
Bombdådet i Oslo och massakern på Utøya, som dödade 76 personer och skadade många, utfördes av uttalad högerextremist. Men Dagens Nyheters ledarsida har gjort till sin uppgift att tona ner högerpolitikens roll i attentaten: ”Det spelar ingen roll om hoten kommer från extremhöger, autonom vänster, organiserad brottslighet, våldsbejakande islamistiska nätverk eller något annat.”
Spelar ingen roll? Skulle Dagens Nyheters ledarsida kunnat skriva något liknande efter 11 september?
Anders Behring Breivik hade omfattande kontakter med till exempel grundarna av English Defence League. Han talade om att omorganisera Europas konservativa. På 1 516 sidor i hans manifest hänvisar han till kristendomen på 506 sidor. Huvudfienderna är tydligt utpekade – islam finns på 716 sidor och marxism på 399. Till kapitalismen hänvisar han på 36 sidor och liberalismen på 119.
Hans hatobjekt ”kulturmarxism” inrymmer allt det som konservativa och reaktionära grupper bekämpar – socialism, internationalism, arbetarrörelsen, feminism, hbt-rättigheter o s v. Behring Breivik har valt ordet kulturmarxism eftersom han anser att marxisterna uppnått ”kulturell hegemoni” (ett uttryck från Gramsci), d v s styr över vad som anses vara ”politiskt korrekt”.
Detta å sin sida har uppnåtts på grund av arbetarrörelsens styrka. Trots att Arbeiderpartiet liksom sina socialdemokratiska systerpartier gått högerut under de senaste 20 åren, har Arbeiderpartiet och ungdomsförbundet AUF av Behring Breivik uppfattats som ett avgörande hinder för att rasera ”kulturmarxismen”.
Behring Breivik använder samma retorik som nazister och högerextremister när han talar om att det pågår ett ”krig” mot svenskar och norrmän. Att det pågår en islamisering av Europa.
Men extremisterna är inte ensamma om detta. Etablerade politiker har de senaste 10 åren i växande grad angripit muslimer och islam. Efter den 11 september talade USA:s president George Bush om ”kriget mot terrorn” som ett ”korståg”. Krigen i Irak och Afghanistan har uppfattas som ett krig mot islam och har stärkt rasisterna.
Den råa nyliberala politiken med ständiga attacker på arbetare och lågavlönade som förs av dessa politiker har samma effekt – den ger utrymme för högerextremister och rasister. Detta särskilt som fackföreningstopparna inte organiserar en verklig kamp mot högerpolitiken.
Per-Åke Westerlund