Det senaste krispaket som Trojkan – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) – ämnar påtvinga Grekland är det hittills värsta.150 000 offentliga jobb ska bort, pensioner och löner sänks på nytt samtidigt som skola, sjuk- och hälsovård drabbas av nya drakoniska nedskärningar. Detta är bara ett axplock av de nedskärningar som finns föreslagna i den 94-sidiga långa promemoria som enligt media ligger till grund för de slutförhandlingar som har inletts mellan Trojkan och den sönderfallande grekiska regeringen.
De nya nedskärningarna och skattehöjningarna kommer efter att Greklands ekonomi har krympt fem år i rad och efter att antalet arbetslösa har blivit fyra gånger fler sedan krisen slog till 2008 (i juli i år var 1 260 000 personer utan jobb, mot 364 000 personer i juli 2008).
Varje månad försvinner 1 000 jobb och arbetslösheten i Grekland är högre än någon annanstans i Europa.
Efter återkommande stålbad sitter Grekland fast i en ekonomisk depression, med förödande sociala konsekvenser. Levnadsstandarden har fallit med minst en tredjedel under de senaste fem åren och av den välfärd som fanns finns inget kvar.
”Leo, 64 år och nu hemlös, har fått sin pension sänkt med 60 procent och nu väntar ytterligare sänkningar av pensionen”, rapporterade brittiska BBC i augusti. Två månader senare står det klart att pensionsåldern höjs till 67 år och att pensionen sänks med 15 procent för dagens pensionärer och de som går i pension 2013 får en sänkning med 26 procent. Dessa nya försämringar av pensionen kan liknas vid en dödsdom för många äldre. Det nya krispaketet innebär dödsstöten för det som finns kvar av offentlig sjuk- och hälsovård. En av tio läkare ska sparkas nästa år och eftersom vården blir än dyrare kommer lågavlönade, arbetslösa och äldre att stå utan vård.
Att Grekland har fått ytterligare tidsfrist är ingen lindring eller skydd mot nya krispaket. Särskilt inte mot bakgrund av att Trojkan nu tar ett än hårdare strypgrepp på Grekland för att skydda långivare, främst ECB och regeringar i Europa samt grekiska banker, samtidigt som krisen bara fördjupas. Enligt uppgifter i media har Trojkan krävt och fått igenom att deras representanter (EU-kommissionens så kallade Task Force för Grekland) ska få full bestämmanderätt över statsutgifter och -inkomster för att garantera att nödlånen till Grekland används till att betala av skulden. Med andra ord, har Trojkan sett till att nya så kallade räddningsinsatser (bail-out) till Grekland endast ska användas till att betala av tidigare krislån från samma Trojka. Grekland placeras direkt under EU:s och marknadens diktatur.
Effekterna av den begränsade skuldavskrivning som genomfördes i början av året, då privata långivare mot ersättning skrev ned sina fordringar på Grekland, blev inte långvarig. Den grekiska statsskulden har även i år ökat snabbare än i andra europeiska länder och vid årets slut kan den totala statsskulden motsvara 169 procent av BNP, alltså lika mycket som innan den partiella skuldavskrivningen i mars.
En ny skuldavskrivning närmar sig.
Fortsatt kamp i form av en serie generalstrejker och andra massaktioner – ockupationer, blockader, betalningsbojkotter o s v – kan kasta ut Trojkan och fälla en redan kraftigt försvagad regering. Regeringspartierna rasar i opinionsundersökningarna. Framtiden för Grekland kommer till stor del att avgöras av i vilken mån vänstern – Syriza och KKE (grekiska kommunistpartiet), facken och olika sociala rörelser – kan förenas i en rörelse som tar sikte på att fälla regeringen och kasta ut Trojkan, vilket inte är möjligt utan ett socialistiskt program och bygget av demokratiska aktionskommittéer som kan samordna och ena kampen, slå tillbaka nazistiska Gyllene Gryning samt utgöra grunden till en arbetarregering och en ny samhällsmakt.
