Haiti – ett år efter katastrofen

2011-01-21 11:42:01




”Vi har aldrig förr i FN:s histo-
ria konfronterats med en sådan katastrof”, sa FN-organet Ochas talesperson Elisabeth Byrs till nyhetsbyrån Reuters några dagar efter det förödande skalvet.
De fasansfulla bilderna från Haiti och medias direktrapportering från katastrofen födde en omedelbar vilja att stödja de nödlidande. Miljarder kronor samlades in från människor runt om i världen. Enbart den globala rödakorsrörelsen samlade in knappt 8 miljarder kronor, varav Svenska Röda Korset 54 miljoner kronor.
Men ett år efter katastrofen bor mellan 1,3 och 1,7 miljoner i tält eller under presenningar och filtar i sammanlagt 1 300 provisoriska tältläger i och runt huvudstaden Port-au-Prin­ce. Färre än 30 000 av de som förlora-de sin hem har kunnat få en ny fast bostad.

”Hundratusentals haitier lever i dag under precis samma omständigheter som några veckor efter jordbäv­ningen. Löftena från omvärlden har inte uppfyllts”, berättar Fransisco Otero från Läkare Utan Gränser för Metro den 10 januari.
Långt ifrån alla pengar som samlats in har nått Haiti. Och som ­vanligt har regeringarna lovat mer än vad de levererat. När katastrofen i Haiti var en nyhet och politikerna kände pressen från opinionen gavs frikostiga löften om att ”Haiti skulle återuppbyggas”.
När FN höll toppmöte om Haitis framtid i mars 2010 lovade de kapitalistiska länderna i väst att bidra med totalt 2,1 miljarder dollar [drygt 14 miljarder kronor] till Haitis återbyggnad 2010 plus skuldavskrivning. Betydligt mer än som utlovats till Paki- stans återuppbyggnad efter höstens översvämningar – men hittills har mindre än hälften (drygt 40 procent) av den summan betalats ut.
Dessutom har det visat sig att löftena som sades gälla för år 2010 nu ändrats till att handla om bistånd som ska betalas under flera år framöver.

Haiti väntar ännu på att byggas upp.
Efter jordskalvet den 12 januari erhöll Haiti katastrofhjälp, men samtidigt med katastrofinsatserna passade USA på att militärt ta över Haiti. Totalt skickades 22 000 amerikanska soldater till ön och den militära mobili- seringen hindrade hjälpen att nå fram.
Den brittiska tidningen The Guar-dian skrev den 4 februari: ”Med hänvisning till att ’trygga säkerheten’, som om det skulle vara problemet, har USA:s militär tagit kontroll över Haiti, många av de soldater som har skickats till ön har någon form av ­katastrof- och biståndsutbildning. USA:s kontroll av flygplatsen och Haitis hamnar och kustområden kan inte beskrivas som något annan än en ockupation… Nu tycks det som hjulen rullar igen i Haitis frizoner, men de drabbade som försöker överleva i de många tältlägren som byggts står utan el”.

Det faktum att jordbävningen drabbade ett fattigt land, ett extremt fattigt land, bidrog till att förödelsen blev så omfattande.
Innan jordbävningen räknades Haiti som det fattigaste landet i den västliga hemisfären. Haiti innan den 12 januari var ett land där 70 procent av befolkningen försökte överleva på mindre än 14 kronor om dagen, en majoritet av den arbetsföra befolkningen stod utan jobb och bara hälf­ten av barnen  gick i skola.
Imperialismens nykoloniala politik och nyliberalismen samt sanktionerna mot Haiti sedan början av 1990-talet hade slagit sönder en redan svag ekonomi. Under de senaste femton åren hade levnadsförhållandena drastiskt försämrats. Innan den 12 januari 2010 hade exempelvis bara 19 procent av befolkningen tillgång till sanitet.
Till följd av USA:s påtvingade nyliberala avregleringar och borttagande av importrestriktioner hade landets jordbruk slagits ut. År 1990 kom nästan allt det ris som konsumerades från det egna jordbruket, 20 år senare tvingades Haiti importera 80 procent av sin riskonsumtion. På tröskeln till 2010 var hälften av befolkningen undernärd och svälten var utbredd.

