Det står när denna tidning kommer ut klart om Handels uppskjutna strejk har trätt i kraft eller ej. Skillnaderna sägs när detta skrivs vara störst i lönefrågan. Handels är först ut av ”låglönefacken”, som begär lite mer än industrifacken enligt LO:s överenskommelse om en jämställdhetspott. Mot industrifackens skandalösa 0,9 procent under 2010 känner Handels också flåset dels av branschens feta vinster och dels av de två procent som sjuksköterskorna trots allt får ut i år enligt sitt gamla avtal och som lär bli svårt att krypa under för andra kommunalt anställda.Om man ska tro Handelsnytt lutar det åt ett tvåårsavtal, där Handels begär 160 kronor mer i månaden än en framskrivning av industrins avtal på 22 månader till 24 månader skulle ge. Detta avspisas av Dag Klackenberg, vd Svensk Handel, som ”oansvarigt” och ”dubbla löneökningstakten” jämfört med industrin.
Risken är att båda sidors förhandlare försöker flytta fokus från den heta bemanningsfrågan med ett spel för gallerierna om en mindre låglönepott. Inte bara arbetarna på Lagenas lager i Jordbro, vars vilda strejk och fortsatta kampanj i Jobbupproret starkt har bidragit till att lyfta frågan, har skäl att oroa sig över det sänkta tonläget i bemanningsfrågan. ”Där har vi närmat oss varandra, men det är fortfarande en bit kvar”, säger nu Handels ordförande Lars-Anders Häggström i frågan, som nu vill se en lösning som ”liknar GS-avtalet”. Och visst ser det ut som att GS och Livs kan ha uppnått en något bättre konstruktion än i IF Metalls skandalavtal, som enligt den f d LO-juristen Kurt Junesjö slår svenskt årsrekord i orwellskt nyspråk genom att kalla försämrade rättigheter för en ”förstärkt förhandlings- rätt”. ”Krig är fred. Frihet är slaveri…”, ironiserar Junesjö.
Enligt GS och Livs avtal, som ännu inte är offentliga, ska lokala förhandlingar ske om bemanningsföretag ska anlitas längre än fem veckor. Kommer man inte överens lokalt måste arbetsgivaren gå till centrala förhandlingar inom tio dagar. Blir man inte överens där ska inhyrningen avbrytas inom 14 dagar eller också ska ärendet inom tre dagar tas till en skiljenämnd, där en ordförande ska vara ”opartisk”.
Förhandlarna ser det som en framgång att man på detta sätt har kunnat hälla ”sirap” i processen om före- tagen anlitar bemanningsföretag för annat än tillfälliga arbetstoppar. Samtidigt kan arbetsgivaren behålla bemanningsföretagen under drygt hela förhandlingsprocessen i cirka en månad utöver de fem veckorna. Ingen vet heller vilken praxis som utvecklas i skiljenämnden, där spåren efter Arbetsdomstolen förskräcker.
RS/Offensiv instämmer i den skarpa kritik som uttalas av Jobbupproret och ger fullt stöd till kampanjen för att få rösta om avtalen som har startats av aktiva inom IF Metall i Västerbotten.
Som Patrik Olofsson, Handelsklubbens ordförande på Lagena, säger till Offensiv är ”den enda princip vi kan acceptera att ett företag som motiverat uppsägningar med arbetsbrist inte ska kunna anlita bemanningsföretag samtidigt”.
Att företag kan strunta i återanställningsrätten genom bemanningsföretag är bara toppen på ett isberg, där Sverige idag har en av Europas mest otrygga arbetsmarknader.
Av samtliga svenskar, 15-74 år, som har jobb är mer än var sjunde visstidsanställd, av de unga mellan 20 och 34 år var fjärde. Inom kommuner, landsting, service och handel o s v, där också oerhört många är ofrivilligt deltidsarbetande, är läget ännu värre.
Till och med EU-kommissionen kritiserar nu Sverige för att tillåta arbetsgivarna att växla mellan olika tidsbe- gränsade anställningar i sex år. Enligt TCO, som gjort anmälan, kan växlingen pågå hur länge som helst.
Årets avtalsrörelse, som dessvärre har börjat med en uppvisning av facklig svaghet och uppsplittring på arbetsköparnas villkor inom industrin, har trots allt placerat de otrygga jobben i centrum för det fackliga och politiska intresset.
Jobbupproret, som bygger på Lagenas exempel, tar striden vidare.
