foto: Natalia Medina
De rika äter kakan och behåller den också, medan vanligt folk knappt får smulor.
”Det tog tio år. Men i vår slår de svenska börsbolagen ett nytt alla tiders rekord i guldregn till aktieägarna. I alla fall om analytikerna har rätt i sina utdelningsprognoser”, skrev Dagens Industri den 16 januari.
Aldrig någonsin har regnat så mycket guld över de redan rika.
Det finns olika uppgifter vad gäller aktieutdelningen. Den högsta siffran som har nämnts är att Stockholmsbörsens stora bolag, de så kallade Large Cap-bolagen, kommer att dela ut totalt otroliga 263 miljarder kronor till aktieägarna i år, mot 251 miljarder ifjol. Det är en summa som inte är så mycket mindre än samtliga landsting och regioners samlade kostnader för sjuk- och hälsovård i år.
Men enligt Dagens Industri kommer de största bolagen på Stockholmsbörsen, exklusive vissa utländska bolag, pytsa ut hisnande 196,9 miljarder kronor till sina aktieägare under våren. Även om den summan är betydligt mindre än den högsta som har nämnts är det en rekordnotering och ett totalbelopp som skulle räcka till att finansiera både en rejäl satsning på välfärd och infrastruktur samt arbetstidsförkortning – sex timmars arbetsdag.
Storbanken Nordea, som har flytt landet på grund av att man skulle betala lite högre bankavgift till staten i år och nästa år, toppar Dagens Industris utdelningslista. Nummer två är den skandalomsusade klädjätten H&M som ger sina ägare – klanen Persson – drygt 16 miljarder och trea är Swedbank som delar ut 14,6 miljarder.
Det är värt att påminna om att utan det statliga bankstödet under först 1990-talskrisen och sedan krisåren 2008 och 2009 skulle varken Nordea eller Swedbank finnas.
Att den moderna kapitalismen är finansmonopolkapitalism visas av att ”Branschmässigt väntas bankerna dela ut mest med 65,8 miljarder kronor, en ökning med 7 procent mot ifjol” (Dagens Industri den 16 januari).
Det storbankernas aktieägare får dela på i vår är nästan lika mycket som alla LSS-insatser – varav assistansen är en – kostar.
De totala utdelningarna på närmare 200 miljarder kronor, låg räknat, är mer än dubbelt så mycket som statens årliga kostnader till allt under rubriken ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn” i stadsbudgeten, där bland annat barnbidrag, föräldraförsäkring och underhållsstöd ingår. Den budgetposten beräknas i år till 94 miljarder kronor – inte ens hälften av vad aktieägarna får utan att göra ett dugg.
Årets aktieutdelning kommer att resultera i att klyftan mellan rika och fattiga växer i ännu snabbare takt.
En av anledningarna till att klyftorna har ökat snabbare i Sverige än i andra länder är att de rika får allt större kapitalinkomster från exempelvis aktieutdelning och vinst vid försäljning av aktier, och att dessa inkomster beskattas lägre än arbetsinkomster.
Aktieutdelningen kommer från vinsterna som stadigt ökat på lönernas bekostnad. Vinsten är inget annat än arbetarnas obetalda merarbete, det som Karl Marx benämnde som mervärde.
De anställda får ut allt mindre av den växande kakan och produktivitetsökningarna (produktivitet mäter hur mycket som produceras under en arbetad timme).
”Storbankernas rörelseresultat (vinst) har ökat från 70 miljarder 2010 till 103 miljarder 2016, en ökning på 46 procent. Under samma period minskade antalet anställda i Sverige med 6 procent, totalt i koncernerna minskade antalet anställda hela 13 procent. Resultatet per anställd i koncernerna ökade med över 67 procent under perioden. Medarbetarna bidrar med förädlingsvärde, produktiviteten ökar. Men vilka får ta del av det?”, frågade Finansförbundets utredare Karin Kristensson ifjol. Svaret är aktieägarna och direktörerna.
Aldrig har talet om att det inte finns pengar varit så felaktigt och falskt. Det finns ett överflöd av pengar och resurser – men i fel händer och fel fickor. ■
