I fyra år kämpade personalen på universitetssjukhuset Charité, ett av Europas största sjukhus, i Berlin under ledning av en stridbar fackklubb för ett kollektivavtal som också innehöll en minimibemanning på sjukhusets avdelningar.
I våras nådde de en historisk framgång: för första gången i Tysklands historia tecknades ett avtal som fastslog vilken minimibemanning som ska gälla. För intensivavdelningen innebär det nya avtalet en minimibemanning på en sköterska per två patienter, tidigare fem patienter.
För andra avdelningar gäller att man ska sträva efter att det ska vara en sköterska per sju till tio patienter, mot tidigare uppemot 12 patienter. Den nya minimibemanningen innebär att 220 sjuksköterskor ska nyanställas.
Avtalet gäller dock bara för de som är anställda av huvudbolaget. Servicepersonal som städare, vaktmästare och bud är oftast inte anställda av huvudbolaget, utan av Charités dotterbolag Charité Facility Management (CFM). Majoriteten av de 2 000 CFM-anställda har låga löner och de flesta saknar kollektivavtal. Facket på Charité kämpar för att de ska få kollektivavtal och samma rättigheter som övriga anställda.
Även på sjukhuset Vivantes-klinikum, som precis som Charité ägs av delstaten Berlin, finns tecken på en uppblossande strid från de anställda i dotterbolaget. Här är det cirka 250 av 900 serviceanställda som saknar kollektivavtal. Tanken är att kunna sänka löner genom att avskilja all personal som inte tillhör stampersonalen, det vill säga läkare och sköterskor. Fackförbundet Ver.di kräver att alla 15 000 Vivantes-anställda ska betalas enligt det allmängällande kollektivavtalet.
Den 29 augusti hölls ett solidaritetsmöte för de anställda av Nätverket för mer sjukhuspersonal, som får fullt stöd av RS systerparti SAV i Tyskland. Budskapet är att det behövs en förnyad press mot Berlins delstatsregering för att förhindra lönedumpning och uppsplittring av personalen. ■
