foto: Tomas er / Wikimedia Commons
S-MP-regeringen har inte siktet inställt på en miljövänlig omställning av transportsektorn.
Borgerliga politiker och debattörer har anklagat den nya S-MP-regeringen för att vilja lägga om transportpolitiken. Under trycket från en opinion som oroas över miljöförstöring och klimathotet har regeringen tvingats att återuppta diskussionerna om bygget av Förbifart Stockholm och framtiden för Bromma flygplats. Men i själva verket har inte regeringen några planer på konkreta förändringar för en klimatomställning av transportsektorn.
Miljöpartiet har profilerat sig i frågan om en omställning av transportsektorn bort från bilismen, men klargör i regeringsuppgörelsen att de ansluter sig till Socialdemokraternas gröna ljus för bygget av det gigantiska motorvägsprojektet Förbifart Stockholm. För att vilseleda väljarna har regeringen beslutat att frysa bygget fram till den 1 maj 2015 under tiden som finansieringen ska omförhandlas.
Om ingen ny uppgörelse nås till dess kommer dock Förbifarten att byggas och finansieras helt i enlighet med den förra regeringens plan. Men ingen rimlig alternativ finansieringslösning finns på bordet. Förbifarten beräknas kosta uppåt 45 miljarder kronor och frågan är var regeringen vill att pengarna ska tas ifrån istället. ”Problemet är dock att det inte finns något att förhandla om. Vägen kostar vad den kostar”, som journalisten Viktor Barth-Kron skrev i DN Stockholm den 29 oktober.
Miljöpartiets förhoppning är att den nyvalda rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stad (S, MP, V och FI), som har beslutanderätt över intäkterna från trängselskatten, ska sätta stopp för finansieringen av Förbifarten och istället investera i kollektivtrafiken.
Miljöpartiet har fått igenom oerhört lite av sin politik vid regeringsbildningen och har satsat mycket prestige i kravet på att skrota Förbifarten.
Även diskussionen om en avveckling av Bromma flygplats har fått det borgerliga etablissemanget att gå i taket. Miljöpartiet har även här, dock endast i ord, drivit frågan om en nedläggning för att frigöra utrymme i staden för bostadsbyggande. Efter valet deklarerade den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm att den vill stänga flygplatsen till år 2022.
En avveckling skulle minska bullernivåerna i tätbefolkade delar av Stockholm och bidra till att reducera utsläppen av växthusgaser. Det finns inga rationella argument för att behålla en flygplats mitt i staden, framför allt inte då resan till Arlanda från centrala Stockholm tar ungefär lika lång tid med kollektivtrafiken. Det subventionerade inrikesflyget (flygbränsle är skattebefriat) är dessutom ohållbart och det måste tas steg mot en utfasning av behovet i första hand i södra Sverige.
Inte heller i denna fråga har Miljöpartiet någon som helst politik för att minska den miljöförstörande flygtrafiken. Regeringssamarbetet med Socialdemokraterna innebär att Bromma flygplats liksom inrikesflyget kommer att bestå även på längre sikt.
– Det är ett missförstånd att tro att Bromma flygplats ska stängas, något sådant beslut har inte fattats, fastslog statsminister Stefan Löfven i riksdagen torsdagen den 13 november.
Avvecklingen av Bromma flygplats och skrotandet av Förbifart Stockholm måste med nödvändighet kompletteras med att resurserna investeras på spårbunden trafik istället. Inrikesflyget kan successivt ersättas av tåg. Men det skulle utöver nyinvesteringar i utökad spårkapacitet även krävas en statlig samordning och ägande av trafik och spår för att få bort vinstintresset och göra järnvägen till ett samhällsnyttigt transportmedel. I större städer som Stockholm, Göteborg och Malmö finns ingen rimlig anledning till att satsa på bilismen.
Även om borgerliga politiker och debattörer har försökt att attackera regeringen på frågorna om transportinfrastrukturen, finns det egentligen ingen anledning för dem att oroa sig. S-MP-regeringen tycks inte ha några ambitioner om att ställa om transportsektorn i miljövänlig riktning inom en överskådlig framtid. Istället måste nya proteströrelser och nätverk byggas, som i sin tur måste utgöra fröet till ett socialistiskt politiskt alternativ som kan utmana den miljöförstörande kapitalismen och dess politiska företrädare. ■
