Vilka högerkrafter låg bakom mordet på Olof Palme för snart 27 år sedan? Den stora Palmedokumentären och tv-serien, En pilgrims död, baserad på Leif GW Perssons böcker, har lett till ny uppmärksamhet och debatt om mordet och möjliga motiv.Gemensamt för den nya debatten är att mordet ses som ett politiskt dåd. De olika utpekade konspiratörerna befann sig långt till höger politiskt.
Den hemliga organisationen Gladio/Stay behind bildades och leddes av Nato och CIA. Dess uppgift var att underjordiskt förbereda för en motståndsregering som skulle träda in vid en sovjetisk ockupation – men också mot en folklig revolution.
Gladio var organisationens namn i Italien, där den avslöjades 1990. Med politiker, militärer och höga företagsledare i ledningen var Gladio inblandad i högerextrema terrorattacker på 1970-talet. ”Var Stay behind-armén [Gladio] involverad i mordet på Olof Palme?”, frågar Inga-Britt Ahlenius i söndagens Dagens Nyheter. Hon deltog i den kommission som undersökte och riktade kritik mot hur mordutredningens olika faser har skötts.
Säpospåret. I tv-serien En pilgrims död, som bygger på Leif GW Perssons romantrilogi, lanseras dennes teori att en hög chef inom Säpo låg bakom mordet. Det skulle förklara att mördaren kände till paret Palmes planer för kvällen och mordvapnets ursprung, samt mördarens skjutskicklighet och möjligheter att försvinna.
Högern inom polisen. I Aftonbladet i helgen intervjuas en ”företagsledare och vapenexpert” som säger att han ett halvår innan mordet tillfrågades av en polis om han ville skjuta Palme. ”Vi har koll på Palme”, sa polisen enligt mannen. Intervjun är gjord av journalisten och författaren Gunnar Wall, en av dem som har grävt djupast för att hitta sanningen om mordet.
Gunnar Wall skriver också på sin blogg att ”Olof Frånstedt som varit byråchef på Säpo under 60- och 70-talet har nyligen i en intervju berättat att när han fick besked om mordet dröjde det inte länge innan han slogs av tanken att krafter inom svensk underrättelsetjänst kunde ligga bakom”.
Det stegrade intresset för mordet fokuserar i hög grad på personen Olof Palme. Men som särskilt Kjell Östberg har visat i sin biografi om Palme, var denne i mycket en produkt av sin tid.
De högerkrafter som hatade Palme ville ha revansch mot de många välfärdsreformerna, mot fackets ökade makt, mot massrörelsen mot Vietnamkriget och mot framstegen för kvinnokampen. De såg Palme som en symbol för arbetarrörelsen och socialismen, trots att den socialdemokratiska ledningen oftast bromsade kampen och sökte samförstånd med ”näringslivet”.
Att debatten idag sällan handlar om hur hela arbetarrörelsen på denna tid med starkt självförtroende försvarade allmänna socialistiska principer beror förstås på det socialdemokratiska partiets urartning högerut. S-partiets toppar vill inte heller ha en ny debatt om de hemliga spion- och poliskårer som deras företrädare själva var en del av. Palme själv förnekade länge existensen av IB, som övervakade kommunister och socialister.
Polisens inkompetens i mordutredningen handlar både om en rad tekniska misstag, som inte minst Leif GW Persson har visat, men än mer om politiska skygglappar, som ledde dem in på de mest absurda ”spår”.
Det är positivt med krav på utredningar av hemliga poliser, ”Stay behind” o s v. Alla papper måste läggas på bordet om Säpo, IB och andra organ. Alla som registrerats och deras ombud måste få tillgång till arkiven.
Statsapparatens roll i ett kapitalistiskt samhälle är att försvara den härskande klassens makt och ägande.
Det är arbetarrörelsens uppgift att bygga upp sina egna, från staten politiskt självständiga, organisationer, för att kunna uppnå ett demokratiskt socialistiskt samhälle. Den senaste debatten om mordet på Olof Palme är en allvarlig påminnelse om detta.
