad är Xekinimas socialistiska alternativ för att stoppa nedskärningarna och visa på en lösning?
– Om nedskärningspolitiken fortsätter kommer det inte att finnas någon framtid för grekiska arbetare och ungdomar. Om de inte hejdas kommer regeringen, IMF och bankirerna att pressa ned levnadsstandarden ytterligare. Det enda sättet att stoppa dessa attacker är genom att avbryta skuldåterbetalningarna till bankerna. Det är bankerna själva som bär ansvaret för att ha utlöst den här krisen.
– Detta förutsätter att de olika proteströrelsernas och arbetarklassens kamp samordnas bakom ett socialistiskt program med krav som kan göra slut på den kapitalistiska krisen och föra samhället framåt.
– Vi kräver att bankerna förstatligas och att de verksamheter som privatiserats återförs i samhällets händer. Vi vill förstatliga de avgörande delarna i ekonomin under demokratisk arbetarkontroll för att kunna nyttja de enorma rikedomar och resurser som de grekiska arbetarna själva har skapat – till investeringar i ekonomin och för att skapa jobb.
– De grekiska arbetarnas och ungdomarnas kamp borde kopplas till ett internationellt perspektiv, eftersom den kapitalistiska krisen påverkar arbetare överallt i världen. Det finns ingen lösning på krisen inom ramen för en enda nationalstat. Arbetare måste kämpa för ett Europa som sköts utifrån deras klassintressen. Vi förespråkar en socialistisk federation i Europa.
– I Grekland har vi de omedelbara utsikterna att det kommer att bli nya strejker och massbojkotter av skatten på varje individ och varje hushåll. Det pågår också en rörelse på universitet och i skolor.
– Om alla dessa olika kampavsnitt kan länkas samman, så kan de fälla regeringen och driva fram en annan strategi för att få ett slut på krisen.
Ur the Socialist
de nya nedskärningarna, utöver de som redan fått hushållens inkomster att rasa 50 procent▼
- Månatliga pensioner på mer än 1200 euro kommer att minskas med 20 procent. De som går I pension fore 55 år kommer att få pensionen sänkt med 40 procent om den ligger over 1000 euro.
- Antalet offentliganställda som stängas av med reducerad lön kommer att öka med 50 procent till 30 000 vid årets slut. Om de inte kan återanställas innan årets slut får de sparken. Totalt planerar regeringen att sparka 200 000 av 750 000 offentliganställda.
- Gränsen för när man ska betala statlig skatt sänks från en inkomst på 8 000 euro per år till 5 000 euro per år.