Redan från början hade hjälpen svårt att nå de fattigaste. I avsaknad av demokratiska kommittéer, som de drabbade själva bildat, för att fördela hjälp och bistånd, fanns en oundviklig tendens till toppstyrning, byråkrati och brist på samordning av katastrof­insatserna samtidigt som svarta börshajar och andra profitörer såg till att berika sig själva.
Det som fanns kvar av Haitis myndigheter stod handfallna och landet var helt under kontroll av utländs­ka trupper – USA:s trupper och FN- styrkor, vilka har funnits i landet se­dan mitten av 1990-talet. USA börja­de dra bort sina styrkor under våren, men var den makt som dikterade villkoren i det presidentval som hölls i november och som var allt annat än fritt.
Under året har antalet soldater och poliser i FN-styrkan (MINUSTAH, under Brasiliens ledning) blivit fler. FN-trupperna är i dag en illa omtyckt ockupationsmakt.
”I dag är det ett år sen den katastrofala jordbävningen i Haiti. Mängder av rapporter har de senaste dagar- na beskrivit ett omfattande hjälparbe­te. Men det är få haitier som upplever att det skett någon förbättring – kole­raepidemin och kaoset kring valet har snarast skapat en upplevelse att det har blivit värre”, rapporterade radions Ekot den 12 januari.
– Inte ens vid jul och nyår kom det hit någon myndighetsperson för att åtminstone ge oss lite tröst. Och om det kommer hit någon hjälp så är det lägerkommittén som tar hand om den och är man inte vän med dem, så får man inget, vittnade en av tältlägrens många invånare till Ekot.

Det privata ägandet av mark är ett absolut hinder för återuppbyggnaden. Medan situationen blir allt mer despe­rat i tältlägren slåss de rika om vem som äger den mark där nya bostäder kan byggas. Resultatet blir att inget byggs, ruinerna ligger kvar och i de bostadshus som finns stiger hyrorna.
”Det finns ingen strategisk plan  för att ge människor tak över huvudet, det pågår omfattande ­marktvister och massor av bråte återstår att föra bort… marken [bör] omfördelas och delas ut till fattiga samhällen. Mark-en bör användas till att bygga bostäder – statliga subventionerade bostä- der med låga hyror”, manade Action­Aid den 10 december.
– En av de viktigaste frågorna i Port-au-Prince är att hitta mark att bygga hus på. Någon slags lösning med expropriering eller tillfälligt övertagande av mark borde ske snarast. Människor tvingas just nu att bli kvar i provisoriska läger där de är extremt utsatta för kriminalitet, sexuellt våld och kolera, sa Thomas Söderman från svenska Röda Korset i ett pressmeddelande den 6 januari.

Vad som brådskar är en jordreform som expropierar all privat mark och ett program för återuppbyggnad på de fattigas villkor. Det i sin tur kräver demokrati och att kapitalismen avskaffas.
Framtiden i Haiti ligger i massornas självorganisering – i demokratiska kommittéer i städer, på landsbygd och i flyktingläger – som i sin tur kan utgöra början till en socialistisk massrö­relse i Haiti.
  • Demokratisk kontroll över allt bi-stånd och alla hjälpinsatser genom valda kommittéer. Återuppbyggnadsprogram på de fattigas villkor.
  • Riv upp alla privatiseringar – offent­liga jobbprogram, bostäder, sjukhus, infrastruktur o s v.
  • Nej till ockupation – alla utländska styrkor måste dras bort från Haiti.
  • För ett socialistiskt Haiti som en del av en frivillig och jämlik socialistisk federation i Karibien.

Per Olsson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!