
Dagen innan strejkens slut träffade Offensiv Jari Haraniemi, ombudsman, och Pauli Keränen, arbetsplatsombud från transportfacket AKT, som berättade om strejken.
– Avtalen gick ut den 31 januari och förhandlingarna som startade i mitten av januari misslyckades. Strejkvarslet kom den 4 februari och den 4 mars gick vi ut i strejk.
– Omställningsskyddet är den viktigaste frågan. Om en arbetare får sparken, och företaget sedan vill nyanställa inom 12 månader så är det den personen som ska bli återanställd. Efter tolv månader betalar sedan arbetsgivarna ett avgångsvederlag från ”MURA”, som är en fond dit arbetsgivaren varje månad betalar en summa per anställd.
EK är arbetsgivarnas organisation i Finland, motsvarigheten till Svenskt Näringsliv.
– EK är aggressiva, de vill inte ge sig i denna fråga då de är rädda för att andra arbetaregrupper ska kräva liknande tryggheter.
– Företagen vill i större utsträckning ha deltidsjobb och ta bort heltidssystemet i hamnen. Det de strävar efter är att införa systemet som fanns förr i tiden, där arbetarna varje morgon stod uppradade vid hamnen och arbetsgivarna kunde välja fritt vilka som skulle få jobba för dagen.
Nu har man en garanti på åtta timmars arbetsdag i hamnen. Fast anställda jobbar åtta timmar och tillfäl- ligt anställda går åtta timmars skift. Men det vill alltså arbetsgivarna bryta.
– Om ett stort företag som till exempel Stora Enso delar ut bonusar till cheferna säger vi såklart att då kan de även ge arbetarna bra löner och villkor – det är arbetarna som producerar resultaten!
– Just nu så sker i princip ingen import till eller export från Finland. Företagen förlorar pengar. När de riktigt stora cheferna börjar förlora pengar, då kommer de att pressas till att backa.
Tyvärr är inga aktioner planerade, utan det råder en avvaktande stämning och de strejkande arbetarna är mestadels hemma i väntan på förhandlingarna.
Förhandlingarna intensifierades på onsdagen då representanter för centralorganisationerna FFC och Finlands näringsliv EK började delta (HBL den 19 mars). På fredagen, den 19 mars, tog strejken slut, efter två veckors strejk.
Stuvarnas löner höjs med 0,6 procent i april och med 0,7 procent i oktober. Höjningen 2011 baseras på ett medeltal av industrins löneförhöjningar. Arbetsgivarna ska också se till att det finns pengar i en fond för omställningsskydd. I övrigt ska frågan om omställningsskyddet bestämmas lokalt. Antingen lovar hamnoperatörerna att aktivt bidra till att uppsagda anställda hittar ett nytt jobb, eller så förlängs uppsägningstiden. Avtalet är tvåårigt och fortsätter efter det ett år åt gången om ingen av parterna säger upp det skriftligt.
Att frågan om omställningsskyddet ska bestämmas lokalt är en försämring, arbetarna står som starkast när de använder sin kollektiva styrka gemensamt över hela landet. Och strejken hade utan tvekan kunnat nå ett bättre resultat. Mellan torsdag och fredag genomfördes till exempel sympatiåtgärder ifrån järnvägsarbetare som stängde ner all trafik mellan hamnarna i Fredrikshamn och Kotka. Med fler sådana sympatiåtgärder och en aktivare strejk med demonstrationer hade man kunnat pressa arbetsgivarna till att ytterligare eftergifter.
Johanna Evans